Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Hebréerbrevet kapitel 5. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Hebréerbrevet kapitel 5

Översteprästens uppdrag (Hebr 5:1–6)

Översättning

    Om en människa blir överste präst, är det ju alltid för människors skull som han får uppdraget att göra tjänst inför Gud. Han skall bära fram gåvor och offer för synder, och han kan ha överseende med dem som felar och med de vilseförda, eftersom han själv har sina svagheter och för deras skull måste bära fram offer, inte bara för folkets synder utan också för sina egna. Ingen tar sig själv denna ära, utan man måste bli kallad av Gud, så som också Aron blev. Inte heller Kristus tog sig själv äran att bli överstepräst, utan han fick den av honom som sade:

Du är min Son. Jag har i dag fött dig,

eller på ett annat ställe:

Du är präst till evig tid på Melkisedeks vis.

Kommentar

Vi har nu kommit in på huvudtemat i denna skrift: Kristus som vår store överstepräst. Författaren börjar med att påminna om vad en överstepräst har till uppgift. För en svensk läsare gäller det först att göra klart för sig, att ”präst” här betyder något annat än det gör i dagligt tal hos oss. Vårt ord ”präst” kommer av ett nytestamentligt ord (présbyter) som betecknar församlingens ledare. Sakligt sett har det nytestamentliga prästämbetet sin början i apostlarnas uppdrag att vara herdar och lärare i kyrkan. Vi brukar tala om ”predikoämbetet” med dess ”nådemedelsförvaltning”. Det ger en god beskrivning av innebörden. Här är det fråga om något annat, som grundtexten har helt andra ord för. Det menas nämligen de gammaltestamentliga kulttjänarna i templet, alltså offerpräster bland vilka översteprästen var den främste.

Det är detta författaren klargör för oss. Översteprästen är en människa som fått uppdraget att göra tjänst inför Gud genom att frambära ”gåvor” (oblodiga offer) och ”offer” (som slaktades), allt till försoning för sina och folkets synder. ”Präst” betyder här alltså ”offerpräst” (på grekiska hiereus). Man kan uttrycka olikheten så, att offerprästen är folkets representant, som på dess vägnar träder fram inför Gud, medan den som har fått predikoämbetet är Guds representant, som träder fram inför folket.

Båda dessa uppdrag förutsätter en kallelse från Gud. Översteprästen hade inte kunnat offra, om inte Gud instiftat hans ämbete. Det är detta offerämbete som Kristus har övertagit och fullkomnat. Arons och alla de gamla översteprästernas tjänst var en förebild till det som skulle komma. Till förebilderna hörde också den gåtfulle Melkisedek, den vördnadsvärde präst som skymtar i Första Mosebok och på ett ställe i Psaltaren (1 Mos 14, Psalt 110) och som här nämns för första gången.

Vi får alltså hålla i minne, att när Jesus kallas ”överstepräst” så är det med tanke på hans offergärning och hans roll som förebedjare. Däremot tänker inte författaren på hans undervisning (det som man brukar kalla hans ”profetiska” ämbete).

En människa som vi (Hebr 5:7–10)

Översättning

    Under sitt liv på jorden fick också han under höga rop och tårar komma med bön och åkallan till den som kunde rädda honom undan döden, och han blev bönhörd därför att han, som dock var Son, böjde sig under Guds vilja. Så lärde han sig lydnad genom sitt lidande, och när han fullkomnats blev han upphovet till evig frälsning för alla som lydde honom, och Gud hälsade honom som ”överstepräst på Melkisedeks vis”.

Kommentar

Översteprästen representerade sitt folk och var själv tagen ur dess mitt. Så måste också Kristus bli människa, vår like och broder, för att utföra sitt verk på våra vägnar. Vi har redan fått höra hur han frestades i allt. Här följer nu en påminnelse om hur han fick kämpa i ångest och bön. Det är troligt att författaren har Getsemane i tankarna, men orden kan också ha en vidare syftning, både på korset och på tidigare tillfällen då Jesus kunde säga ”Nu är min själ i ångest” (Joh 12:27). I urkristendomen visste man, att det verkligen hade kostat Jesus något att böja sig under Faderns vilja. Han gick själv in under den stora huvudregel i Guds rike som heter att underordna sig. Det var inte lättare för honom än för någon annan, snarare tvärtom. Men detta hörde med till hans ”fullkomning”. Vi har redan mött det uttrycket (2:10) och sett, att det inte betyder att det var något som Jesus saknade, men väl att det återstod något som han måste utföra. I detta fall gällde det den fullkomliga lydnaden, som han skulle bevisa under lidandet för att så bli till välsignelse och räddning för mänskligheten.

Man kan inte undgå att tänka på Pauli ord i Filipperbrevet (2:6f) om Kristus som utblottade sig själv och blev lydig intill döden på korset och som just därför har blivit upphöjd över allting. Hebréerbrevets författare säger detsamma, men ger tanken en särskild utformning: upphöjelsen innebär att Kristus har blivit vår överstepräst. Åter använder han citatet ur psalm 110: ”på Melkisedeks vis”. Men han dröjer ännu en stund med att förklara vad han menar med det.

Faran av att stanna på barnstadiet (Hebr 5:11–14)

Översättning

    Om den saken har vi mycket att säga som är svårt att förklara, när ni nu blivit så tröga att lyssna. Efter så lång tid borde ni själva duga till lärare, men i stället behöver ni någon som på nytt undervisar er i de första grunderna av Guds ord. Det har gått så långt med er att ni måste få mjölk, inte fast föda. Men den som lever av mjölk kan inte förstå talet om rättfärdighet. Han är som ett spädbarn. Men den fasta födan passar för de fullvuxna, som genom lång övning fått sina sinnen skärpta så att de kan skilja på gott och ont.

Kommentar

Åter avbryter författaren sin utredning och skjuter in en förmaning. Vi blir påminda om att det är konkreta människor med speciella problem som han skriver till. Han frågar sig om de verkligen kan förstå de djupa sanningar han tänker lägga fram. Han ger dem en ganska kraftig uppsträckning för att de blivit så tröga. Tydligen har de varit kristna under en längre tid. De borde ha hunnit skaffa sig grundliga kunskaper. Det fanns ju en kristen lära, en apostolisk ”paradosis”, som varje kristen borde känna till och kunna ge vidare till andra. Tydligen har det brustit på den punkten bland de människor som Hebréerbrevet riktar sig till, eller i varje fall bland några av dem. Kanske författaren vill förekomma eventuella invändningar, att han är för lärd och djupsinnig för deras enkla förstånd. Det händer ju också idag att talet om Kristi försoning – just det som är huvudtemat i Hebréerbrevet – avfärdas som obegriplig ”teologi”. Författaren låter anmärkningen gå tillbaka som en bumerang. Den som säger så visar bara, att han varit för trög och för ytlig för att ta emot vad han borde ha vetat vid det här laget.

Det finns en tid då man är ”barn i Kristus” och behöver mjölk. Det säger också Paulus (1 Kor 3:1f). Det är inget fel. Men stannar man på barnstadiet, har något gått galet. Man kan då aldrig förstå ”talet om rättfärdighet”. Det är tveksamt hur det uttrycket skall förstås. Möjligen menas den djupa sanningen om den nya rättfärdigheten i Guds rike, den som bergspredikan handlar om och som hänger oupplösligt samman med tron på Kristus. Men troligare är kanske att författaren syftar på judarnas övertygelse, att ett barn inte kunde skilja på rätt och orätt utan måste växa till för att ”förstå att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är” (Jes 7:15). I varje fall är det fråga om en allvarlig reprimand – eller kanske snarare en varning, eftersom författaren ändå vågar komma med den fasta födan.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Hebréerbrevet - (Kommer när hela är publicerad)

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk