Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Uppenbarelseboken kapitel 5. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Uppenbarelseboken kapitel 5

Bokrullen med de sju inseglen (Upp 5:1–4)

Översättning

    I högra handen på honom som satt på tronen fick jag se en bokrulle, som var fullskriven på utsidan och inuti och förseglad med sju insegel. Sen fick jag se en väldig ängel som ropade med hög röst: Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel? Men ingen enda, varken i himmelen eller på jorden eller under jorden förmådde öppna bokrullen eller se vad där stod. Då grät jag bittert över att ingen befanns värdig att öppna bokrullen eller se vad där stod.

Kommentar

Så rullas nya bilder upp för profeten. En visionär är inte bunden av tid och rum. Det som är viktigt visar sig för honom. Ibland ser han och häpnar, ibland får han en omedelbar, intuitiv visshet om den djupare meningen eller om sammanhang, som annars skulle varit dolda för honom.

Nu koncentreras hans uppmärksamhet på något som vilar i högra handen på ”honom som satt på tronen”. Det är en bokrulle, fullskriven på båda sidorna. (Utsidan var annars vanligen blank.) Rullen är förseglad med sju sigill. Och så framträder en ängel som härold – det betyder den grekiska texten – och efterlyser någon som kan bryta de sju sigillen och öppna rullen. Men det visar sig att ingen levande varelse kan åta sig den uppgiften. Ingen kan öppna bokrullen och ingen kan läsa vad där står. Johannes, som fått visshet om att rullen döljer något oändligt viktigt, grips av vanmäktig ångest och sorg och börjar gråta.

Vi har nu gång på gång mött talet sju. Att sändebreven var sju kan ha berott på en tillfällighet. Men också här tycks det ligga en avsikt bakom det talet, eftersom vi vet att det fanns fler församlingar i dessa trakter. Det är ingen tvekan om att man i antiken höll vissa tal för mer heliga än andra. Judarna satte sjutalet i förbindelse med Gud. Gud hade ju fastställt det talet för veckans dagar. Själva naturens kretslopp var inrättat efter sjutalet, så att det gick två veckor från ny till nedan. Och i gudstjänsten återkom det ständigt på nytt: sju veckor mellan påsk och pingst, den stora ljusstaken med sina sju armar, offerblodet som stänktes sju gånger osv.

I Johannes Uppenbarelse är sjutalet ständigt återkommande i allt som har med Gud och hans verk att göra. Man kan inte säga vad det ”betyder”, bara att det visar att vi rör oss på helig mark, i Guds närhet, bland ting och händelser som han gestaltar.

Lammet som var slaktat (Upp 5:5–14)

Översättning

    Men en av prästerna sade till mig: Gråt inte. Se — lejonet av Juda stam, telningen av Davids rot, har vunnit seger. Han kan öppna bokrullen och bryta dess sju insegel.

Då såg jag ett lamm som stod mellan tronen och de fyra väsendena i kretsen av prästerna, ett lamm som såg ut som om det blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon. De ögonen är Guds sju andar, som blivit utsända över hela jorden. Lammet trädde fram och mottog av honom som satt på tronen det han hade i sin högra hand. Och när det tog emot bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra prästerna ned inför Lammet, envar av dem med en harpa och med skålar fulla av rökelse, som är de heligas böner. Och de sjöng en ny sång:

Värdig är du att taga bokrullen och bryta dess insegel, ty du blev slaktad, och med ditt blod köpte du åt Gud människor av alla stammar och tungomål, folk och nationer och du gjorde dem till konungar och präster inför vår Gud för att de skall härska över jorden.

I min syn fick jag nu höra en kör av änglar som omgav tronen och väsendena och prästerna. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen, och de sjöng med mäktig röst:

Värdigt är Lammet som blev slaktat, värdigt att mottaga makt och rikedom och vishet, styrka och ära, pris och tack!

Och allt skapat i himmelen och på jorden och på havet, allt som fanns i dem, hörde jag svara:

Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacket och äran och priset och makten i evigheternas evigheter!

Och de fyra väsendena svarade: Amen, och prästerna föll ned och tillbad.

Kommentar

Återigen kommer en ny bild. En av Guds präster tröstar Johannes. Det finns en som kan öppna bokrullen, eftersom han vunnit seger. Hans namn behöver inte nämnas, det räcker med två av Gamla Testamentets profetior: Lejonet av Juda (1 Mos 49:9 f) och telningen av Davids rot (Jes 11:1). Knappt har han blivit nämnd, så ser Johannes honom. Han står ju där, mitt bland de gudstjänstfirande. Johannes tycks varken häpna eller undra över att det är ett lamm eller att lammet ser ut som om det hade blivit slaktat. Så är det i en vision. Det sällsamma kan bli självklart, nödvändigt och övertygande. Bilden av lammet är också vi förtrogna med. Det finns ju i kapitlet om Herrens lidande tjänare (Jes 53), och Döparen använde det. Sällsammare förefaller oss de sju hornen. Men för Johannes var hornet en välkänd symbol för styrka och makt. Sällsammast är kanske de sju ögonen som är Guds sju andar. Guds sju andar mötte vi redan i inledningen (1:4) och de kom igen som sju facklor inför Guds tron (4:5). Här är de Lammets ögon, och samtidigt andar som är utsända över hela jorden, tydligen så att Kristus ser och vet allt. Det tyder på att Johannes inte tänker på sju olika andar utan på den ene Anden, den som Jesus sänder från Fadern som redskap för sitt verk.

Så träder Lammet fram och tar emot bokrullen. I samma stund händer det något nytt i den himmelska liturgien. Alla faller ned inför Lammet, med sina harpor och med sina rökelsekar. Rökelsen är den klassiska bilden av bönen, som stiger upp inför Guds tron (Psalt 141:2). Så sjunger de en ny sång, en sång som inte hade kunnat sjungas förut.

På detta ställe heter det uttryckligen att de ”sjöng”. Även harporna visar att det är fråga om sång och musik. Annars används vanligen ordet ”sade”, men det betyder inte att det var fråga om vad vi kallar ”tal” eller ”talkör”, bara att de använde de ord, som sen följer. Även på detta ställe heter det ordagrant att ”de sjöng en ny sång och sade”.

Den nya sången handlade om Kristi försoningsverk. Men detta var inte det nya. Det nya var att Han, som offrat sig för världen, nu skulle bryta de sju inseglen. Guds frälsningsverk hade kommit in i ett sista avgörande skede. Och detta skede hängde nödvändigt samman med försoningsverket. Det heter här med ett märkligt uttryck, att Kristus med sitt blod har köpt människor åt Gud. Starkare kan det inte sägas att vi var förlorade, ohjälpligt skilda från den Gud som skapat oss och inte ville förlora oss. Ändå var vi förlorade för honom, eftersom Gud och synd inte kan förenas. För syndaren betyder det en katastrof att komma i närheten av den trefalt Helige. Ingen syndare hade kunnat leva i Guds närhet, om inte Kristus gått in under domen och tagit syndens konsekvenser på sig. Han betalade vad det kostade och köpte människor tillbaka åt Gud, människor av alla raser och folk. Han gjorde dem till konungar (egentligen: ett kungadöme) och till präster inför Gud (offerpräster – det är det ordet som används här). Han återinsatte dem som söner och döttrar till Konungen och gjorde det möjligt för dem att bära fram rena och heliga offer. Så får de dela makten och härligheten i hans rike.

Men det riket har ännu inte kommit. Ännu härskar ondskan på jorden. Gud låter evangeliet gå ut och bjuder alla förlåtelse och räddning. Evangelium skall predikas för alla folk. Men Gud har satt en gräns för ondskans möjligheter. En dag drar han streck under räkningen. Ridån går upp för sista akten i det stora dramat. Det är den stunden som har kommit, när Lammet tar bokrullen för att bryta dess första insegel.

Och då bryter jublet löst. Detta har himmelens härskaror och Guds folk på jorden och hela skapelsen väntat på. Det börjar bland de oräkneliga änglarna kring tronen, och med dem förenar sig hela den gudstjänstfirande församlingen i himmelen. Till slut genljudet hela skapelsen av lovsången. De fyra väsendena bekräftar den med sitt Amen, och de tjugofyra prästerna faller på nytt ned och tillbeder.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Uppenbarelseboken

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk