Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Ty hela jorden är min. - 10:e sönd e tref Årg 2 PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Jenny Berggren   


Han som äger universum äger också jorden.
Den enda plats han inte äger är den knytnävsstora delen som hjärtat utgör.
Sen skapandet av jorden och var och en av oss i vårt moders liv har vi vävts samman för en helhet med hans kärlek strömmande genom oss ut till världen, precis som örnen för att flyga, räven till att jaga, fisken till att simma.

Mitt hjärta vill han äga för han älskar mig. Men hur fungerar den heliga Guds kärlek? Frågan är intressant därför att vår mänskliga kärlek kommer inte ens nära. Detta är den enda hela relation vi kan ha, då Guds kärlek till oss var och en är obruten och ett totalt utgivande av Gud själv till den han älskar tillfullo. Och någon i detta fall är jag.

Runtom mig varje morgon ny har han gåvor att ge.
Övernaturlig frid.
Kraft att gå genom eld.
Kraft att stanna i is.
Att vara ett ljus i mörkret.
Ett hjärta bland hjärtlösa.
En ledstjärna hem för de förvillade En tröstens sköld när sorgen skär oss i bitar.
Och varje dag vill han ge oss de vanliga saker vi behöver för att leva ett helat liv och fungera i en dialog med honom och hans folk, hjord och jord.
Han säger i dagens text
”Ty, Hela jorden är min.”
Så han har en hel del.
Två saker befriar han oss från i och med detta:
  • Jämförelse. Om han äger hela jorden, äger jag alltså inget. Ingenting. Och ingen annan heller. Och paradoxen: jag är arvtagare till allt som hans barn.
  • Avundsjuka. När jag av kärlek fått frid och till bredden fyllts av överjordisk kärlek, vad spelar det då för roll vad för gåva min broder benådats med? Vi är olika skapade, och gåvor och nåd ser därför olika ut.

Så måste det vara. Och inget behöver vi sakna när Gud gett sitt liv för var och en.
Skrämmande tanke - Vad begär jag mer än den högstes liv?

Han söker oss. När jag låter Guds levande kärlek till mig få strömma genom mig kan jag älska mig själv, min nästa och älska Honom tillbaka. När jag får vara i hans närhet växer Guds människovärde i mig och därigenom mitt självförtroende. Och jag får växa och ansas inför hans tron men också blomma och bära frukt.
Tålamod, glädje, frid, fördragsamhet.

För honom är vi omistliga. Han stannar därför inte i sin godhet vid att ge världsliga ting och övernaturliga saker som gåvor. Han är Gud - han ger mer. Han älskar såsom bara den högste Guden kan älska. Hans begär efter mig är det vackraste jag nånsin kan erfara. Han vill inte äga mitt hjärta som ännu ett like på Facebook eller en tillskanskning i ett heligt krig.
Han kan inte tänka sig att jag inte kan bli hans. Som den kärlekens natur han består av gör han vad han måste: Han ger sig själv först. Och det hände när Jesus sa -”Det är fullbordat!” och dog för vars och ens syndabefrielse på korset. Och nu kan vi vara nära honom igen och dansa inför hans tron.
Sen den dagen väntar han varje morgon ny, var stund, var dag med att kröna våra huvuden med en livets välsignande nådekrans. Han ger sig själv likt en älskare, men väntar också som en som inte vet om han får besvarad kärlek tillbaka. Han kan bara hoppas. Samtidigt ser han att Hans älskade människobarn sitta gråtandes under träden, dignar under jordens bördor och falska domar. Och han kan bara trösta ifall jag ger honom mitt fulaste, det jag är ledsen för, det jag skäms över.
Mina miss-tag. Vägvalsfel. Jag är ett kungabarn som gråter under träden, som Bo Setterlind skriver.
Gud ser oss.

Gud vet att jag denna morgon och varenda dag jag vaknar upp, behöver nådegåvornas karta och en livets kompass för att navigera bland det folk som från början faktiskt kallats att tillhöra honom, men som i mångt och mycket vänt sig bort från honom. I Sverige skrattar de flesta åt honom. Hans vackert bundna längtan vissnar likt opåtagna kransar i hans hand, oemottagna av bäraren hans längtan söker. Gud sörjer med en sorg bara en Gud kan bära och känna.
Nog sagt om det.

För det viktiga är jag.
Jag är kallad att älska för att han älskat mig först. Där, i kärleksströmmen från Gud finner jag kraft att förlåta 77 gånger,
inte bara 7.
Där, i mötet med universums skapare möter jag de överförmågor han vill drösa över mig varje stund. Där möter jag mitt nya levande hjärta som vågar börja tro, hoppas och älska igen. Leva igen.

Kartan och kompassen innehåller balanshjälpmedel.
Jag är hans för han söker alltid att nå mitt människohjärta för att jag skall skall säga ja till honom.
Ja, och inte
  • Sen
  • Lite?
  • Njaejo
  • Nej
Utan ja.
”-Ja, jag vill vara din idag. Jag vill hoppas och tro att du Gud ser mig i detta virrvarr av halvliv överallt. Dessa sura brunnar med ofärdiga händer som uppger sig bära vårt samhälle. Dessa tillkortakommanden i hart när allt som omger oss mer och mer för var dag.
Ja! Jag vill gå under dina örnvingars beskydd igenom denna dags öknen, ledd av profetisk syn, urskiljning och visdom. Ja. Ledd av Din Helige Ande. Ställ mig i ditt kraftfält på jorden. Ja, jag vill att vägen som är min tid på jorden skall vara Kantad och Bekransad av de halva, hela, toktrasiga medmänniskor du älskar. Och öser gåvor över.
Ja. Älska oss, Herre. Älska mig.
Du som äger jorden - äg nu mitt hjärta. Det är ditt. Du har köpt det dyrt åt dig. Jag är din.”

Jag och hela jorden är din.
 
Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk