Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Petrus första brev kapitel 4. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Petrus första brev kapitel 4

Att lida med Kristus är att dö bort från synden (1 Petr 4:1–6)

Översättning

    Om nu Kristus har lidit under sitt jordeliv, så bör också ni väpna er med den tanken, att om man fått lida här i livet, så är man färdig med synden, så att man inte längre styrs av människors begär, utan kan leva efter Guds vilja för den tid som återstår. Ni har haft tillfälle nog under den tid som gått att göra det som hedningarna har lust till, under ett liv i utsvävningar och lustar, i fylleri och festande, i dryckenskap och allsköns förkastlig avgudadyrkan. Därför kan de inte heller begripa att ni inte löper med till samma liderlighetens träsk som de, och därför hånar de er. Men de kommer att få göra räkenskap inför honom som är redo att döma levande och döda. Också för de döda blev ju evangelium förkunnat, för att de visserligen som andra människor skulle dömas till kroppen, men ändå till anden få leva så som Gud lever.

Kommentar

Kristus har alltså lidit. När vi får lida, skall vi se en mening i det. Det skall hjälpa oss att ”dö bort från synden” (2:24). Tankegången är så komprimerad att vi måste fylla i det som är underförstått. Det är tanken på gemenskapen med Kristus, den som upprättades i dopet, när vi blev lemmar i hans kropp för att både lida och förhärligas med honom. Vi är kallade att dela hans lidanden. När vi gör det, avsäger vi oss allt det som vår gamla människa önskar sig. Vi säger nej till synden och allt vad den har att bjuda.

Detta gäller nu i hög grad dem som Petrus skriver till. De har varit hedningar och levat så som den stora mängden av hedningar levde, naturligtvis inte undantagslöst men ändå i så stor utsträckning att det räknades som normalt, vilket också samtida författare som Petronius, Ovidius och Juvenalis vittnar om. I en sådan omgivning väckte det naturligtvis uppseende om någon blev kristen och började leva på ett helt annat sätt – precis som det gör i en sekulariserad svensk miljö. Man blev förtalad och hånad. Blir man det får man lämna sin sak i Guds händer. Det är han som dömer, och det kommer han att göra – både levande och döda. Och här kommer en liten utvikning, som inte direkt hör med i sammanhanget. När det talas om dem som redan är döda – och alltså aldrig fick höra evangeliet – får vi veta att också de faktiskt har fått höra det, tydligen efter döden. De kom visserligen som alla människor under den dom som synden dragit med sig: domen att de måste dö. Men också de har fått en möjlighet till evigt liv genom evangelium.

Meningarna har gått mycket isär om detta sista stycke. Man har försökt tolka det på många andra sätt för att undgå tanken på en omvändelse efter döden med de betänkliga konsekvenser som man fruktade att den kunde få. Men ordalydelsen medger knappast någon annan tolkning än den vi gett här, och de har nog rätt som menar, att texten just vill framhålla, att Kristi försoningsdöd gäller alla släkten, också dem som levde före honom. Däremot sägs här inte – och inte heller på något annat ställe i Bibeln – att det skulle ges en möjlighet till frälsning efter döden för dem som här i tiden sagt nej till Guds inbjudan i evangeliet.

Att tjäna varandra, var och en med sin nådegåva (1 Petr 4:7–11)

Översättning

    Slutet på allting är nära. Var därför klarsynta och nyktra, så att ni kan bedja. Framför allt skall ni vara trofasta i kärleken till varandra. Kärleken överskyler en mängd synder. Var gästfria mot varandra, utan knot. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon predikar, skall det vara Guds ord. Har någon en tjänst, skall den skötas med den kraft som Gud skänker. Så blir Gud ärad i allt genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran och väldet i evigheternas evighet. Amen.

Kommentar

Så följer ännu några inträngande förmaningar mot bakgrunden av parusien. Tiden är kort. Kristus kan komma vilken dag som helst. Man väntade honom inom en snar framtid. Även om vi insett att vi ingenting vet om tidpunkten, så hör det ändå med till kristendomen att veta, att denna värld går mot sitt slut, att Kristus kommer och att han befallt oss att vaka. Därför skall vi vara ”klarsynta”, förståndiga, med sinne för rätta proportioner i allt och med klar blick för det som är väsentligt. Framför allt gäller det att hålla ut i kärleken till varandra. Att ”kärleken överskyler en mängd synder” betyder nog – liksom på det ställe i Gamla Testamentet som citeras (Ords 10:12) – att den drar en slöja över andras synder. Den förlåter, den talar inte om dem, den ”hyser inte agg för en oförrätts skull”. Vidare nämns gästfriheten, som betydde så mycket för andra kristna när de var på resa eller kanske på flykt, men som kunde bli ganska betungande för dem som utövade den. Men framför allt talas här om nådegåvorna, karismerna, och återigen kan vi konstatera den andliga släktskapen med Paulus. Liksom hos honom förutsätts det att varje kristen har fått någon särskild karisma. Han har fått den för att tjäna med den, inte för att briljera och bli ansedd som en elitkristen. Han är ju bara en förvaltare åt Gud, och vad han fått är inte hans eget. Som exempel nämns predikandet, som skall vara enligt Guds ord. Gäller det ett uppdrag i församlingen – som också räknades till nådegåvorna – så skall man inte sköta det i egen kraft utan med den kraft, som det förutsätts att Gud ger en uppriktig kristen. Och alltsammans skall tjäna till att Gud blir ärad genom Jesus Kristus.

Så kommer till slut en ”doxologi” med ett högtidligt Amen. Man får intrycket att brevskrivaren hade tänkt att sluta här.

Tröst och råd till de förföljda (1 Petr 4:12–19)

Översättning

    Mina älskade, förundra er inte över den eld som blivit tänd ibland er till er prövning, som om det vore något oerhört som hänt er. Utan gläd er, när ni får del i Kristi lidanden, så skall ni också få glädjas och jubla när hans härlighet blir uppenbarad. Saliga är ni, om ni blir smädade för Kristi skull. Då vilar härlighetens Ande, Guds Ande över er. Se bara till att ingen av er får lida för att han är en mördare eller tjuv eller förbrytare eller angivare. Men får han lida för att han kallas kristen, så skall han inte blygas, utan prisa Gud för att han får bära det namnet. Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds husfolk. Men om det sker en början med oss, vad blir då slutet för dem som inte har lytt Guds evangelium? Om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, var skall då den gudlöse och syndaren hamna? Därför skall också de som efter Guds rådslut får lida lämna sina själar i Guds, den trofaste Skaparens hand och fortsätta med att göra det som är gott.

Kommentar

Vad som nu följer verkar närmast som ett tillägg. Pauli brev ger oss flera exempel på sådana. När han dikterat färdigt, har han kommit att tänka på ännu något som han gärna ville ha sagt. Här skulle man kunna gissa, att Silvanus haft brevet färdigt, men att Petrus låtit honom göra ännu några tillägg. Åtskilligt har sagts förut men får nu en ny accent.

Först gäller det förföljelsen. Vi får samma bild av den som förut: det gäller inte det blodiga martyriet, det talas inte om att offra till kejsaren för att få leva. De som förföljer är snarare den stora massan än myndigheterna. Hade detta skrivits i efterapostolisk tid borde bilden ha varit en annan. Det är tydligt att förföljelsen kommit som en chock. Petrus förmanar de kristna att inte förvåna sig. Vad som händer bland dem händer alla kristna. Han påminner dem – med tydlig anspelning på Jesu ord i bergspredikan – att de skall glädja sig. De är saliga om de blir smädade för hans skull. Sen inskärper Petrus samma råd som han gett förut. Under alla oförrätter skall man fortsätta att göra gott och inte ge några blottor på sig. Många hade förut varit tjuvar och förbrytare av olika slag. (”Angivare” står här som översättning av ett ord, som man inte säkert vet vad det betyder.) Men nu skall det vara slut för alltid med allt sådant. Petrus påminner om att domen kommer och att Guds eget folk också får svara för sina gärningar, liksom att förföljarna inte undgår sitt straff. Men det skall Gud utmäta, inte vi.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Petrus första brev

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk