Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Uppenbarelseboken kapitel 6. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Uppenbarelseboken kapitel 6

Det första inseglet bryts (Upp 6:1–2)

Översättning

    Så såg jag hur Lammet bröt det första av de sju inseglen, och jag hörde hur det första av de fyra väsendena sade med en röst lik åskans dån: Kom! Jag såg upp — och se, där kom en vit häst och på den en ryttare med en båge. En segerkrans blev honom given, och segerrik drog han ut för att segra.

Kommentar

Så har dramat börjat. Lammet bryter det första inseglet, och fram rider en ryttare på en vit häst. Han tar emot en segerkrans och stormar iväg för att segra.

Vem är han? Johannes säger det inte. Kanske han själv undrade. Det kunde ha varit en Herrens kämpe. Det skulle betyda att dramat inleds med ett segertåg för evangeliet. Men sen följer idel hemsökelser, och därför tror flertalet utläggare i dag att vi har framför oss bilden av en världserövrare, en av dem som tycks oemotståndliga – och som Gud till en tid låter få framgång. Den framgången kan höra med till de olyckor som kommer att drabba världen.

Det andra inseglet bryts (Upp 6:3–4)

Översättning

    När Lammet bröt det andra inseglet, hörde jag det andra väsendet säga: Kom! Då kom där ännu en häst, en eldröd, och han som red på den fick makt att taga bort freden från jorden, så att folken skulle slakta varandra. Åt honom blev det givet ett stort svärd.

Kommentar

Fyra gånger upprepas samma scen. Ett av väsendena ropar: Kom! och fram kommer en häst med en ryttare. Var gång är det något symboliskt i hästens färg och ryttarens utrustning. Denna andra gång är hästen eldröd. Ryttaren får makt att ta bort freden från jorden och utrustas med ett svärd. Folken slaktar varandra. Krigen blir blodigare än någonsin förr. Kanske sker det i spåren just av världserövrarnas framgångar och som en följd av världsmakternas önskan att ena hela världen i ett enda block eller under en enda ideologi.

Det tredje inseglet bryts (Upp 6:5–6)

Översättning

    När han bröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje väsendet säga: Kom! Jag såg upp — och se: där kom en svart häst med en ryttare som hade en våg i handen. Och jag tyckte mig mitt bland de fyra väsendena höra en röst som sade: Ett dagsmått vete för en dagslön, och tre dagsmått korn för en dagslön! Men oljan och vinet får du inte skada.

Kommentar

Vi har redan börjat skymta likheten mellan dessa hemsökelser och dem som Jesus talade om strax före sin död (Matt 24:6 f). ”Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike.” Sen heter det: Det skall bli hungersnöd på hungersnöd. Det är vad ryttaren på den svarta hästen för med sig. Han har en våg i sin hand. Det är symbolen för handeln med vardagens förnödenheter, de som de små människorna skall leva av. Det hörs en röst – Johannes vet inte vems, han bara berättar vad han upplevt – som ger oss inflationens elände i ett nötskal. Han nämner ett mått – ungefär en liter – som bland annat var soldaternas dagsranson. En enda ranson av vete skulle kosta en denar (det myntet nämns här i grundtexten). Det var dagslönen för en fattig arbetare. Han fick alltså avstå från vetet och hålla sig till kornbröd, den vanligaste ingrediensen i fattigmans kost. Men även så skulle dagslönen bara räcka för tre – och bara till mjöl. Det var alltså fråga om svältkost. Men vinet och oljan skulle alltjämt finnas kvar – för den som hade pengar. Vi känner igen bilden från tider av livsmedelsbrist. Underligt nog finns alltjämt det mesta att få för den som kan betala.

Det fjärde inseglet bryts (Upp 6:7–8)

Översättning

    Och när han bröt det fjärde inseglet, hörde jag det fjärde väsendet ropa: Kom! Jag såg upp — och se: där kom en häst med färgen av ett lik. Han som red den hette Döden och efter honom följde dödsriket. Åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, så att de kunde dräpa med svärd och med svält, med pest och med markens vilda djur.

Kommentar

Det fjärde väsendet har sagt sitt ”Kom” och fram kommer en häst som har färgen av ett lik, en blekgul, grönskiftande färg. Ryttaren bär inget redskap, men han heter Döden, ”den bleka döden”, döden av svält och farsoter, inte bara av vapen. Han har med sig dödsriket – vi skulle gärna vilja veta i vilken gestalt, men Johannes säger det inte. Vad vi får veta är att dessa hemsökelser kommer att kosta en stor del av mänskligheten livet.

Och allt detta står nu skrivet i Guds planer med världen. Detta är ju innebörden i bilden av den förseglade bokrullen. Det handlar visserligen inte om något som var Guds plan från begynnelsen, ty allt vad han skapade var gott. Det är en följd av syndafallet, upproret, förvanskningen, som i sin tur utlöste hela Guds frälsningsverk. Allt detta rnåste komma, därför att världen är sådan den är och Gud samtidigt för den fram mot det mål han bestämt.

Vi får alltså här en syn på framtiden som våldsamt kolliderar med vad man i västerlandet nu i mer än hundra år har velat tro. Människor har trott på framåtskridandet. De har inbillat sig att allting måste bli bättre, om inte genom en naturlag så i varje fall genom kloka politiska åtgärder. Men Jesus säger oss klart – här som i evangelierna – att det inte är fallet. Grundskadan i mänskligheten sitter så djupt, att det inte finns någon annan slutlig lösning än en total nyskapelse. Mot den för nu Gud världen framåt. Han ger mänskligheten erbjudandet att få gå in i denna nya värld. Det är därför som evangeliet predikas. Men Gud vet mycket väl, att de flesta kommer att avvisa det och att de i sin blindhet och egennytta och med sitt missbrukade förnuft kommer att ställa till med allt värre olyckor. Länge har Gud hållit dem tillbaka. Men nu, när slutet närmar sig, får de nedbrytande makterna fria händer och visar öppet vad de går för.

Det femte inseglet bryts (Upp 6:9–11)

Översättning

    Men när han bröt det femte inseglet fick jag under altaret se deras själar, som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. De ropade med hög röst: Huru länge, Herre, du Helige och Sannfärdige, skall du dröja med alt hålla dom och kräva ut vårt blod av jordens inbyggare? Då gavs åt var och en av dem en vit dräkt, och det blev dem sagt att de skulle hålla sig stilla ännu en liten tid, tills också de andra blivit så många som de skulle, alla deras medtjänare och bröder som skulle dräpas som de själva.

Kommentar

Tre insegel återstår. De fyra föregående har bildat en enhet. De har skildrat vad världen har att räkna med. Som avslutning kunde man sätta Jesu ord (Matt 24:6): Sådant måste komma, men ännu är slutet inte där. Det gäller också nästa insegel.

Scenen är nu en annan. När inseglet bryts ser Johannes – först nu? – att där står ett altare framför Guds tron. Under detta altare får han se martyrernas själar. I Jerusalems tempel göts offerblodet ned i klippan under altaret. Här har Gud samlat, inte martyrernas blod utan dem själva. Och nu talar de. De kommer med den fråga, som alltid bränner trons människor i svåra tider, i synnerhet när det sker förfärliga grymheter utan att Gud tycks gripa in. Det är frågan: Hur länge? Hur länge kan du låta sådant fortgå, Herre? Det är inte fråga om hämnd. Det är en fråga om rätten, om det godas seger. För att ge den onda världen ännu en dag av nåd och ännu en möjlighet till omvändelse, låter Gud de onda leva – och de använder sin tid till att göra så mycket ont! Hur länge skall det få ske?

Svaret blir först en gåva: en vit klädnad. På något sätt symboliserar den Guds rike och dess rättfärdighet. Martyrerna är väl bärgade. Det har inte skett dem något verkligt ont. De får lära sig att lämna resten åt Gud. Ännu är tiden inte inne. Ännu har Gud något att utföra på jorden. Det kommer att kosta ännu några martyrer lidande och död. Men Gud vet hur många. Han håller sin hand över dem.

Det sjätte inseglet bryts (Upp 6:12–17)

Översättning

    Så såg jag hur han bröt det sjätte inseglet. Då kom en våldsam jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt och månen helt och hållet som blod, och himmelens stjärnor föll till marken, som fallfrukten rasar ur ett fikonträd när det skakas av stormen. Himmelen klövs och rullades samman som en bokrulle, och alla berg och öar flyttades från sin plats. Och jordens konungar och stormännen och befälhavarna och de rika och mäktiga och alla andra, både slavar och fria, gömde sig bland grottor och stup i bergen och sade till bergen och klipporna: Fall över oss och göm oss undan åsynen av Honom som sitter på tronen och undan Lammets vrede. Ty nu har den stora dagen kommit, deras vredes dag, och vem kan då bestå?

Kommentar

Nu närmar sig slutet. När det näst sista inseglet bryts börjar den gamla skapelsen falla sönder. Jesus har sagt detsamma i sitt tal om de yttersta tingen (Matt 24:29 f). Här skildras det i liknande bilder, med en åskådlighet och kraft som låter oss ana, hur skakad siaren var när han såg vad som hände Det tjänar ingenting till att försöka översätta detta till vetenskaplig normalprosa. Det är fråga om universums upplösning, något lika väldigt, ofattbart och överväldigande som dess tillblivelse. När vetenskapsmännen försöker skildra, hur de tror det gick till den gången – vid ”the big Bang” – anar vi hur det kan gå till i Guds verkstad och hur ofattbart det är som sker där.

Men en sak är tydlig. Den stora dagen kommer inte att mötas med jubel av dem, som inte ville veta av Gud. De kommer att gripas av förfäran. När allt detta börjar ske försöker de skydda sig – kanske bokstavligen i sina skyddsrum, insprängda i bergen – och har bara en tanke: detta är något förfärligt, något som krossar hela vår värld, allt vad vi trott på och levat för. När Johannes talar om ”jordens inbyggare” (som i vers 10) är det alltid fråga om dem som inte tror, om dem som har jorden till sitt enda rätta hem. För dem blir den stora dagen då allt blir nytt bara en förfärans dag, en vredens dag. Ty så upplever otron Gud när han kommer nära: som vrede. Guds vrede är det i hans väsen som är och förblir oförenligt med allt ont, en oförsonlig motsats som aldrig kan mildras eller slätas över.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Uppenbarelseboken

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk