Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Enheten i Kristus.14:e sönd e tref Årg 3 PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Jenny Berggren   

Bakljuset på scen är tänt. Finns det någon större hit att spela?





Jag möter min publik i bakljuset från stora TV - eller ledlampsskärmar som
just spelat upp en video med psaltaren 139, ”Where shall I go from Your
Spitrit, where shall I flee from Your precense?…”

Mitt bakljus är Gud och hans löften, och jag är en enkel relief. När Guds
kärlek får skina igenom och jag har hans kraftfält påkopplat är det Guds
verk jag utför, hans kärlek jag ger till andra. Finns det något större hit
att spela? Och vilket otroligt bakljus vi alla har när Jesus går med. Min
närvaro på scen blir inget utan det ljuset. Det är hur jag vill förklara
min syn på de löften som skiner igenom i dagens texter.



Enheten kräver Gud, och vilka mäktiga texter och löften vi får gå in under,
bakljus att spela i!

Man vi träter om våra småaktigheter och storaktigheter. Vem är störst i
kyrkan? I den kristna världen? Vem skall vi lyssna på? Vem skall leda oss
idag -  vem får igenom sin tanke på det tråkiga veckomötet på jobbet, eller
har flest likes på Facebook? Låt oss kika lite till sidan av och lära oss
något om hierarkier:

I Japan genomsyras hela samhället av en hierarkisk tanke. Det skapar en
samhällsordning som skiljer sig från den vi är vana vid i västvärlden.
 Överst i hierarkin sitter chefen och petar ned arbete till de som sitter
på pinnarna under. Den som är chef ser aldrig åt den undre stående, utan
viftar den hit eller dit med handrörelser med blicken åt ett annat håll.
Underkastelse och huvudböjningar för att visa vördnad är nörvändigt för den
som är lägre stående i hierarkipyramiden.



Men vår Gud som sitter på tronen i himmelen, han vänder på pyramiden och
ställer sig under sin skapelse och offrar sig genom att bära hela
mänskligheten i sina fem sår och på sina tio fingrar som ende möjlige
kämpen för att komma till det mål som ligger strax bortom hans älskade
mänsklighets dödsmarkör. På Långfredagens upplopp för 2000 år sen vann Gud
seger och fullbordade allting. Så i att vi egentligen har missat allt har
vi i Kristus fått allt.



I dagens texter får vi löften som skiner starkare än allt annat ljus. De
lovar oss at vi skall enas, men bara i Kristus. Vi får positivt tänkande
och ett glädjande besked i vad som kommer att ske ifall vi tror, och
dessutom några nycklar som fåraherden Amos herdeskap bereder oss.



Löftet Gud ger oss är att det är Herren i benämningen av Herde som leder
oss fram som kristna i Kristi kyrka. I Francine Rivers narrativa bok ”Sons
of Encouragement” får vi en berättelse om några ”vid sidan av gestalter” i
Bibeln,  bl.a. Amos. Han ses som en mindre profet men är samtidigt en
viktig del i dagens texter. Amos lär oss hur det är att ha får, något vi
idag inte har nån speciellt god kunskap om. Ändå är Herden med sina får en
bild Gud vill ge oss av hur förhållandet Gud – Människa skall fungera.



Fåren i hjorden är olika och Amos känner dem allihop.

Med herdestaven (kräklan) infångar Amos får som smiter, han ställer sig
emellan de bråkande baggarna med sin stav och ser till att de blir lugna,
han tar bort den tacka som inte följer hjorden utan skingrar den,  och en
vecka senare bryter han motvilligt ett ben på hennes lika bortspringande
(och därmed snart lika skingrande) lilla lamm.  Han vet att ett
bortsprunget lamm är ett lätt byte för vargarna l. Istället för att lämna
lammet åt sitt öde hindrar han det att springa bort ,och eftersom det inte
kan gå bär Amos det under lång tid på sina axlar och matar det tills att
det är både tryggt och kan gå och dessutom lärt känna hans röst.

Fåraherden Amos talar till den gamle baggen som har en fäbless att somna
bredvid ett dike vilket den ofta sovandes faller ned i och vaknar med benen
i vädret och kan inte ta sig upp för egen maskin. Amos baxar upp honom igen
och igen, och masserar hans stela ben så att han kan gå. Som sagt: Fåren i
hjorden är olika men han känner dem allihop. Herden talar till dem, ler och
hjälper, korrigerar och bär. Fåren kan inte hålla vargarna borta på egen
hand. Inte heller kan de hålla ihop själva.



Vi sänds ut som får bland vargar. Med Herden vid vår sida.



Läser vi en profetsia mellan raderna i Amos GT text?

Rent agrikulturellt börjar ju det snabbsamhälle som beskrivs i Amos ta
form. Skördemöjligheter och plogar har satt Amos bibeltext i tidens
centrum: 9:13

”Tiden kom kommer då den som plöjer följer tätt efter den som skördar,

vintramparen tätt efter den som sår ”



Dagens tankesmedjor, kreativt tänkande och tal om att ge positiv energi i
ett samtal är ju något som också är högst aktuellt.
 
Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk