Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Petrus första brev kapitel 3. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Petrus första brev kapitel 3

Att leva som kristen i äktenskapet (1 Petr 3:1–7)

Översättning

    Och på samma sätt, ni hustrur, underordna er era män, för att också de som kanske inte vill lyda Ordet skall bli vunna utan ord genom sina hustrurs sätt att leva, när de ser hur er livsföring helgas genom gudsfruktan. Er prydnad skall inte vara något utvärtes; inte konstfulla frisyrer eller guldkedjor som ni hänger på er eller böljande mantlar, utan den inre människan som döljer sig i hjärtat, den oförgängliga skönheten hos ett milt och stilla sinne, som är ett dyrbart smycke i Guds ögon. Så prydde sig ju också förr de heliga kvinnor, som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig under sina män, så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom sin herre. Hennes barn har ni blivit, om ni gör det som är gott utan att förskräckas för något hot.

På samma sätt med er män: Ni skall visa klokhet och hänsyn i samlivet med era hustrur. De är det svagare kärlet. Visa dem ära. De är ju era medarvingar till livets nåd. Annars kommer era böner att bli hindrade.

Kommentar

Nästa grupp är hustrurna och deras män. De anvisningar som ges är i sak de samma som Paulus ger i Efesierbrevet (5:22 f). Tillsammans ger de en god bild av den urkristna synen på äktenskapet. Det är en Guds ordning. Familjen är en värld för sig, där Gud har gett man och hustru olika roller. Mannen är huvudet. Det är ytterst han som får bära ansvaret. En kristen hustru går in under denna Guds ordning.

Om mannen inte tror, uppstår naturligtvis ett allvarligt problem, som tas upp här. Det antyds att en kristen hustru kunde utsättas för hot. Ändå skall hon gå den kristna vägen, inte sätta hårt mot hårt utan övervinna det onda med det goda, genom att vara en god hustru åt en besvärlig man. På det viset kan han bli vunnen. Det är tydligt att man hade gjort den erfarenheten. Men då hjälper det inte med kläder och smycken och yttre skönhet. Det gäller ju inte att vinna maken för sig själv utan för Kristus. Det som då övertygar är något som finns i hjärtat, ”den oförgängliga skönheten hos ett milt och stilla sinne”. Paulus kunde ha sagt: den kärlek som tror allt, hoppas allt och uthärdar allt.

Den helt dominerande tanken är alltså att vinna sin make för evangeliet och rädda honom. Det är inte fråga om allmänna råd till en hustru i ett problematiskt äktenskap. Det förutsätts att det är fråga om en kristen som är villig att följa Kristus också i lidandet.

Med männen skall det vara ”på samma sätt”. Det låter underligt, eftersom det nyss har sagts att hustrun skall underordna sig sin man. Efter världens vanliga sätt att se gäller det ju två motsatta roller: att underordna sig och att vara huvudet. Men ur kristen synpunkt gäller det i grunden samma sak: att gå in under Guds ordning som en tjänare åt Kristus. I Efesierbrevet ger Paulus mannen uppgiften att älska sin hustru så som Kristus älskat sin kyrka och utgivit sig för den. Här påminner Petrus om mannens plikt att visa ”klokhet och hänsyn”. I grekiskan står här ett ord som syftar på det goda omdöme som en kristen skall äga genom den kunskap han fått. Med ”samliv” menas i grekiskan (som i svenskan) också den sexuella sidan av äktenskapet. Att hustrun är det ”svagare kärlet” syftar på att en man som regel har större kroppskrafter än en kvinna. Mannen skall visa sin hustru ära. Hon har samma ställning inför Gud som han och samma värde i Guds ögon. De är medarvingar med samma tillgång till det goda han har att ge. Rollfördelningen dem emellan innebär ingen värdering. Den roll som mannen fått, har han fått som en uppgift, för att vara sin hustru till hjälp och ge henne trygghet och lycka.

Sammanfattning: att leva som kristen i Kyrkan och i världen (1 Petr 3:8–12)

Översättning

    Till slut ett ord till er alla. Håll sams, var medlidsamma, fulla av syskonkärlek, barmhärtiga och anspråkslösa. Vedergäll inte ont med ont, inte ovett med ovett. Tvärtom skall ni välsigna. Det blev ni ju kallade till, för att ni skulle få välsignelse till arv. Ty

den som älskar livet och vill se goda dagar, han må avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från svekfullt tal. Han må vända sig bort från det onda och göra vad gott är. Han må söka friden och jaga efter den. Ty Herrens ögon vilar på de rättfärdiga, och hans öron aktar på deras bön, men Herren står dem emot som gör vad ont är.

Kommentar

Till slut kommer nu ett ord som gäller alla i församlingen. Det gäller dels det inbördes förhållandet: endräkten, medkänslan med dem som lider, syskonkärleken mellan alla medlemmarna av Guds stora familj. Det gäller också motståndarna som smädar och trakasserar. Här inskärps ännu en gång den kristna vägen: att inte ge igen utan möta ont med gott, förbannelser med välsignelse. Och här upprepas vad som nyss sades till tjänarna: Detta är vi kallade till. Och just den vägen är en väg där man blir välsignad.

Sen följer ett långt citat ur den 34 psalmen, samma psalm som citerats en gång förut (2:3). Det ligger särskild tonvikt på orden att vända sig bort från det onda och göra vad gott är, att söka friden och jaga efter den. Här har de kristna sett en förkunnelse om den väg som Kristus skulle gå och där hans trogna skulle följa i hans fotspår.

Inför hotet om förföljelse (1 Petr 3:13–17)

Översättning

    Och vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det som är gott? Även om ni får lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Frukta inte för deras hot och låt er inte förskräckas. Håll Herren Kristus helig i era hjärtan. Var alltid redo att svara var och en som begär en redogörelse av er för det hopp ni har. Men gör det vänligt, inte självsäkert, med gott samvete, så att de som smädar ert goda sätt att leva i tron på Kristus kommer på skam med sitt förtal. Det är bättre att lida för goda gärningar, om så är Guds vilja, än för onda.

Kommentar

Petrus tar nu upp ett särskilt problem som blivit aktuellt: en hotande förföljelse kastar sin skugga framför sig. Vi vet inte vilken förföljelse det kan vara fråga om, men Apostlagärningarna och Pauli brev visar oss att de unga församlingarna gång på gång fick lida för sin tro. Rådet som de nu får lyder: Låt ingen skrämma er. Fortsätt bara att göra det som är rätt och gott. Vem vill till slut göra något ont mot dem som bara gör gott? Men Petrus räknar med möjligheten att de kristna ändå får lida. I så fall är de saliga. Det hade ju Jesus sagt i saligprisningarna! Honom skall de hålla helig i hjärtat. Och de skall se till att de kan svara dem som vill veta vad det är de tror och hoppas på. Det kan möjligen vara inför domaren, men troligen tänker Petrus på vardagslivet, där arbetskamrater eller släktingar kommer med sina frågor. Man skall veta vad man skall svara dem. Det kanske inte lyckas första gången, det vet varje kristen av egen erfarenhet. Men alla de frågor, där man blivit ställd eller känt sig osäker, skall man söka svar på efteråt med hjälp av den undervisning som ges i församlingen. Och när man svarar, skall det inte ske aggressivt – som så ofta i diskussioner – utan vänligt och ”med fruktan”, med den ödmjukhet som är på sin plats inför Gud (alltså ”inte självsäkert” som uttrycket här har återgivits). Och man skall ha ett gott samvete, därför att man inte fuskat med sina dagliga plikter. De som förtalar kristendomen skall inte få vatten på sin kvarn genom det man gör.

Även Kristus led – och blev till frälsning (1 Petr 3:18–22)

Översättning

    Även Kristus led döden för synder, en gång för alla. Rättfärdig led han för orättfärdiga, för att kunna föra er till Gud. Han blev dödad till kroppen men levandegjord till anden. I anden gick han bort och predikade för de andar som hölls i fängelse, de som inte lydde den gången då Gud i sitt tålamod gav dem anstånd i Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få — bara åtta personer — räddade genom vatten. Genom sin motbild, dopet, räddar nu vattnet också oss. Dopet innebär inte att kroppen renas från smuts, utan att ett renat samvete bindes vid Gud, i kraft av Jesu Kristi uppståndelse, han som sitter på Guds högra sida, sen han farit upp till himmelen och alla änglar, väldigheter och makter blivit honom underlagda.

Kommentar

Åter tas Kristus fram som det stora föredömet. Men här läggs hela vikten vid den betydelse hans lidande fick för vår frälsning. Han led för andras synder, han gjorde det en gång för alla, med konsekvenser som gäller för alla tider. Så kan han föra oss syndare hem till Gud. Verkan av hans försoningsdöd sträcker sig ända till de döda – eller åtminstone vissa av dem. Vad som menas med ”de andar som hölls i fängelse” är oklart och mycket omstritt. För den tidens kristna måste det ha varit en känd sak. Man har försökt förklara det med senjudiska föreställningar (i anslutning till 1 Mos 6:2 f) om fallna änglar som blev innestängda i underjorden. Andra menar att det – här som i 4:6 – gäller de döda och att ”de som inte lydde i Noas dagar” står som representanter för den fallna mänskligheten före Kristus. Att Jesus kom till dem i anden måste betyda att det skedde sen han blivit ”dödad till kroppen”. Det han predikade för dem kan inte gärna ha varit något annat än evangelium, så som det uttryckligen sägs i nästa avsnitt, där vi får återkomma till saken.

Att Noa och arken nämns här beror på att de sågs som förebilder till den underbara räddningen genom Kristus. I vattnet ser Petrus en förebild till dopet. Vattnet bar arken och lyfte den ut ur fördärvet. Så räddar dopets vatten också oss. Dopet renar – inte kroppen från utvärtes smuts, utan samvetet från all skuld – och binder oss för alltid vid Gud. Här är översättningen osäker. I grundtexten används ett ord, som man förr översatte med ”bön” eller ”begäran”, men som snarare tycks betyda en handling genom vilken man förpliktas till något, en försäkran eller förbindelse. Att dopet verkar ”i kraft av Jesu Kristi uppståndelse” skall nog förstås i ljuset av vad Paulus säger i Romarbrevet (6:2 f). Vi döps till Kristi död för att uppstå med honom, ”så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet”.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Petrus första brev

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk