Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Johannes första brev kapitel 4. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Johannes första brev kapitel 4

Pröva andarna (1 Joh 4:1–3)

Översättning

    Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva andarna för att se om de kommer från Gud. Det finns ju så många falska profeter som har gått ut i världen. Guds Ande kan ni känna igen på detta: Varje ande som bekänner att Jesus är Kristus, vilken kommit som människa av kött och blod, den är från Gud, och varje ande som inte kommer med den bekännelsen om Jesus är inte från Gud. Den anden kommer från Antikrist, om vilken ni hört att han skall komma och som redan nu finns i världen.

Kommentar

Andarna som skall prövas är ”profeternas andar”, som också Paulus talar om (1 Kor 14:32). Profeterna hade en högt skattad karisma. De kunde tala efter Andens ingivelse. Problemet var att man kunde råka ut för falska profeter. Jesus hade varnat för dem. Man skulle känna igen dem på deras frukt, alltså på deras livsföring och resultatet av deras verk i församlingen. Samma äkthetsprov har Johannes redan anbefallt. De falska profeterna kan avslöjas genom sin orättfärdighet eller kärlekslöshet. Men därtill fogade han som vi minns ännu ett prov, som han nu återigen gör bruk av. Hur stämmer deras ord med den apostoliska förkunnelsen? Johannes sätter fingret på en avgörande punkt som alltid är lika aktuell. Vad säger de om Kristi gudom? De flesta falska läror kan avslöjas på den punkten. Gnostikerna lärde att den sanne Guden inte skapat världen och inte hade något med materien att göra. Den frälsare som han sände kunde omöjligen ha blivit människa. Den himmelske Kristus hade bara tillfälligt använt sig av människan Jesus, från tiden för dopet fram till tiden strax före korsdöden. Mot detta ställer Johannes den kristna tron. Jesus var verkligen ”Kristus, kommen i köttet” som det ordagrant heter. Guds Son blev verkligen en människa av kött och blod. Den som förnekar det är inte en kristen som råkar ha en avvikande mening. Nej, säger Johannes, han är ett språkrör för Antikrist, som redan är verksam i världen och använder sina redskap för att hindra och bryta ner Kristi verk.

Profetian måste alltså prövas efter det apostoliska budskapet. Den som talar annorlunda än apostlarna är en falsk profet. Johannes är lika obeveklig på den punkten som Paulus (Gal 1:8f).

Vi och de andra (1 Joh 4:4–6)

Översättning

    Men ni, barn, tillhör Gud och har övervunnit dem. Han som är i er är ju större än den som är i världen. De tillhör världen. Därför talar de som världen, och världen lyssnar till dem. Vi tillhör Gud. Den som känner Gud, han lyssnar till oss, och den som inte tillhör Gud, han gör det inte. Så kan vi skilja på sanningens ande och villfarelsens ande.

Kommentar

Det finns en ofrånkomlig gräns mellan dem som tillhör Kristus och dem som inte gör det, fast de vill heta kristna. Därför säger Johannes ”ni” (om sina andliga barn) och ”vi” (här närmast om sig själv och apostlarna och evangeliets övriga förkunnare) och ställer som en motsats ”de” (motståndarna och irrlärarna). ”De” har inte haft någon framgång bland ”oss”. Kristi ande är starkare än Antikrists. På andra håll kan de ha framgång. De tillhör ju ”världen” (den fallna, gudsfientliga världen). De talar sådant som världen förstår och vill höra. De blir populära. Men bland dem som tillhör Gud (ordagrant säger Johannes ”som är av Gud”) har de ingen framgång. Och just det är ett säkert tecken på vem som är av Gud och vem som inte är det. Det kan låta som en odräglig förhävelse att säga något sådant. Men Johannes är Kristi apostel. Han har mött Kristus och blivit tagen i hans tjänst. Han vet vad Jesus sade: Mina får lyssnar till min röst (Joh 10:27). Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord (8:47). Där evangeliet predikas delar sig vägarna. Johannes tvekar inte ett ögonblick om att här sker ett ställningstagande, som avslöjar var människor hör hemma.

Gud är kärlek (1 Joh 4:7–10)

Översättning

    Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. Och Guds kärlek uppenbarades bland oss genom att Gud sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Kärleken består inte i det att vi har älskat Gud, utan i det att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för vara synder.

Kommentar

Johannes återkommer nu till det andra äkthetsbeviset: Kärleken mellan Guds barn. Det är inte fråga om den naturliga kärleken, den som vi alla kan visa mot någon som står vårt hjärta nära och är god och vänlig tillbaka. Det är ingenting märkvärdigt med den, säger Jesus (Matt 5:47). Här är det fråga om något nytt, något av Guds eget väsen, som uppenbarades för oss när han offrade sin ende Son och lät honom dö för att vi skulle leva. De kristna använde inte det vanliga ordet för kärlek, när de talade om hur Gud älskar och hur vi skall älska. De hade i stället tagit upp ett ovanligt ord (agape), som visade att det var fråga om något nytt.

Gud är agape, säger Johannes. Han är kärlek. (Vi brukar säga ”kärleken” men i grundtexten står det ”kärlek”). Annars kan det sägas om Gud att han är ”ande” (Joh 4:24), ”ljus” (1 Joh 1:5) och ”en förtärande eld” (Heb 12:29). Allt det kunde också hedningarna säga. Det ingår i den gudsupplevelse som är möjlig utan Kristus. Men vad Guds kärlek verkligen är, det uppenbarades för världen, när Gud utgav sin enfödde Son till försoning för våra synder. Så älskade Gud världen …

Att verkligen lära känna Gud är att möta denna försonande kärlek. Det betyder att födas till ett nytt liv. Guds kärlek blir ”utgjuten i våra hjärtan” (Rom 5:5).

Sambandet mellan kärleken och tron (1 Joh 4:11–16)

Översättning

    Mina älskade, har Gud älskat oss så högt, så är också vi skyldiga att älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, så förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. Att han förblir i oss och vi i honom, det vet vi genom att han gett oss av sin Ande. Vi har sett och vi vittnar om att Fadern har sänt Sonen som en frälsare för världen. Om någon bekänner, att Jesus är Guds Son, så förblir Gud i honom och han i Gud.

Kommentar

Det borde alltså vara självklart att vi älskar varandra, eftersom ett liv i gemenskap med Gud är ett liv i kärlek. För gnostikerna – liksom för så många andra – var gudsgemenskapen något annat. Den bestod i att ”se Gud”. Det kunde man göra genom en stark känsloupplevelse. kanske i extas, eller genom något slag av djupare ”kunskap” eller ”upplysning”. Men ingen har någonsin sett Gud, säger Johannes. Vi får ingen riktig bild av honom genom vårt tänkande och våra spekulationer. Inte heller äger vi honom i våra känsloupplevelser. Det enda sättet att få gemenskap med honom är att låta sig fyllas av hans kärlek, så att den ”får nå sitt mål i oss”. Här använder Johannes ett grekiskt ord som brukar översättas med ”fullkomnas”. Grundbetydelsen är att nå sin fullbordan och komma till det utstakade målet. Och målet för Guds kärlek är att vi, själva älskade, skulle älska varandra. Att vi nått det målet, märker vi av ”att han gett oss av sin Ande”. Johannes tänker inte på någon enstaka upplevelse i det förflutna, utan på det som en kristen dag för dag får vara med om: ett liv som fylls av ”den helige Andes tröst och förmaning” (Apg 9:31) .

Ingen har sett Gud. Och dock finns det de som fått se honom – nämligen i Sonen. Det har ”vi” gjort, säger Johannes – vi apostlar och lärjungar. Och ”vi” har vittnat att Gud verkligen sänt sin Son till världens frälsning. Den som tar emot det budskapet och bekänner sig till Jesus som Guds Son, han har fått gemenskap med Gud. Det vi har fått se och kommit till tro på, det är Guds kärlek som kom in i världen när Jesus Kristus kom till oss.

Kärleken gör oss frimodiga (1 Joh 4:17–21)

Översättning

    Och vi har lärt känna och tror på Guds kärlek som bor ibland oss. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud förblir i honom. Så har kärleken nått sitt mål i oss, så att vi kan ha frimodighet på domens dag, ty sådan han är, sådana är också vi, mitt i denna världen. Någon rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomnade kärleken driver ut rädslan, ty rädslan har att göra med straff och den som är rädd har inte nått fram till målet för kärleken. Vi älskar, därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud” och ändå hatar sin broder, då ljuger han, ty den som inte älskar sin broder som han har sett, han kan inte älska Gud som han inte har sett. Och det budet har vi fått av honom, att den som älskar Gud, han skall också älska sin broder.

Kommentar

Nu kan Johannes börja sammanfatta. Att vara kristen är att leva i Guds kärlek. Det har med sig frimodighet inför domen. En kristen kan som ett gott barn vara rädd att komma bort från sin Far eller bedröva honom, men han är inte rädd för Gud själv och fruktar inte domen. Han vet att han är ”sådan som han – Jesus – är”. Han har fått del i hans liv och hans rättfärdighet, redan nu, fast han lever kvar i den gamla världen i sin gamla kropp och med sin gamla människa. Ändå hör han till Jesu syskon och har samma tillträde till Fadern som Jesus. Därför att Gud älskat oss med denna obegripliga kärlek älskar också vi – både Gud och våra syskon. Man kan inte älska Gud över huvudet på sina syskon. Somliga tror att de gör det och kanske också att de älskar människor i andra världsdelar som de aldrig har sett. Men den äkta kärleken visar sig i förhållandet till människor som man har inför sina ögon och förs samman med i vardagen. Johannes påminner om det dubbla kärleksbudet, som vi fått av ”honom”, av Jesus. Det kan inte halveras. Man kan inte ta bort kärleken till nästan och nöja sig med att älska Gud. Inte heller kan man ta bort kärleken till Gud och tro att det räcker med människokärlek.

För tredje gängen säger Johannes vem som är en lögnare fast han påstår sig vara en kristen. Det är den som inte håller buden och inte lever rättfärdigt (2:4). Det är den som inte har en rätt bekännelse till Jesus som Guds Son (2:22). Och nu till slut: Det är den som inte älskar sin broder. Så har Johannes också här tillämpat det tredubbla äkthetsprovet.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Johannes första brev - (Kommer när hela är publicerad)

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk