Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Petrus första brev - Inledande kommentar PDF Skriv ut E-post

Bo Giertz kommentar:

Petrus första brev

Inledning

Författaren
Namnet på avsändaren, vilket som vanligt står först i brevet, är ”Petrus, Jesu Kristi apostel”. Att det verkligen var Petrus själv som var upphovsman till detta brev har aldrig betvivlats i den gamla kyrkan. Brevet har varit känt och läst sen äldsta tid. Det citeras med säkerhet av Polykarpus i början av l00-talet och reminiscenser av det tycks finnas i flertalet av de äldsta skrifter vi har utanför Nya Testamentet. Det är tydligt att man från äldsta tid varit övertygad om att det härrörde från Petrus.

Tvivel på den saken uppstod först i västerlandet under upplysningstiden, och sen mer än hundra år har författarfrågan varit livligt omstridd. Tvivlen på äktheten grundar sig framför allt på språket. Brevet är skrivet på god grekiska, mer vårdad och litterär än hos Matteus eller Markus och med ett rikare ordförråd än vi finner hos Johannes. Man har ansett det uteslutet att Petrus skulle ha kunnat skriva på det viset. Han var en fiskare, som talade arameiska med en lantlig galileisk dialekt, som genast röjde honom. Bland sina lärda landsmän i Jerusalem ansågs han vara en olärd man av folket (Apg 4:13). Vidare är det uppenbart, att den som skrivit detta brev har varit väl förtrogen med Paulus sätt att tänka och tala. Man har betvivlat att Petrus verkligen var så, ”paulinsk”.

Nu finns det emellertid en notis i slutet av brevet, som kan ge en lösning på problemet. Vi får veta att brevet skrivits ”med hjälp av Silvanus” (eller ”genom Silvanus”). Samma uttryck används någon gäng om den som överbringat ett brev eller skrivit det efter diktamen, men det kan också syfta på en medarbetare, som utarbetat det på avsändarens uppdrag. Här är det troligen fråga om det sistnämnda, eftersom Petrus dels framhåller att denne Silvanus är en ”broder på vars trohet jag litar”, dels säger att han med Silvanus hjälp ”skrivit detta i all korthet”, vilket ju inte gärna kunde sägas, om Silvanus bara tjänat som postbud.

Nu är Silvanus samma namn som Silas, och en man med det namnet känner vi ganska väl från Apostlagärningarna och Pauli brev. Han var en grekisktalande jude, en av de ledande i urförsamlingen, som fick resa som apostlarnas och församlingens delegat till Antiokia för att överbringa det beslut som fattats vid ”apostlakonsiliet” i Jerusalem (troligen år 49). I Antiokia verkade han en tid som profet och förkunnare, och Paulus tog honom med som medhjälpare på sin andra missionsresa. Det var Silas som satt vid Paulus sida i stocken i Filippis fängelse. Han följde också med till Korint. Paulus nämner honom i Andra Korintierbrevet (1:19) och han står som medförfattare till de båda Tessalonikerbreven.

Antar man nu – som många exegeter – att det är denne Silvanus som haft sin hand med i utarbetandet av detta brev som medhjälpare åt Petrus, så löser sig problemen med språket och ”paulinismen”. Silvanus har tydligen – som Paulus och Hebréerbrevets författare och många andra grekisktalande judar – ägt en viss skolbildning och kunnat skriva grekiska så som bildade människor gjorde på den tiden. Som mångårig medhjälpare åt Paulus har han känt till hans tankevärld och använt hans bilder och språk, utan att behöva utnyttja eller citera hans skrifter. Några direkta citat ur dem finns inte i detta brev. Samtidigt hade Silas varit en av de ledande i urförsamlingen i Jerusalem och måste redan på den tiden ha varit en nära medarbetare till Petrus. Petrus uttalar ju också här sitt fulla förtroende för honom. Det finns en rad påtagliga likheter mellan detta brev och den bild vi får av Petrus och hans predikan i Apostlagärningarna.

Kommentaren kommer att utgå från antagandet att detta brev skrivits av Silvanus på uppdrag av Petrus, efter hans anvisningar och med hans slutliga godkännande.

Tiden och adressaterna
Brevet är skrivet från ”Babylon”, som ganska säkert här som i Uppenbarelseboken är ett täcknamn för Rom. Vi vet, att Petrus vistades i Rom mot slutet av sitt liv. Är det han som står bakom detta brev, måste det alltså vara skrivet under 60-talet. Eftersom det präglas av det stora allvaret inför en hotande förföljelse, har man velat förlägga det till den tid, då det drog ihop sig till den stora förföljelsen under Nero, den under vilken Petrus enligt traditionen led martyrdöden. Brevet bör i så fall ha kommit till under hösten 64.

De som betvivlar att Petrus är upphovsmannen vill hellre förlägga det till omkring år 100. Vid den tiden levde de kristna under det ständiga hotet att anges och bli bestraffade om de inte offrade till kejsaren. Det finns en intressant brevväxling från omkring år 110 mellan ståthållaren Plinius i Bitynien – ett av de områden som nämns i Första Petrusbrevet – och kejsar Trajanus, just angående tillämpningen av lagarna mot de kristna. Mot en så sen datering talar framför allt det faktum, att brevet redan vid den tiden var känt och läst i Mindre Asien och tydligen gällde för ett äkta Petrusbrev. Inställningen till den romerska staten är också den positiva, som vi känner från Paulus. Några blodsoffer tycks förföljelsen ännu inte ha krävt. Den framstår tvärtom som något nytt och för många chockerande. Efter det som hände under Nero och senare under Domitianus blev inställningen en annan. Det vittnar Uppenbarelseboken om. Att Första Petrusbrevet skulle vara skrivet strax efter Uppenbarelseboken och rikta sig till samma människor i Mindre Asien förefaller högst osannolikt.

Ännu ett skäl mot den sena dateringen är ett ofta konstaterat faktum. Detta brev – liksom Hebréerbrevet, Efesierbrevet och andra brev, som påståtts vara skrivna i efterapostolisk tid – står både andligt och litterärt högt över den kristna litteratur som bevarats från tiden omkring är 100 (Klemens, Ignatius, Polykarpus m fl). Man kan undra över att det skulle ha funnits så betydande författare, fyllda av den apostoliska tidens ande och kraft, vilkas namn och levnadsöden senare skulle ha blivit totalt bortglömda.

Det är till de kristna i Mindre Asien som detta brev riktar sig. Det rör sig om områdena i de norra, centrala och västra delarna. Några bestämda församlingar nämns inte. Tydligen fanns det små grupper runt omkring i landet. Man har betvivlat att missionen vid denna tid hunnit så långt som till Pontus och Bitynien, men vi får komma ihåg att varje kristen förde kristendomen med sig var han kom. Därför möter vi också kristna grupper på platser, där vi inte hört talas om någon mission. Det gäller både stora städer som Rom och Alexandria och småorter som Puteoli i trakten av Neapel (Apg 28:14).

Syftet
Det finns två motiv som ständigt återkommer i detta brev. Det ena är den oundvikliga förföljelsen för Kristi skull, den som innebär att man delar hans lidanden för att också dela hans härlighet. Det andra är tanken på ett nytt, helgat liv, till vilket man kallats genom evangelium och invigts genom dopet. Dopet spelar en så betydande roll, att flera forskare velat se detta brev som en predikan och instruktion för nydöpta, kanske rentav som ett ritual med böner och förmaningar att användas i samband med en dophögtid. Men nu är det ju faktiskt så att detta brev riktar sig till alla slags kristna, nyomvända så väl som veteraner. Det hindrar inte att här talas om dopet. Dopet var grundvalen för hela det kristna livet. Det var det ständigt upprepade motivet för ett helgat liv, en invigning till något som man dagligen fick förverkliga. Det är en senare missuppfattning, att dopet skulle vara en engångshandling, något som man lämnat bakom sig. Det är kanske den missuppfattningen som gjort att man velat se detta brev som en maning just till nydöpta. I själva verket gäller det alla döpta. Man kunde rentav kalla det en predikan om konsten att leva i sitt dop.

.

 

Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Petrus första brev

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk