4. Hur kan en god Gud offra sin Son?
I 1 Mos 22:1-14 har vi en av de mest gripande skildringarna i Gamla Testamentet. Abraham får uppdraget att offra sin son. Människor har skakats av den. Förfärats. Här är en far som påstår att han får en ingivelse av Gud att offra sin son. Vad är det för en Gud som befaller något så hemskt?
| Det enklaste svaret är detta:
Bland Israels grannfolk var barnoffer vanliga. Frågan som man nu ställde sig var: Vill Abrahams Gud att man offrar barn? Och Guds svar på den frågan kommer i denna text. På ett drastiskt och målande sätt talar Gud om att han inte vill ha barnoffer. Lite väl drastiskt, tycker somliga. Men texten har många djup. |
I föregående kapitel (1 Mos 21) berättas om Abraham. Han är en man som har det gott. Livet är bekvämt, välordnat. Abimelek säger till honom: Gud är med dig i allt du gör. Abraham har det bra.. Han gräver brunnar, planterar träd, löser konflikter, sluter förbund. Han har fått en pojke och pojken är hans ögonsten. Bihustrun Hagar har lämnat hemmet tillsammans med sin son Ismael. Hagar och Sara gick inte så bra ihop. Lugnet lägrar sig över hans hem. Abraham har det bra. Han åkallar Herrens namn. Han tackar Gud. Han har tydligen också fått hjälp med sitt trasiga förflutna på någon själavårdskurs. Abraham är en from man.
Ja, ungefär så här tänker vi oss att livet med Gud är. Det är lugnt och skönt. Gud ordnar upp allt för oss bara vi förtröstar tillräckligt mycket. Och ibland är det väl så också i våra liv.
Men Gud vill att både tron, hoppet och kärleken skall förökas och fördjupas och mogna. Därför kan han tillåta att en eller annan omskakande händelse inträffar i våra liv. Och det var just detta som hände i Abrahams liv. Ett nytt kapitel börjar för honom med orden som vår text börjar med: Det hände sig att Gud satte Abraham på prov. Gud kommer in och stör det lugna och sköna livet.
Han gör det inte för att bringa olycka över oss. Han gör det för att vi ska växa i tro. Därför prövar han oss. Om Hiskia heter det: Gud övergav honom endast för att pröva honom, för att han skulle få veta allt som var i hans hjärta. (2 Krön 32:31)
På både hebreiska och grekiska är det samma ord för pröva och fresta. Skillnaden är att om du frestar någon så gör du det för att få fram det värsta hos honom och få honom att falla. Om du prövar någon gör du det för att få fram det bästa hos honom och få honom att växa och mogna. En muskel som aldrig övas blir slapp och oduglig. När djävulen använder detta ord gör han det för att få oss att falla. När Gud använder detta ord gör han det för att få oss att mogna och för att resa oss upp.
När något svårt inträffar är det viktigt att fråga sig: Vem får nu ta hand om mig? Om Gud får ta hand om mig finns det en välsignelse på andra sidan prövningen. Det är väl så vi ska förstå de underliga orden hos Jakob 1:2.
Skatta er bara lyckliga, mina bröder,
när ni utsätts för prövningar av olika slag.
Gud säger till Abraham: Ta din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall säga dig. Det är tre ting hos Abraham som Gud nu prövar: Hans tro, hans hopp och hans kärlek.
1. Först prövas Abrahams tro
Den prövas genom dessa ord: Ta din son Isak.
Gud vill att vi ska komma vidare i tron. Vi får inte stanna på barnstadiet eller i ungdomstron. Därför prövar Gud vår tro för att stärka den.
Ett av de märkligaste stegen i den mänskliga utvecklingen var då man upptäckte hur man genom att kasta järnet i elden kunde få fram stål. Sedan kunde man använda järnet så mycket mer. Det är detta som händer här. "Du Abraham är järnet. Jag vill att du ska bli stål och därför ska jag kasta dig i denna eld. Jag ska härda dig och sedan ska du kunna göra så mycket mer för mig"
Det finns två beståndsdelar i tron: Förtröstan och lydnad. Gud vill leda oss vidare både i trons förtröstan och i trons lydnad. Tron måste vara verksam i kärlek.
Abraham prövas nu mest på lydnadssidan. Abraham lyder. Han ställer inga frågor. Tidigt följande morgon går Abraham iväg. Han lyder omedelbart. Han förblir i lydnaden. Tre dagar senare är han fortfarande på väg och vill fortfarande lyda.
Ta din son Isak, sa Gud. Och Abraham gjorde så. Han går hela vägen utan att tveka. Här har vi det mest framträdande exemplet på lydnad i Gamla Testamentet. I Bibeln finns det bara ett större exempel på lydnad. Det är Jesus som var lydig ända till döden, döden på ett kors (Fil 2:8).
2. Det andra området där Abraham prövades var hans hopp.
Det skedde med de orden: Ta din son Isak, din ende son...
Här är Abrahams hopp för framtiden som prövas. Kan du tänka dig in i detta? Att bli placerad i en situation där du ser hela ditt hopp för framtiden som bara kraschar och går sönder? Allt det du längtat efter, allt det du drömt om, allt bara ramlar och går sönder. Abraham hade tidigare klippt av banden till det förflutna, då han gav sig iväg från sitt hem och från sin släkt och från sitt land (Läs om det i 1 Mos 12). Nu klipper han av banden till framtiden.
När Gud säger:
Ta din son Isak, då prövas hans tro.
När Gud säger:
Ta din son Isak, din ende son, då prövas hans hopp.
Allt hopp för framtiden hade Abraham i sin son. Han var hans trygghet för framtiden. Tag din son, ditt enda hopp för framtiden och överlåt honom till mig.
Hur kunde Abraham göra detta? Hur var han förberedd på det? Nya Testamentet ger oss nyckeln. Abraham trodde att Gud som givit livet åt Isak genom ett mirakel kunde bringa Isak tillbaka genom ett mirakel. I Hebr 11:19 står det att Abraham trodde att Gud hade makt att till och med uppväcka döda.
Med andra ord: Abrahams hopp var inte i Isak. Abrahams hopp var i Gud. Abraham hade inte satt sitt hopp till en mänsklig varelse, hur dyrbar denne ändå var för honom. Jag sätter mitt hopp till Gud. Mitt hopp är inte i Isak utan i Gud.
3. Det tredje som prövas hos Abraham är hans kärlek.
Ta din son Isak- det orden prövar hans tro.
Ta din son Isak, din ende son, det prövar hans hopp.
Ta din son Isak, din ende son, som du har kär, det prövar hans kärlek.
"Ta din son Isak , din ende son, som du har kär och visa om du älskar mig mer än honom". Det var ett stort prov på kärlek. Ibland blir vår kristendom något som vi lägger till utanpå de ting vi älskar, ett extra plus som tillåter oss att ha allting och dessutom Gud. Men när Gud kommer in i våra liv säger han: Jag måste få vara främst i ditt liv. När vi kommer till Jesus och vill gå i hans tjänst så är det mycket vi måste överlåta och lämna.
Abraham ställs inför frågan: Älskar du mig mer än denne pojke? Och Abraham älskar Gud mer.
Nu målas en mycket gripande skildring. Abraham drar iväg. I början skildras allt i snabba drag. Men när man kommer närmare offerplatsen skildras allt i långsammare tempo. Till sist vandrar far och son ensamma. Två gånger står det: De gick så båda tillsammans. De går upp mot berget ensamma. Under tystnad. Blott avbrutna av några få repliker. Till sist sker allt nästan outhärdligt långsamt. Fler och fler detaljer tas med. Abraham lägger i ordning bränslet, han binder Isak, lägger Isak ovanpå veden, griper kniven. Man kan se varje rörelse. Vilken fantastisk berättarteknik!
Men du kan inte se detta framför dig utan att också se bilden av en annan fader med sin son: Jesus som bär korset mot Golgota. Här är en bild tagen av Jesus 2.000 år tidigare. Och vi anar vad Fadern måste känna då. Vi anar smärtan i Guds eget hjärta ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv (2 Kor 5:19, Folkbibeln).
Men nu kommer vi till den mest dramatiska delen av historien. Abraham blir stoppad av en ängel. Abraham! Abraham! Stopp! Stanna! Gå inte vidare! Rör inte pojken! Varför? Jo, Gud ville ha Abraham, inte Isak. Gud ville ha Abrahams kärlek, inte Isaks liv.
Då vänder sig Abraham om. Han får se en vädur, en bagge, ett fullvuxet får som fastnat med sina horn i ett törnsnår. Törnet är förskräckligt, långt med mycket vassa taggar. Men vilken bild! Ett lamm med huvudet omsnärjt av törne. Två tusen år senare virade några soldater en krona av törne omkring Jesu huvud. Lammets huvud fastnade i törnet igen!
Platsen där Abraham offrade Isak var Moria berg. Du kan se detta berg i Jerusalem. Moria var en del av det berg som också är Golgota. Golgota är en högre del av Moria. Isak blev offrad på den lägre platsen, Jesus på den högre.
Väduren var inte bara en ersättning för Isak. Det var också en ersättning för Jesus. Lammet tog inte bara Isaks plats. Under två tusen år framåt fick det ta Jesu plats. Ända till dess Jesus kom, han som var det verkliga Guds Lamm som ersatte alla andra offer.
Isaks enkla fråga till Abraham: Var är lammet? den besvarades av Johannes döparen två tusen år senare. Där är Guds lamm som tar bort världens synd (Joh 1:29).
På Påskdagen gjorde några av Jesu lärjungar en vandring till Emmaus, berättar Lukas 
Det ondas rötter finns inom oss. Från hjärtat kommer onda tankar, mord, avund ...När någon trampar oss på tårna eller går emot oss kan det bubbla ur oss så många hemskheter.
På vandringen till Emmaus går Jesus genom hela Gamla Testamentet. Han visar hur korset finns med där överallt. Hur Gud ständigt vrider ondskans vapen hur ondskans händer. Jesus är den som vandrar genom Bibeln. Han är med i gudstjänsterna, i offren, i de många berättelserna. Han berättar om Abrahams offer av Isak. Lärjungarna som lyssnade började nu förstå denna märkliga berättelse som så ofta skakat dem. Hur kan en god Gud befalla en far att offra sin son? Vi ska tillsammans nu gå in i denna händelse, som hör med till den långa förberedelsen. Men innan vi gör det ska vi lägga märke till lärjungarnas reaktion efter Jesu bibelvandring med dem: