Johannes, när han befann sig på ön Patmos, fick blicka in i en strid som pågick i himlen. Den helige Mikael gick i strid mot draken, djävulen, ormen från urtiden. Men det är inte någon ojämn kamp så att utgången skulle vara oviss. Draken är besegrad! Något har hänt som gör att han inte längre får plats i himlen.
Det som har hänt är Jesus försoningsdöd. För vad var det som ormen från urtiden gjorde i himlen. Jo, han anklagade oss. Våra bröders anklagare har störtats ner, skriver Johannes. Den typ av strid som Johannes fick bevittna är alltså en rättsstrid, en kamp i en domstol.
Anklagare heter på grekiska diabolos, varifrån vi har fått vårt ord djävul. De hade en mänsklig motsvarighet i romarriket på den här tiden. Personer som hade som affärsidé att anklaga andra inför myndigheterna. Om de då lyckades få någon fälld för majestätsbrott så fick de en fjärdedel av personens förmögenhet. Dessa självutnämnda åklagare var inte intresserade av att få fram sanningen, bara profitera på en annan människas olycka. Sådan är han, vår åklagare som anklagade oss dag och natt. Satans vapen har varit Guds egna principer: han har påmint om vad vi människor egentligen förtjänar, att vi inte är värda att vara Guds barn, vi som har vänt Gud ryggen och svikit.
Men nu är det alltså slut med det! Efter Jesus försoningsdöd så finns det inte längre något att anklaga oss för. Straffet som vi förtjänade tog Jesus på sig i vårt ställe. Ormen från urtiden har fått sparken och det finns inte längre någon plats för honom i himlen.
Djävulen besegrades i sitt eget spel. Han trodde att han vunnit sin slutliga och avgörande seger när Jesus dödades på korset. Men just detta var hans yttersta nederlag.
Men det betyder inte att kampen är över, den pågår fortfarande. Men utgången är inte längre oviss. Det avgörande slaget har skett, även om det fortfarande finns motståndsfickor kvar. Paradoxalt nog så kan kampen därför intensifieras när han är försvagad, som det står, hans raseri är stort eftersom han vet att hans tid är kort.
Men den himmelska segersången bryter nu ut i himlen när Mikael och hans änglar har drivit ut djävulen och hans här. Uppenbarelseboken skrevs i en tid när kristna förföljdes, ibland mycket svårt. Det fick mycket konkret erfara vad djävulens raseri ville säga, när de romerska kejsarna försökte utrota den nya tron. Men som det står: de älskade inte sina liv mer än att de kunde gå i döden. De visste ju att det avgörande slaget redan var vunnet även om det inte märktes nere på jorden. Det som gav dem kraft och styrka mitt i förföljelsen var segern och lovsången i himlen. Döden skrämde dem inte eftersom döden var besegrad.
