Hur man klarar av ofromma teologer Tre goda regler 1. Tag inte bort någonting från Guds ord 2. Lägg inte till någonting från Guds ord 3. Förändra inte någonting av Guds ord 1. Tag inte bort någonting från Guds ord Både ormen och kvinna gör det. Låt oss först se vad ormen tar bort. Han uppmuntrar inte kvinnan direkt att strunta i vad Gud säger. Han tar bara bort en liten bit och som gör att hela grunden vacklar. Han tar bort HERREN. I 2:16 står det:Och HERREN Gud bjöd mannen och sade. I 3:1 säger Ormen: Skulle då Gud ha sagt ... Ordet Gud är den allmänna benämningen på Gud. Ordet HERREN är den personliga benämningen på Gud. Tag bort HERREN och kvar blir en opersonlig Gud. En idé. Man talar om "Tillvaron", "livet", "den Högste". Gud blir inte HERREN, den jag anförtror mig åt och som jag älskar och vill hålla mig till. Lägg märke till hur kvinnan följer efter och också hon glömmer ordet Herren...om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt... Inte HERREN Gud. Det är lätt att glida in i ett allmänt tal om Gud. Med munnen talar man kanske rätt om Gud. Men det man säger pekar inte på någon nära samhörighet med Gud, min käre himmelske Fader. Men kvinnan tar bort ännu ett ord. Bara ett litet ord. Ordet FRITT. Gud hade sagt att de fritt fick äta av alla träd (2:16). Men i 3:2 glömmer Eva ordet fritt. Ett enda litet ord som förändrar hela hennes livssyn. Herren Gud var generös. Han ville ordna på bästa sätt för de två människorna. Han slösade sin kärlek. Han lät dem leva i frihet. De fick fritt ströva omkring i den underbara trädgården. De fick fritt äta av alla träden. De fick bara ett förbud. När vi glömmer vad Gud säger i sitt ord kan Den onda makten få oss att tro nästan vad som helst om Gud. Man stirrar mer på buden än på Guden. Man rycker loss buden från dess verkliga sammanhang: Guds gränslösa godhet. 2. Lägg inte till någonting till Guds ord Både ormen och kvinnan gör det. Det finns ett träd som de inte får äta av. Men ormen lägger till alla andra träd också. Skulle då Gud ha sagt: Ni får inte äta av NÅGOT TRÄD i lustgården? Ormen lägger till och han överdriver. Och på detta sätt lurar han in kvinnan på en liten diskussion. Hon går i försvarsställning och korrigerar hans påstående. Men lägg märke till hur kvinnan drivs att också lägga till någonting. Hon säger: .....men om frukten av det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ni skall icke äta därav. EJ HELLER KOMMA DÄRVID. De orden hittar hon på själv. Så hade Gud aldrig sagt. Hennes tankar går från en Gud som är stor och generös och säger att de fritt får äta av alla träd utom ett. Och nu kommer en Gud som är kitslig och besvärlig och som säger: Låt bli! Inte röra! Vilken gudsbild får vi här? När en människa tappar tron på HERREN dras hon in i en ännu strängare lagiskhet. Hon litar inte riktigt på Gud. Det räcker inte med vad han har sagt. Hon måste säga och göra en massa saker själv också. Hela gudsförhållandet blir bara bud och regler och akta dig. Denna stränga lagiskhet är kanske ett tecken på eller ett sätt att komma undan Gud. Jag vill inte vara beroende av Gud. Det är inte Gud utan mitt eget JAG som står i centrum. JAG vet... JAG kan .. JAG sköter mig ... jagiskhet blir lagiskhet. 3. Förändra inte någonting av Guds Ord Kvinnan gör så. Och ormen gör så. Låt oss titta på damen först. Gud hade förbjudit mannen att äta av kunskapens träd på gott och ont. Han hade sagt vad som skulle hända om han gjorde så: Ty när du äter därav skall du döden dö. (2:17) När kvinnan berättar om detta säger hon: så att ni icke må dö. (3:3) Alltså lite uppmjukat, lite kvinnligt varmare, snällare. Det kanske blir så att ... Men då kastar ormen masken! Han hugger till, uppkäftigt, fräckt, triumferande: Ingalunda skall ni dö... Ormen beskyller alltså Gud för att vara en lögnare. Gud har sagt något som inte stämmer. Men Gud vet att när ni äter därav skall edra ögon öppnas så att ni blir såsom Gud och förstår vad gott och ont är. (3:4) |