Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Uppenbarelseboken kapitel 10. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Uppenbarelseboken kapitel 10

Det som ännu inte får sägas (Upp 10:1–4)

Översättning

    Så fick jag se en annan väldig ängel som steg ned från himmelen, höljd i ett moln och med regnbågen kring sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans fötter som pelare av eld. I handen bar han en liten bokrulle som vecklats ut. Sin högra fot satte han på havet och sin vänstra på landet, och så ropade han med mäktig röst, så som lejonet ryter. När han ropat, lät de sju tordönen höra sina stämmor. När de sju tordönen hade talat tänkte jag skriva, men då hörde jag en röst från himmelen som sade: Sätt ett insegel på det som de sju tordönen har talat och skriv inte ned det.

Kommentar

Mellan det sjätte och det sista inseglet blev det ett uppehåll, där två andra scener sköts in. På samma sätt följer på den sjätte basunen ett mellanspel. Johannes ser åter en väldig ängel stiga ned. Först kunde man tro att det var Kristus själv, så nära kommer bilden det som Johannes beskrev i första kapitlet. Men det är endast en budbärare, en av Kristi himmelska tjänare. Han ställer sig med ena foten på havet och den andra på land. Det verkar som om Johannes i sin syn åter ser Patmos framför sig, kanske just den vik där hamnen och huvudorten alltjämt ligger. Står man ett stycke upp på bergssidan och ser ut mot havet – som Johannes säkert gjort många gånger – blir bilden av ängeln levande. Den väldige sätter högra foten på havsspegeln och låter den vänstra vila på höjderna vid stranden. Kanske har Johannes sett något symboliskt i det: över land och hav råder den Herre, på vars vägnar ängeln talar.

Och ängeln talar med mäktig röst, och ”de sju tordönen” svarar. För en from jude var de sju tordönen en välkänd sak. Om dem talades det i den 29 psalmen, den mäktiga hymnen om Guds uppenbarelse i åskvädret. Sju gånger återkommer där talet om Guds röst i tordönet. När de sju rösterna nu ljudit, fattar Johannes genast pennan för att skriva ned vad de sagt. Men då talar en röst till honom från himlen och befaller honom att gömma det, så som man förseglar en hemlig handling med sitt sigill. Detta får inte skrivas ned och inte föras vidare.

Den lilla episoden ger oss en intressant upplysning om hur Johannes arbetade. Han har inte komponerat sitt verk sen han samlat material från olika håll. När han fått en uppenbarelse, har han – alldeles som den heliga Birgitta brukade göra – skrivit ned innehållet så snart han fått tillfälle till det. Här kunde han bara berätta att han fått ett budskap som inte fick ges vidare. Det kan vara en nyttig påminnelse för oss alla, som så gärna vill göra kristendomen till en fullständig världsförklaring, där inga frågor behöver bli obesvarade. Kristendomen är något som har uppenbarats för oss. Det finns saker som Gud låtit oss veta, och det finns andra som han förbehållit sig att låta oss veta en annan gång – eller inte alls.

Tidens slut (Upp 10:5–7)

Översättning

    Och ängeln som jag sett stå med en fot på havet och en på land, lyfte sin högra hand mot himmelen och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, honom som skapat himmelen och jorden och havet och allt vad de rymmer. Han sade: Det blir ingen tid mera, utan när de dagarna kommer då den sjunde ängeln låter höra sin röst och stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut fullbordat, det som han hade uppenbarat som ett glatt budskap för sina tjänare profeterna.

Kommentar

Så talar ängeln på nytt, och den här gången är det ett budskap som skall bäras fram och som bekräftas med en ed vid den Evige som skapat allt. Budskapet lyder: Nu blir det inte mera någon tid. Det betyder först och främst att människorna inte har något vidare uppskov att vänta. Tiden går mot sitt slut. Det kan nog också förstås mycket bokstavligt. När Gud griper in och skapar något nytt, gäller varken tid eller rum på samma sätt som i den gamla skapelsen. Tiden är inte evig. Den blev till vid skapelsen. Den moderna fysiken har visat att tiden är bunden vid materien. Den är inte något absolut utan beror av hur mycket materia det finns i närheten och hur fort man rör sig.

Vid den sjunde basunen går alltså gränsen. Då är Gud färdig. Han har haft en hemlig plan. Hans profeter har fått blicka in i den, men ingen har riktigt kunnat förstå hur Gud tänkte föra sin vilja igenom. Det stora genombrottet för denna plan var Kristus. Men fullbordat blir verket först när Kristus kommer åter och gör allting nytt. Även Paulus har mycket att säga om denna Guds hemliga plan, exempelvis i Efesierbrevets 3 kapitel.

Den lilla bokrullen (Upp 10:8–11)

Översättning

    Och rösten som jag redan hört från himmelen talade åter till mig och sade: Gå och tag den öppnade boken ur handen på ängeln som står med en fot på havet och den andra på land. Då gick jag fram till ängeln och bad honom ge mig bokrullen. Han svarade mig: Tag den och ät upp den. Den kommer att ge dig bittra smärtor när du svalt den, men i din mun kommer den att smaka lika sött som honung. Så tog jag den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung, men när jag svalt den kände jag bittra plågor i mitt inre. Då blev det sagt till mig: Du måste återigen profetera mot många folk och nationer och tungomål och kungar.

Kommentar

I sin hand håller ängeln en bokrulle. Det betonas att den var liten och att den var uppvecklad, alltså helt olik den som Johannes förut hade sett. Nu får han befallning att gå fram till ängeln och ta emot den. Han gör det och blir tillsagd att äta upp den. På oss verkar en sådan befallning närmast grotesk. I det sekulariserade västerlandet ser man på ätandet som något rent kroppsligt, ofta något krasst materiellt och oandligt. Men för judarna var det ett Guds under, ett stycke av skapelsens mysterium, som man inledde med skriftord och bön och som vid högtidliga tillfällen fick karaktären av en gudstjänst. Man var medveten om det underbara i att kunna ta emot ett stycke av Guds skapelse och förena det med sig själv för att omsätta det i eget liv. Därför föll det sig naturligt för Jesus att tala om sig själv som livets bröd, ett bröd som måste ätas. Att äta en bokrulle måste betyda att införliva det som stod där med sitt eget jag och bli ett med det budskap som skulle föras vidare. Även Hesekiel hade en gång fått en liknande befallning (2:8 f).

Att bokrullen skulle smaka som honung var ingenting överraskande för en jude. Det hade också Hesekiel fått känna. Guds ord var ju ”sötare än honung, ja, än renaste honung” (Psalt 19:11). Men att det sen skulle följa våldsamma smärtor var något nytt. Det kan syfta på en erfarenhet som Jeremia hade fått göra. ”När jag fick dina ord, blev de min spis. Ja, dina ord blev för mig mitt hjärtas fröjd och glädje” (15:16). Men sedan kom bitterheten. För Ordets skull blev profeten ”till kiv och träta för hela landet” och ”till smälek och hån beständigt” (15:10, 20:8). Det kan vara tungt att vara profet. Och just till den uppgiften var Johannes kallad, och han måste fortsätta med den.

Upplevelsen av denna Ordets verkan är allmänmänsklig. Jesus talar om den i liknelsen om det som såddes på stengrund. Först kommer idel glädje och entusiasm över Ordet. Sen kommer motstånd och förföljelse. Våra fäder brukade tala om den stora glädje som följer med kallelsen, då allt är nytt och rikt och ljuvligt, men följs av uppväckelsens bittra erfarenhet, då man på allvar ser vilken syndare man är.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Uppenbarelseboken

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk