Kära surfare och
nyfikenhetsupptäcktsvandrare!
Vi vandrar nu genom trosbekännelsens alla
ord. Vi har på de tre första vandringarna talat om
Vi tror på Gud
Fader.
Under förra vandringen, som handlade om
Gud
Fader, konstaterade vi att du hade vissa problem med
din gudsbild och med din självbild. Vi lovade att vi skulle
lösa de problemen åt dig. Det man lovar måste man
ju hålla. Så här kommer en del material för
att du själv skall kunna hitta lösningen. Alltså:
Hur tänker du dig Gud? Hur ser du på dig själv?
Nyttiga och goda upptäckter önskar dig

GUD
FADER
Gudsbild och självbild (del
2) |
 |
|
|
|
Gud - framför mig eller bakom?
Vi har alla många problem med Gud. Ibland
kan vi ana en enorm kärlek. Den bara drabbar mig. Jag blir
berörd. Gud är så närvarande.
Men ibland är det alldeles
tvärtom:
Gud är så långt borta. Ibland
tycker man kanske att han är opålitlig och nyckfull. Man
kan bli rädd för Gud. Han känns sträng och
krävande. Ibland är han snäll som tomten, ibland
lite för gammal för oss, verkar orkeslös, klarar
inte längre av den här världen. Då har vi
svårt att begripa oss på honom. Och vi får
svårt att begripa oss på oss själva.
Människor orkar inte alltid bekräfta mig. Och om Gud inte
gör det, hur skall jag då veta vem jag är? Gudsbild
och självbild tycks höra ihop på något
sätt.
Varför har det blivit
så? Kanske att Jesaja 30:15 kan hjälpa oss.
Så säger Herren, Herren, Israels Helige:
"Om ni
vänder om och är stilla, skall ni bli frälsta.
Genom stillhet och förtröstan blir ni
starka".
Varifrån kommer rösten som manar oss
att vända om? Naturligtvis bakifrån. Kan du se det
här klart? Fadern finns, men han finns alldeles bakom oss. Han
väntar på att barnen skall vända om. Han vill att
vi ska överlåta oss i hans händer. Han har så
mycket att ge ...
Om Gud är bakom mig, vad har jag då
framför mig?
Där finns människor som påverkat
mig positivt eller negativt. Min egen pappa, min mamma,
läraren i skolan, prästen, kändisar och idoler.
Underbara människor som Carola och Lars Leijonborg.
Fundera på om alla dessa människor
som du har framför dig eller haft framför dig, ger
färg åt Gud?
Får de dig att tro att Gud kanske är sådan?
Gudsbilden går snett om jag inte
vänder om och lyssnar. När jag lever med i kyrkan och
hör orden som talas till mig, men har Gud i ryggen, då
är det som om alla orden bara studsar på mig.
Jesaja uttrycker det så här:
Här är
vilostaden,
låt den trötte få vila,
här är vederkvickelsens ort.
Men sådant ville de inte höra.
Så skall Herrens ord bli för dem
"gnat på gnat, gnat på gnat,
prat på prat, prat på prat,
lite här, lite där".
(Jesaja 28:12-13)
Fråga:
Har du någon gång tyckt att predikan du hörde
kändes lite tjatig?
Du trodde att de berodde på prästen. Jesaja ger ett
annat svar. Se ovan.
|
|
Gud - framför mig eller bakom?
Den sanna fadersbilden
är förstörd för många. Man
förknippar inte fadersbilden med kärlek och trygghet utan
med rädsla och fruktan, kanske obehag. Det finns så
många som aldrig hört sin egen pappa säga: Jag
tycker om dig. Många barn växer upp utan att knappast
veta vad "pappa" är.
En del har haft tre pappor på
bara några år.
- Pappa är en som slår mamma när
han är full.
- Pappa är en som alltid skäller
på mig och tycker
att jag inte duger något till.
- Pappa är en som tycker om mig bara
när jag
gör en massa saker för honom.
- Pappa, säger någon. Jag vet inte
vem han är.
Han stack innan jag var född.
Vad säger en som blev utnyttjad sexuellt av
sin far när man påstår: Gud vill vara som en far
för dig.
Budskapet är rätt. Men det når
inte in. Det ger bara sår.
|
|
Den frånvarande guden
förstör min självbild
Man talar idag ofta om den frånvarande
fadern. Pappa fanns där i min uppväxt. Men var
sällan närvarande. Han brydde sig inte. Jag fick
göra vad jag ville.
"-Här har du hundra kronor,
gå ut och gör vad du vill."
I de orden formas människans gudsbild som
säger:
Gud är en gud som struntar i dig. Djupt inne i vårt
undermedvetna formades en bild av Gud som den frånvarande guden, en gud som inte
brydde sig om mig eller hann med mig.
Man undrar: Finns Gud?
Kanske den frågan hänger ihop med att
pappa eller mamma så sällan var närvarande hos mig.
Gud är lika nyckfull som de.
En felaktig gudsbild påverkar mig hur jag
ser på mig själv. Vilken självbild fick jag av denna
frånvaro? Den frånvarande guden får mig att tro
att jag inte duger. Inte lönt att satsa på mig. Ingen
räknar med mig. Jag känner mig så
värdelös. Ingen bryr sig om mig eller tycker om mig.
|
|
Snäll- och mysguden förstör min
självbild
Och när man läser i Bibeln om att
Gud är stor i mildhet, att han
är god och långmodig och förlåter,
så kanske ens egen pappa får ge färg åt de
orden. Gud är hygglig som pappa. När pappa var på
humör kunde han göra många trevliga saker och ge
fina presenter. Men problemet med pappa var att han var en mycket
duktig karl, allra duktigast utanför hemmet. Där
klättrade han i sammanträdet. Men han hade ofta
bråttom. Dom där hemma vet precis hur han ser ut
på ryggen.
"Pappa kommer, pappa går,
lycklig den som pappa får".
Pappa är nog egentligen en hygglig karl.
Vill alla så väl. Men han ställer bara upp för
mig ibland. Blir så märkligt osynlig när det blev
svårt. Ofta var han lite trött och orkeslös.
Sjönk ihop vid TV:n. Men han kunde sällan ryta till eller
säga ifrån.
Pappa ger oss bilden av Gud som snällguden. Det är något fint
med Gud. Man är ibland tacksam mot honom. Han har gjort
många bra saker för mänskligheten.
Men både pappa och snällguden kanske inte
har tid då det blir svårt. Snällguden klarar inte
av djävulskapet i tillvaron. Snällguden blir lika
frånvarande som pappa. Snällguden gör mig vilsen
inuti. Varför ställer Gud inte upp nu när det
är så svårt? Han smiter precis som pappa.
En släkting till snällguden är
mysguden.
Samkristna skolnämnden gjorde en
enkätundersökning bland tonåringar. Väldigt
många menade att Gud är snäll och go. Gud är
som nallen, en som man får krama och gosa med. Och som aldrig
säger emot mig. En engelsk tidning hade en stor omslagssida.
Man såg en nalle. På den stod det: God is good, Vad kan
en sådan gudsbild betyda när svårigheterna kommer.
Varken pappa eller nallen kunde ställa upp när det blev
riktigt svårt.
Gud är inte längre helig, helig,
helig. Gud är trevlig, trevlig, trevlig. Men han bryr sig inte
om mig och klarar inte av mig, när det blir jobbigt.
|
|
Pekfingersguden förstör min
självbild
Det är mycket som kan gå snett om man
har Gud i ryggen. Man läser i bibeln om alla de bud och regler
som finns.
Om man har Gud i ryggen hör man inte
kärlekens Gud i kärlekens bud.
Man ser en Gud som har ett stort pekfinger. Han
är en Gud som håller efter oss. Sådan var kanske
både mamma och pappa, pedantiska, ängsliga, rädda.
De ville visa upp ett perfekt barn, man måste komma hem med
bra betyg. Man fick sällan beröm. Mestadels var det:
- Du får inte
- Akta dig
- Låt bli
Och så tänker man någonstans
inuti sig själv:
Gud är sådan. Gud - en
pekfingersgud
Eller som en triangel med ett
stort öga.
Pekfingerguden gör mig självupptagen,
ängslig. Jag blir jagisk och lagisk. Jag har mitt värde
bara om jag gör bra saker. Men vem bryr sig om mig om jag inte
klarar av alla kraven? Den som haft en kittslig och pedantisk mamma
eller pappa som ställde orimliga krav och alltid krävde
prestationer i utbyte mot sin kärlek tror att det gäller
även i relationen till den himmelske Fader.
"Ju mer jag gör för Gud, desto mer
älskar han mig"
Och så blir det ett liv i krampaktig
prestation och inte ett liv i frihet.
|
|
Diktatorsguden förstör min
självbild
Det är mycket som kan gå snett
då man vänder ryggen åt Gud. När man har Gud
i ryggen blir det som allra svårast att läsa orden om
att vi skall göra räkenskap. Men genom de orden
slår ju Gud vakt om vårt människovärde. Han
räknar med oss. Vi har ansvar. Men de orden kommer snett om
man har Gud i ryggen. Gud är sträng, hård, det
är något kallt över honom. Gud blir en
diktatorsgud. En sträng
och dominant pappa, som slog mamma och var frikostig med stryk mot
barnen, fick forma en gudsbild som man var rädd
för...
Eller man mötte en sträng präst/pastor
som hade svavelos i sina predikningar och som sa de kärva och
stränga orden i bibeln utan att rösten vibrerade av
kärlek. Vilken gudsbild gav han? Gud är en gud som skapar
rädslor inom en. Hur man kan älska en sådan gud?
Vilken självbild ger han mig. Diktatorsguden gör mig
rädd och får mig att hyckla och spela mina roller och
leka en låtsaslek.
Många som idag gör upp med Gud har
ofta i sin bakgrund en hård och sträng pappa. Sven
Delblanc, Ingmar Bergman och många andra hade en
livslång kamp med gudsbilden. Ingmar Bergman hade en
sträng pappa som också var präst. I "Laterna
magica" berättar Ingmar Bergman om hur "synder" bestraffades.
Först teg man, iskall tystnad. Sedan blev han instängd i
den mörka garderoben för att besinna sitt brott och mogna
till att be om förlåtelse. Det som smärtade mest,
sa han, var inte den fysiska bestraffningen utan
förödmjukelsen.
|
|
Gud får sataniska drag
Gud får färg av stränga, kyliga
fäder. Gud blir som en diktator, som skrämmer till
lydnad. Och får diktatorsguden påverka dig
tillräckligt länge får Gud sataniska drag. Ty
när du har Gud bakom dig finns Satan framför dig. Det
finns många som tror sig kämpa mot Gud men i stället är
det mot Satan man kämpar.
Om jag hör bibelord men inte söker
Guds ansikte, hör jag alla dessa ord bakifrån.
Framför mig finns inte bara människor som format mitt liv
och färgat min gudsbild. Framför mig finns också
min egen skugga. Och skuggan är alla mina problem med allt det
mörka och dunkla, som drabbat dig.
Och skuggan pekar på det stora och
gåtfulla mörkret där någonstans framför
mig ....
Stanna till och grubbla ett tag.
|
|
Vilken Gud tror du inte på?
Det är en bra fråga att ställa
till sig själv om man inte tror på Gud. Och till
människor som i nattens heta diskussioner hävdar att Gud
inte finns.
- Vilka olika gudsbilder finns det?
- Vad beror de på?
- Vilken självbild får jag av de
olika gudsbilderna?
När Gud presenterar sig säger han:
Jag är Herren din Gud. Han
vill att du ska hitta ett personligt förhållande till
honom.
Ni skall söka
mig, och ni skall också finna mig,
om ni frågar efter mig av hela er hjärta.
Ty jag vill låta mig finnas av er, säger
Herren. (Jeremia
29:13-14)
Och när han får tala till oss vill
han tala från hjärta till hjärta. Försök
lyssna inåt:
Du är så
dyrbar i mina ögon,
så högt aktad och så älskad av
mig.
(Jes 43:4)
Med evig kärlek
har jag älskat dig,
därför låter jag min nåd förbli
över dig.
(Jer 31:3)
Du är mitt
älskade barn, du är min utvalde.
(jfr Mark 1:11)
Genom alla dina bullriga tankar får du
gång på gång höra Faderns röst:
Om ni vänder om och är
stilla...
Om Du vänder om, vad händer då?
Du har då Guds kärlekssol framför dig. Dina
skuggproblem styr dig inte längre. Du får se dig
själv i Guds ansiktes ljus.
När du vänder dig om och är
stilla, riktigt stilla, ser du Jesus. Han är Guds avbild.
Den som har sett mig har sett
Fadern. Jesus gör Gud synlig. Hela hans liv är
en bilderbok om Faderns kärlek.
- När du ser Jesus ser Du inte snällguden, som bara bryr sig om dig ibland
men smiter när det blir svårt. Men du ser honom som
stannar hos den som är svag, liten och bräcklig. Du
förnimmer en oändlig ömhet.
- När du ser Jesus ser Du ser inte
pekfingersguden, som gör dig
rädd och självupptagen. Jesus ser dina fel. Men han
låter dig se dem för att få hjälpa dig att
komma ur dem. Han vill göra något åt dina
nederlag.
- När du ser Jesus ser Du inte diktatorn. Du kan höra Guds vrede. Men vreden
är kärlekens reaktion, kärlekens upprördhet
över all ondska och den riktar sig alltid mot Satan. Det
är viktigt att du inte håller dig på Satans
område, ty då är också du under vreden.
- När Du ser på Jesus ser du
Fadern som lider sig fram till dig
på ett kors. Du ser hur han på korset tagit in all din
smärta, all din synd, din nöd i sig. Han lyfter av och
tar bort.
|
|
Ylva Eggehorn skriver i dikten No other god
has wounds:
Men en kväll
när ni sitter där vid bordet
och ingenting finns kvar att hoppas på
och mörkret ligger tungt mot alla fönster
då ser du att han ser på dig ... och då:
hans ansikte berättar om din smärta
som han tagit in var dag i sig
hans kropp har böjts och han har blivit sårad
han är till döden trött men ger dig liv.
Du ser Guds ansikte, så fyllt av
kärlek, så fyllt av din smärta, ty ingen annan Gud
än Jesu Gud och Fader har sår.
No other god has wounds.
Och inför honom anar du detta: Genom hans
sår blir vi helade. Där finns upprättelse,
läkedom, ett nytt liv..
Du ser den Gud som är helig, helig, helig
och ändå älskar dig så att det gör ont i
honom.
All din nåd
är öppen famn
Och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet,
men du är barmhärtighet".
(Svensk Psalm 217:5)
Jesus säger: Den
som har sett mig har sett Fadern.
|
|
Gud - fader eller moder?
Föräldrar kan forma gudsbilden.
Är pappa mesig, velig, petig, dum, sträng, ja, då
blir Gud sådan.
Men pappa kan ju även vara helt underbar. Far lilla far, vem
är väl som du?
Men hur är det med mamma då? En del
tycker att det är bättre att kalla Gud för "moder".
En mamma kan ju vara helt underbar. Mor lilla mor, vem är
väl som du?
Men om mamma var krävande, kvävande, tjatig, ömklig,
ja, då ser man gärna Gud sådan.
Är Gud både Fader och moder?
När Gud skapade människan, skapade han
henne till sin avbild, till man och
kvinna (se 1 Mos 1:27). Det
finns både faderliga och moderliga drag hos Gud.
Jesaja säger att Gud säger: Som en moder tröstar sin son, så skall jag
trösta er. Han säger att när Herren
når fram till oss då skall ni
få dia, ni skall bli burna på armen och bli
smekta (Se Jes 66:12-13).
Jesus liknar sig själv vid hönan som vill samla kycklingarna under sin
vingar (se Matt 23:37. jfr Bred dina
vida vingar, o Jesu över mig...)
Jesus talar om Guds längtan efter de förlorade. Hans
kärlek liknar han vid "tanten med
slanten", hon som förlorat ett silvermynt och som
städar och dammsuger hela huset för att hitta det.
(Se Lukas 15:8-10)
|
|
Men ...
Även om Gud liknas vid en moder
kallas han inte moder.
Även om Gud liknas vid tanten med slanten
är han ingen tant.
Även om Jesus liknar sig vid en höna
är han ingen höna.
Jag kallar Gud för min Fader därför att Jesus lärt
mig det. I Getsemane kallar han Gud för Abba, som är det lilla barnets
förtroliga sätt att tala om sin far. När Gud talar
om sitt namn för Mose, brinner det en eld (se 2 Mos 3:2, 14). Det brinner en kärlekens eld
i namnet Abba. I det namnet
öppnas himlen över dig. Du är inför Gud, din
käre himmelske Fader. Gud är
vår Herres Jesu Kristi Gud och fader.
(se Ef 1:3)
Och för Jesu skull får vi vara hans barn.
Åt dem som tog emot Jesus gav han
rätten att bli Guds barn ..... och de har blivit födda av
Gud. (Joh 1:12-13)
En som upptäckt detta var Paulus. Han
berättar om vad som hände då han en gång
föll ned på knä inför Fadern. Alla dom som
stått mellan honom och Gud, alla fäder och mödrar,
bleknade bort. De kunde inte längre ge färg åt Gud.
Det var Gud som gav färg åt dem. Han såg
Abba! Far! Han såg Jesu
Fader, han som för Jesu skull också är vår
far.
Därför vill jag falla
på knä för Fadern, efter vilken allt vad fader
heter i himlen och på jorden har sitt namn
(Ef 3:14-15). Den himmelske Fadern ger
färg åt jordiska pappor. Inte tvärtom.
Alla våra Gudsbilder som plågat oss
försvinner. Jesus drar oss in i Guds faderskärlek.
Den som har sett mig har sett
Fadern. (Joh 14;9)
Detta är en tröst för oss alla som är
fäder eller mödrar och som undrar om vi skymt Gud
för någon. Vi får tillsammans med Jesus peka
på Abba! Far!
|
|
Vem är då modern?
Det finns en moder. Modern är Guds folk.
Guds folk tillsammans utgör bruden. Vi alla, män och
kvinnor, påvar och prostar, konfirmander och
pensionärer, alla är vi tillsammans bruden.
Vår uppgift är att ta emot livet, föda
fram och fostra och ge omsorg åt Guds älskade barn.
Gläd dig du Kristi brud!
För att det skall blir barn behövs det både en
fader och en moder. Det har vi lärt oss i biologin.
Vad är orsaken till att Modern Kyrkan,
bruden, föder fram så få barn. Varför finns
det så få "nyfödingar" i våra
församlingar?
Grubbla över det.
Och tänk igenom din Gudsbild. Och din självbild.
Gör det!
 |
|
|
(del 1) |
|
|