Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Petrus andra brev kapitel 3. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Petrus andra brev kapitel 3

Hur går det med löftet om Kristi återkomst? (2 Petr 3:1–7)

Översättning

    Detta är nu redan det andra brevet, mina älskade, som jag skriver till er i syfte att uppliva ert redliga sinne med mina påminnelser, så att ni inte glömmer de förutsägelser ni fått av de heliga profeterna och det bud från Herren och Frälsaren som era apostlar har gett er. Först och främst måste ni ha klart för er, att det i de yttersta dagarna skall komma bespottare som lever efter sina egna lustar och som hånar oss och säger: Hur går det med löftet om hans återkomst? Alltsedan våra fäder somnade in har ju allt förblivit som det varit ända sen skapelsen.

När de talar så, glömmer de att det sen uråldrig tid funnits himlar och jord som i kraft av Guds ord steg fram ur vatten och består genom vatten. Så förgicks också den värld som då fanns genom att översvämmas av vatten. Och de himlar och den jord som nu finns har i kraft av samma ord sparats åt elden. De består i väntan på domens dag och de gudlösas undergång.

Kommentar

Författaren låter oss veta att han redan förut har skrivit ett brev, som läsarna tydligen känner till. Vanligen menar man att det måste vara Första Petrusbrevet. Men beskrivningen passar illa på det brevet. Syftet med det har inte varit det som uppges här, och vi får åtminstone räkna med möjligheten att det rör sig om ett brev som gått förlorat. Författaren vill påminna om vad ”de heliga profeterna” sagt. Man har velat se det uttrycket som bevis för att brevet tillhör den efterapostoliska tiden, men det förekommer redan i Sakarias lovsång (Luk 1:70). Även om uttrycket ”era apostlar” har man sagt att det inte gärna kunde härröra från en apostel. Alldeles som om kyrkoherden i ett stort pastorat inte kunde tala till sina församlingsbor om ”era präster” och innesluta sig själv! När det talas om ”det bud” (på grekiska: entole) som Kristus givit, har ordet ungefär samma vida betydelse som när Jesus i missionsbefallningen talar om ”allt vad jag befallt eder”. (I båda fallen används i grekiskan samma ordstam.) Till Kristi ”entole” hörde allt vad han befallt sina apostlar att säga och göra.

I detta fallet gällde det löftet om hans återkomst. Redan i Tessalonikerbreven ser vi, att tron på Kristi snara återkomst kunde vålla frågor och tvivel. När nu detta skrivs, har frågan blivit brännande. De gamla lärjungarna dör och Herren har inte kommit. Irrlärarna – troligen desamma som det nyss talades om – kommer med sina spefulla frågor. Visar inte kalla fakta, att alltsammans är en illusion? Kristus kommer inte, och världen kommer att bestå. Det har den gjort sen hedenhös och så kommer det att förbli. Med ”våra fäder” menas alla gångna generationer tillbaka genom tiderna och inte – som man påstått – en eller två generationer kristna. Det framgår av det motargument som författaren kommer med. Där säger han nämligen att det inte är som motståndarna – på äkta grekiskt vis – har påstått, nämligen att allt förblir sig likt och att världsloppet är ett ändlöst kretslopp, som kommer att fortsätta i alla tider. Mot detta ställs här den kristna skapelsetron. Världen har blivit till i kraft av Guds ord och kommer att få ett slut i kraft av samma ord. Världshistorien är inte ett kretslopp, där intet nytt händer under solen, utan ett drama, där Gud handlar med sin skapade värld. Han har redan en gång – vid syndafloden – visat att han kan dra ett slutstreck i historien och låta domen gå över världen.

Det är svårt att säga, hur författaren tänkt sig vattnets roll i skapelsen, och här är översättningen osäker. Somliga menar, att han i enlighet med senjudiska föreställningar tänkt sig att Gud skapade nya himlar och en ny jord efter syndafloden, men också det är osäkert. Vad han vill säga är i varje fall, att den värld vi nu lever i på domens dag skall förintas i en kosmisk världsbrand. Det hade redan profeterna sagt: Herren skall hålla dom med eld (Jes 66:15) och ”Av

min nitälskans eld skall hela jorden förtäras” (Sef 3:8). Herren har inte fördröjt sig (2 Petr 3:8–13)

Översättning

    En sak får ni inte glömma, mina älskade: För Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Herren har inte fördröjt sig när det gäller hans löfte, så som somliga menar, utan han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall nå fram till omvändelse. Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna med dånande hast förgås, materien skall upplösas av hetta och jorden och alla dess verk skall brännas upp.

Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar på ankomsten av Guds dag och påskyndar den — den dag då himlarna skall upplösas i eld och materien smälta av hetta. Men nya himlar och en ny jord förbidar vi efter hans löfte.

Kommentar

Nu följer svaret på bespottarnas fråga. För Kristus är tusen år som en dag. Han har inte försenat sig. Hans tidsmått är inte våra. Ger han världen ännu en tid, så är det en nådens tid. Han ser att här ännu finns människor att rädda och han vill inte att någon skall gå förlorad. En av hans nådedagar kan för oss vara tusen år. Vill han ge världen fler sådana dagar, är det hans ensak. Men vi skall veta att han kommer och kommer plötsligt och oväntat, som tjuven om natten. Och då skall universum förgås ”med dånande hast”. Så har vi brukat återge ett grekiskt ord, som med själva sin klang försöker måla det skarpa vinande ljudet av en pil eller pisksnärt, knallen av, ett åskslag eller det sprakande ljudet av en flammande eld. En modern bild, som passar just i det här fallet, kunde vara fräsandet av en tändsticka som på ett ögonblick flammar upp. För hundra år sedan log man åt föreställningen, att den stabila materien – som ansågs vara evig och bestå av oföränderliga atomer – plötsligt skulle kunna upplösas. Den moderna kärnfysiken har lärt oss att se med nya ögon på den saken.

Det ord som här översatts med ”materien” heter på grekiska ”stoicheion”. Det kan någon gång användas om stjärnor (och återges i den gamla översättningen med ”himlakroppar”) men används vanligen om de fyra grundelementen (jord, vatten, eld och luft) som allting ansågs vara uppbyggt av, alltså vad vi kallar ”materien”.

Slutsatsen blir den äktkristna: inte att försöka räkna ut när den dagen kommer, utan var dag vara beredd att möta den. Därtill kommer en tanke, som kanske förvånar oss: Vi kan påskynda den. Meningen är troligen att ju förr Kyrkan fullgör sitt uppdrag att förkunna evangeliet för alla folk och ju bättre vi använder nådens tid, desto förr kommer Kristus. Och den dagen är något som varje kristen längtansfullt ser fram emot. Den innebär ju att Gud äntligen gör slut på allt ont och skapar ett nytt universum ”där rättfärdighet bor”. Äntligen skall världen bli sådan Skaparen i sin godhet vill ha den. Det är otron som talar om ”världens undergång” och ”slutet på allting”. I själva verket är det frågan om en begynnelse. En ny värld blir till och det verkliga livet börjar.

Sammanfattning och avslutning (2 Petr 3:14–18)

Översättning

    Alltså, mina älskade, när detta är vad som väntar er, så sträva efter att kunna bestå inför honom i frid, utan fläck och fel. Vår Herres tålamod skall ni betrakta som en inbjudan till frälsning, såsom också vår älskade broder Paulus har skrivit till er med den vishet Gud gett honom. Så säger han i alla sina brev, när han talar om detta. Det finns ett och annat i dem som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger, så som de gör också med de andra skrifterna, till sitt eget fördärv. Men nu, mina älskade, vet ni detta i förväg. Ta er alltså till vara, så att ni inte dras in i de laglösas irrläror och kommer bort från er egen fasta grund, utan växer till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Honom tillhör äran, nu och intill evighetens dag. Amen.

Kommentar

Så kommer en sista sammanfattande förmaning. På äkta apostoliskt vis framställs det vi skall göra som ett svar på det som Gud gör. Gud skall göra allting nytt, alltså skall vi låta oss förnyas. ”Att kunna bestå inför honom i frid” betyder att ha frid med Gud genom honom som är vår frid, Kristus. Grunden är alltså förlåtelsen genom tron på Jesus. Men friden är också på bibliskt vis uppfattad som en Guds goda ordning (schalom), där allt fungerar som det skall. Alltså betyder friden att ”sträva efter att bestå utan fläck och fel”. Varje ny dag, som världen alltjämt får, är en inbjudan till frälsning, och den inbjudningen gäller också gamla kristna.

Så kommer en hänvisning till Pauli brev. Många uppfattar den hänvisningen som ett avgörande bevis för Andra Petrusbrevets sena tillkomst. En samling av Pauli brev tycks inte ha existerat förrän omkring år 100 och i varje fall inte på 60-talet. Lukas har inte använt dem när han skrev Apostlagärningarna (sannolikt år 62). Här ställs de dessutom vid sidan av ”de andra skrifterna”, vilket tydligen syftar på Gamla Testamentet och kanske evangelierna. Å andra sidan kan det sägas, att Petrus på sina resor måste ha blivit bekant med Pauli brev. Det finns skäl att tro att han vistades i Rom under de år då ”fångenskapsbreven” blev till, och han och Paulus har båda betjänats av sådana män som Markus och Silas. Det kan knappast råda något tvivel om att Pauli brev redan tidigt skrevs av, spriddas och blev lästa i gudstjänsten vid sidan av de gammaltestamentliga texterna. När det här talas om ”de andra skrifterna” kan det helt enkelt betyda ”de andra skrifterna som blir förelästa vid gudstjänsterna”.

Att Paulus blev feltolkad och att han åberopades av irrlärare med en löslig moral och vårdslös livsföring, det framgår av hans egna brev. Det hände alltså redan under apostlarnas livstid. Det är inte enda gången som läran om rättfärdiggörelsen genom tron och om en kristen människas frihet har blivit missbrukade.

Den suck över att Paulus ibland är svårförstådd, som vi hör här, har ofta blivit upprepad genom tiderna. Många bibelläsare har känt sig tröstade av att den möter oss också i ett apostoliskt brev.

Sista ordet i debatten om Andra Petrusbrevets tillkomst lär ännu inte vara sagt. Den som känner sig oroad av den debatten kan trösta sig med att den gamla, odelade kyrkan, martyrernas och de stora kyrkofädernas kyrka, enades om att detta brev var ett sant uttryck för apostlarnas lära och att det säger något som är och förblir fundamentalt för kristenheten i alla tider, när det manar oss att troget hålla fast vid allt det, som apostlarna förmedlat till oss från Jesus Kristus utan att låta oss förvillas av dem som lär eller lever annorlunda.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Petrus andra brev

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk