Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Ett annat perspektiv - 16 söndagen e Tref 2020 Årg 3 PDF Skriv ut E-post

Staffan Fredin

Ett annat perspektiv

 

Evangeliet på den 16 söndagen efter Trefaldighet, höstens påskdag, handlar i år om hur Jesus uppväcker en tolvårig flicka från döden. Att det har hänt kan inte bortförklaras, bl.a. p.g.a. de närvarande vittnena. Det betyder att Jesus var starkare än döden. Han visade det vid ett par andra tillfällen också, och sedan inte minst vid sin egen uppståndelse. Jesus är Herren, han har all makten, över både liv och död. Han kan hela och upprätta när, var, hur och vem som helst.

De som han uppväckte dog senare, annars hade de fortfarande levt kvar. Han uppväckte dem till att fortsätta det liv de hittills levt. Vi måste så länge vi lever i vår jordiska kropp gå igenom döden när tiden är inne. För dem som Jesus uppväckte var tiden ännu inte inne. De hade en tid kvar här på jorden.

När tiden är inne för oss att lämna detta jordiska livet, dör vi. Genom starka influenser från bl.a. hinduiskt, buddhistiskt och gammalt grekiskt tänkande har vi fått för oss att döden innebär ett utslocknande, en förintelse av livet. I bibliskt tänkande innebär döden skilsmässa, en skilsmässa mellan kroppen, som återvänder till jorden, och själ-ande (vår personlighet), som kommer till Jesus. I Lilla Katekesen kan vi läsa: ”en salig vila tillsammans med Kristus i väntan på Uppståndelsens dag”.

Precis detta kan vi läsa om hände vid Jesu död och uppståndelse. När han dog blev hans kropp nedtagen från korset och lagd i en grav. ”Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden. I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset” (1 Petr kap 3).

Döden innebär alltså en befrielse från den jordiska kroppen, ”tältet” som Paulus kallar det på ett ställe. Den måste renas och befrias från syndafördärv och ”den gamla människan”, ”köttet”, och bli förvandlad till en ny uppståndelsekropp som vi kommer att få ikläda oss på uppståndelsens dag.

Det som händer på den dagen, uppståndelsens dag, är att Jesus återvänder till jorden som Herren, Konungarnas Konung, ridande på himmelens skyar omgiven av alla änglar. Då kommer vi att få ikläda oss den nya kroppen och följa med Jesus tillbaka hit. Det blir då som det s.k. tusenårsriket tar sin början.

Det är inför detta perspektiv som Paulus skriver i Filipperbrevet: ”Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning … jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa.” Det var inför detta perspektiv som de från Afrika importerade slavarna medan de slet i den brännande solen på de amerikanska bomullsfälten kunde sjunga så fint i de sånger vi numera kallar för negro spirituals och gospel. Det är inför detta perspektiv som så många människor i olika länder i dagens värld frimodigt bekänner sin tro på Kristus trots tortyr och omänsklig behandling i fängelserna.

Hur är det med vårt perspektiv? Med vårt framtidshopp? Har det grumlats av att vi har det för bra? Handlar fruktan för döden delvis om att vi inte vill skiljas från ett väldigt bekvämt och komfortabelt liv i välfärdssverige? Saknas det hållbara framtidshoppet leder det lätt till livskriser.

När vi rannsakar oss själva kan vi uppleva att vi kommer till korta och att vi inte har kraft till att bestå provet i form av olika svårigheter. Men det är viktigt att i sådana situationer ta fasta på Herrens löften att Anden ska hjälpa oss och inge i oss vad vi ska säga och göra. De löftena kommer han att infria när vi befinner oss i de svåra situationerna, inte före, utan just när de blir till nytta.

 
Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk