Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Hebréerbrevet kapitel 7. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Hebréerbrevet kapitel 7

Vem var Melkisedek? (Hebr 7:1–3)

Översättning

    Det var denne Melkisedek, konung i Salem och präst åt Gud den Högste, som gick Abraham till mötes när denne vände åter från sin seger över konungarna. Han välsignade Abraham, och denne gav honom tionde av allt. Hans namn betyder först och främst ”Rättfärdighetens konung”, men också ”Salems konung”, det vill säga ”fridens konung”. Han är utan far, utan mor, utan stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han liknar Guds Son. Det är han som förblir en präst för alla tider.

Kommentar

Det finns bara fyra verser i hela Gamla Testamentet som talar om denne gåtfulle Melkisedek, som blivit så välbekant för både judar och kristna. Han möter oss i Första Mosebok (14:18–20), i ett kapitel som i alla tider vållat de lärde huvudbry. Det handlar om hur främmande konungar invaderade Kanaan och förde bort stort byte, bland annat Lot och hans familj. Men Abraham förföljde inkräktarna, befriade Lot och tog tillbaka bytet. Det var på återvägen hem, som han möttes av Melkisedek, konungen i Salem som var präst åt Gud den Högste. Han välsignade Abraham och fick tionde av allt hans byte. Mer får vi inte veta. Men denne konung och präst som levat i Salem (som anses vara detsamma som Jerusalem), kom att framstå som en av Guds stora tjänare och vittnen långt före Moses. Därför heter det om en annan konung (Psalt 110:4): Du är en präst till evig tid på Melkisedeks vis. Den psalmen ansågs på Jesu tid allmänt handla om Messias. Jesus själv åberopar dess första rad (”Herren sade till min herre”) för att visa att Messias är något mer än en jordisk davidsättling.

Det är dessa båda ställen som Hebréerbrevets författare nu påminner om. Han framhåller vad alla bibelutläggare på den tiden var ense om: Melkisedek måste vara en förebild. Hans namn hade en djupare betydelse. Både ”Rättfärdighetens konung” och ”Fridens konung” passade in på Messias (Sak 9:9, Jes 9:6f). Även det som inte sades hade sin betydelse. Det hörde med till den tidens principer för bibeltolkningen, att man gav akt inte bara på allt som sades utan också på det som var utelämnat. Här var nu det märkliga att denne store man, som fått välsigna Abraham – den man som fått större löften än någon annan! – hade trätt fram ur intet, utan någon uppgift om far eller mor, släkt eller livstid. Han var alltså en förebild till den verklige Messias, Jesus Kristus, han som var Guds Son. Han hade trätt fram i mänskligheten på ett sätt som ingen annan. Han ägde evigt liv. Han var verkligen ”en präst till evig tid”. Det psalmordet får sin djupaste och sannaste innebörd, när det tillämpas på Jesus Kristus.

Förmer än Abraham (Hebr 7:4–10)

Översättning

    Se nu hur stor han är! Själve Abraham, patriarken, gav honom tionde av sitt bästa byte. De av Levi söner som blir präster får enligt lagens bud ta tionde av folket, alltså av sina bröder som också de härstammar direkt från Abraham. Men Melkisedek, som inte var av Levis släkt, tog tionde av Abraham och välsignade honom, fast det var Abraham som fått Guds löften. Ingen bestrider att det är den ringare som blir välsignad av den som är förmer. Hos oss är det dödliga människor som tar emot tionde. Där var det en man, om vilken Skriften säger att han förblir levande. Man kan rentav säga, att Levi, han som får tionde, själv fick ge tionde genom Abraham. Han fanns ju redan ofödd i sin förfaders kropp när Melkisedek mötte denne.

Kommentar

Författaren visar nu att Melkisedek måste ha varit förmer än Abraham. För det första fick han tionde av patriarken. Tionde får annars bara Levi söner, och de får den bara i kraft av de uttryckliga föreskrifterna i lagen. Melkisedek hade ingen lag att åberopa och inte heller någon härstamning från Levi. Levi var ännu inte född. Abraham var hans farfarsfar, och enligt judisk uppfattning representerade han sina efterkommande, eftersom han bar dem i sin kropp och var deras ursprung. I den meningen var Levi med om att ge tionde åt Melkisedek. Och vidare: denne välsignade själva Abraham, fast det tillkommer den som är förmer att ge sin välsignelse åt den som är ringare. Och för det tredje: Alla människor som fått ta emot tionde har varit dödliga. Men denne Melkisedek är präst till evig tid.

Här märker vi hur författaren hela tiden har Kristus i tankarna. Melkisedek är förebilden, men vad som sägs om honom gäller också om Kristus och får sin fulla mening först när det tillämpas på honom. Alltså är Kristus förmer än Abraham, liksom han är förmer än änglarna och Moses.

Den sanne översteprästen (Hebr 7:11–19)

Översättning

    Hade det levitiska prästadömet verkligen kunnat skänka fullkomning, varför skulle det då sägas, att en annan präst skulle träda fram ”på Melkisedeks vis”? Varför inte ”på Arons vis”? På det levitiska prästadömet var ju hela Israels lagstiftning byggd. Ändras prästadömet, så måste nödvändigtvis också lagen ändras. Den som åsyftas här tillhörde ju en annan stam, och från den stammen har ingen kommit som fått göra tjänst vid altaret. Som alla vet, är vår Herre kommen ur Juda, och om präster ur den stammen har Moses aldrig sagt något. Ännu mycket tydligare blir det, när här träder fram en annan präst, en sådan som Melkisedek, som inte blivit utsedd genom en lag om kroppslig härstamning, utan genom den kraft som skänker oförgängligt liv. Han får ju det vittnesbördet: Du är en präst till evig tid på Melkisedeks vis. Så sätts alltså en tidigare bestämmelse ur kraft, därför att den var verkningslös och till ingen nytta. Lagen kunde nämligen inte åstadkomma något fullkomligt. I stället kommer något bättre: ett hopp genom vilket vi får nalkas Gud.

Kommentar

Messias skulle alltså bli ”en präst till evig tid på Melkisedeks vis”. Därmed har Gud redan i Gamla Testamentet gjort klart att hela den gamla tempeltjänsten och den frälsningsväg som den anvisade bara skulle gälla till en tid. Det är den tanken som Hebréerbrevet nu för fram och åskådliggör. Den gamla tempeltjänsten, hela det levitiska prästerskapet och alla de dagliga offren var bara en förberedelse, något som skulle gälla för en tid. Det kunde inte ”skänka fullkomning” genom att ta bort synden och föra människorna hem till Gud. Det var därför som Gud lovade att sända en annan överstepräst. Det skulle ske något genomgripande, som rubbade grundvalen för Israels förhållande till sin Gud. Israels hela existens, hela dess lagstiftning, vilade ju på det förbund som Gud slutit med sitt folk, och det förbundet hade sitt fundament i folkets gudsdyrkan och sin hjärtpunkt i templet. Lagen kunde ingen ändra utom Gud, och ändrade han den på en så avgörande punkt som tempeltjänsten, så var hela det gamla systemet upphävt. Och det var just detta som Gud förutsagt att han skulle göra, när han kallade sin Messias för ”en präst till evig tid” av annat slag än de gamla översteprästerna. ”Den som åsyftas här” var nämligen Jesus Kristus. Författaren påminner om det allmänt bekanta att Jesus var av Juda stam och alltså inte hade den jordiska härstamning som annars var nödvändig för en präst. I stället fick han sitt ämbete ”genom den kraft som skänker oförgängligt liv”, alltså Guds suveräna kraft, som skapar nytt liv och nya ordningar. Därmed var den gamla ordningen satt ur kraft. I stället hade det kommit något bättre, en ny väg till Gud, den som den sanne översteprästen hade banat, när han gick in i det allra heligaste.

Det nya förbundet (Hebr 7:20–25)

Översättning

    Detta bekräftades med ed. De andra blev präster utan någon ed, men han blev präst genom en ed som syftar på honom: ”Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst till evig tid”. Så mycket bättre är också det förbund, som Jesus gått i borgen för. De andra prästerna fick bli ständigt fler, därför att döden hindrade dem att förbli i tjänst. Men han förblir till evig tid, och han har ett prästämbete som är oföränderligt. Så kan han helt och fullt frälsa dem som nalkas Gud genom honom, eftersom han alltid lever och kan träda in som deras förebedjare.

Kommentar

Garanten för detta nya förbund är Kristus själv. Gud hade ju bekräftat med ed, att hans Messias skall vara en präst till evig tid. Hebréerbrevets författare har tidigare klargjort vad det betyder, när Gud bekräftar sitt löfte på det viset. Någon sådan bekräftelse hade de gamla prästerna aldrig fått. De skulle ju bara finnas till en tid. Men Kristus är överstepräst för evigt. Den nya ordningen som har kommit med honom kan aldrig ändras. Han är och förblir för all framtid Frälsaren, som kan rädda alla dem som kommer till honom för att bli förda till Gud. Han kan frälsa dem ”helt och fullt” (eller ”för all framtid” som orden också kan översättas). Han är översteprästen, också i den meningen att han är den som ber för sitt folk. Att han är en präst till evig tid betyder att han alltid är en förebedjare, som är redo att bära fram förböner för de sina när de bäst behöver dem.

En sådan överstepräst som vi behöver (Hebr 7:26–28)

Översättning

    En sådan överstepräst var det vi behövde: helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndarna, upphöjd över alla himlar, en som inte likt andra överstepräster var dag måste bära fram offer, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. Lagen insätter som överstepräster människor som är behäftade med svaghet. Men genom en ed, som kom efter lagen, insätter Gud sin Son som har nått fullkomlighet till evig tid.

Kommentar

Författaren kan nu dra den djupt uppbyggliga slutsatsen av sin långa och lärda utläggning. Detta var alltså Guds goda avsikt, den som han vittnat om så långt i förväg. Det var detta, som Israels offrande överstepräster fick förebåda och avbilda utan att själva ana det. De var alla syndare, som fick offra också för sina egna synder. Men när Guds timme var inne kom den sanne översteprästen som offrade sig själv (så som det längre fram kommer att skildras). Han var utan synd, helig som Gud själv, oskyldig och obefläckad i fråga om allt ont. Och han har nu gått in i Guds himmel, i ett rike där han är ”skild från syndare” (ty där är all synd försonad och borttagen). Allt detta är han till evig tid, på ett fullkomligt sätt. På hans rike skall ingen ände vara.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Hebréerbrevet - (Kommer när hela är publicerad)

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk