Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Våra systersajter

jesusfordig.nu Bönenätverk Bibelskolan ung
MOTGÅNGENS MENING Kapitel 6 - Törntaggsmönstret PDF Skriv ut E-post

Nu kommer vi till den andra mönsterbilden när det gäller förhållningssättet till motgången, Paulus vittnesbörd om törntaggen i 2 Kor 12. Också detta mönster skall vi skärskåda, och vi skall sedan lägga det över getsemanemönstret för att se om de båda kan passa ihop.

"Jag har fått en tagg som sticker mig" , skriver Paulus (i 1917 års översättning stod det törntagg). Vad han syftar på med denna bild är det ingen som vet. Det kan ha varit sjukdom. Vi vet av en notis i Gal 4 att han verkligen hade varit sjuk. Det kan också ha varit någon form av förföljelse för trons skull. Om sådant berättar han ingående i det närmast föregående kapitlet. Det kan också ha varit hårda konfrontationer inom de olika församlingarna som Paulus låtit gå sig djupt till sinnes. Vi vet det inte, och vi behöver inte veta det. Att törntaggen i varje fall står för någon form av lidande är det inget tvivel om. Paulus har drabbats av motgång. Vad har han då att lära oss om motgångens mening? Vilka drag kan vi urskilja i törntaggsmönstret?

 

En ängel från Satan

Paulus tvivlar inte ett ögonblick om lidandets upphov. Det kommer från Satan, inte från Gud. Gud är den som kan befria från det onda, Satan är den som sänder det i människans väg. En ängel från Satan, dvs en djävul, misshandlar honom, säger han. Det är alltså fråga om ett medvetet tillfogande av skada. Detta stämmer väl med vad Nya testamentet i övrigt säger. Från djävulen kommer det onda, vare sig det är fråga om sjukdom (Luk 13:16, Apg 10:38, 1 Kor 5:5) eller förföljelse (Apg 20:29-30, Upp 2:10).

Detta är en viktig utgångspunkt när det gäller förhållningssättet till motgång. Gud misshandlar inte sina barn. Ingen far ger sin son en orm när han ber om en fisk eller en skorpion när han ber om ett ägg — långt mindre ger den himmelske Fadern något skadligt åt sina barn, säger Jesus (Luk 11:11-13). Gud kan tillåta att motgångar drabbar oss, men han är aldrig deras upphov.

 

För att inte bli högfärdig

Nästa bit i mönstret handlar om motgångens ändamål. Paulus har tidigare berättat om sina uppenbarelser från Herren. Han har blivit uppryckt till paradiset och fått höra outsägliga ord. Han skulle lätt ha kunnat bli högfärdig över att just han fått ta emot en sådan nåd. Men just därför, säger han, har denna misshandel från djävulen drabbat honom. Gud tillät den för att hålla honom på jorden. Paulus, som själv hade botat sjuka och uppväckt döda och som hade stått emot så många förföljelser, just han blev drabbad av denna irriterande motgång. Tydligen hade han frågat Gud varför och fått svar. Ändamålet var att han inte skulle bli högfärdig.

Vi finner alltså att motgången kan vara ett helgelsemedel. Gud sänder inte det onda — det är djävulens avdelning — men han använder det onda till människors förbättring. Detta är inte så svårt att förstå. Blev vi helt utan motgång, kunde vi lätt tänka att vi klarade oss utan Gud. Vi behöver motgången — liksom Paulus och Job — för att lära ödmjukhet. Till Satans änglar kan vi säga som Josef en gång sade till sina bröder: "Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo" (1 Mos 50:20). Det som var ont till sitt upphov har blivit gott till sin verkan. För dem som älskar Gud samverkar allt — till och med det onda — till det bästa.

 

Tre gånger har jag bett

När törntaggen stack visste Paulus vad han skulle göra. Han skulle be om befrielse. Han tvivlade inte på att Gud var mäktig att vända denna motgång bort från honom. Därför kunde han be i tro. Han var också uthållig i sin bön. Han hade bett tre gånger, och det var mycket när det gällde en bedjare som han. Ändå satt taggen kvar.

Paulus ber inte om ursäkt för sitt tillvägagångssätt. Det var inget fel att be, och det var inget fel på bönen. Det var heller inget fel på svaret annat än att det var oväntat. Så oväntat att Paulus måste upprepa bönen tre gånger för att bli säker på att han hade uppfattat svaret rätt. Visst har Gud rätt att svara som han vill, men han kan inte svara förrän man har frågat ordentligt.

Paulus upprepade bön påminner oss om hur viktig uthålligheten är. Jesus har lärt oss att vi skall be som mannen som inte gav sig förrän han fick låna bröd av sin granne, och som änkan som inte gav sig förrän hon fick rätt av domaren (Luk 11 och 18). Paulus gav sig inte heller förrän han fick svar. Det var inte alls naturligt för honom att genast börja tacka Herren för törntaggen. Först kom hans enkla, na turliga bön om att få slippa. Svarade Herren nej, då fick han ge sina skäl.

 

Allt du behöver

Här kommer svaret: "Min nåd är allt du behöver." Paulus har bett om det han trodde att han behövde, men det är bara Herren som vet om hans djupaste behov. Paulus har inte fått vad han begärde, han har fått mer. Nu har han förstått att han behöver behålla törntaggen. Motgången skall hjälpa honom att komma ihåg att bara ett är nödvändigt: Guds nåd.

Hade det då inte varit en nåd om taggen hade blivit utdragen? Det hade det säkert, men Herrens svar på hans bön visar sig vara djupare än så. Lidandet skall vara en del av hans livsuppgift. När Paulus kallar motgången en tagg, tänker han troligen på Kristi törnekrona. Han får i sin kropp bära en liten del av Kristi törne. Det betyder att han skall bära sitt lidande i gemenskap med Jesus. Och detta är en större nåd än om taggen hade blivit utdragen. Paulus får lära sig att inte leva av helbrägdagörelser och andliga uppenbarelser. Törntaggen skall vara en ständig påminnelse om att han inte kan leva av någonting annat än Guds nåd.

Det kan alltså finnas välsignelser dolda i motgången. Men dessa välsignelser kan vi inte ta oss, de kan bara ges som gåva av Gud. Si vi får inte i vår fromma iver be om eller frivilligt utsätta oss för motgång. Det sunda förhållningssättet till lidandet är att, just som Paulus, be om befrielse. Herren kommer att hjälpa oss antingen ur det eller igenom det. Och då gäller det att komma ihåg att bön är bön. Vi har ingen rätt att förutsätta vare sig att vi skall bli befriade eller att vi inte skall bli det. Bönen skall vara en fråga, på vilken Herren har rätt att ge vilket svar han vill.

Att må bra är inte allt jag behöver. Att må dåligt är inte heller allt jag behöver. Guds nåd är allt jag behöver — hur den nåden än ser ut. Först när jag har nått fram till den insikten, kan jag tacka Herren också för törntaggen.

 

Kraften i svagheten

I svagheten blir kraften störst. Det är den slutsats Paulus drar av budskapet från Herren. Stark hade Paulus varit när han hette Saulus och var en hädare och hänsynslös förföljare. Nu måste han lära sig att vara svag. Det var säkert inte lätt för en kraftnatur som han. Det kom att visa sig att en törntagg var nödvändig för att han skulle lära sig denna läxa. "Jag vill helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig", säger han. Logiken är enkel: när jag är stor blir Herren liten, när jag är liten blir han stor.

Då Paulus blev kristen, bytte han namn från Saulus till Paulus, som betyder "den lille". Men han får svårigheter att leva upp till, eller rättare sagt ner till, sitt nya namn. Han inser att han behöver Herrens hjälp med detta. "När jag är svag, då är jag stark", säger han. När törntaggen hjälper honom att bli liten, då kan Herren bli stor för honom. När han blir tvungen att sätta all sin lit till Herren, då äntligen kan Herrens kraft uppfylla honom helt.

Av detta lär jag att ett kärl måste vara tomt för att kunna fyllas. Det är bara Guds nåd som kan omvända mig, vända mig upp och ner, så att de sista drop- parna av min egen kraft rinner ut. Då först kan Herren fylla mig till brädden med sin kraft.

 

Att följa mönstret

Törntaggsmönstret ligger nu utvecklat framför oss. Efter detta mönster kan vi rätta oss i motgångstider.

Lidandets ursprung är djävulen. Ursprunget är ont, men ändamålet kan likväl vara gott: Herren kan använda lidandet för att göra oss ödmjuka och beroende av honom. När vi möter motgång skall vi alltid be om att bli befriade. Denna bön skall vara enträgen och uthållig. På bönen kan Herren undantagsvis svara nej — vore det inte fråga om ett anmärkningsvärt undantag hade Paulus knappast återgivit episoden — och i så fall gör han det för att dra oss ännu närmare sig. Då kan man säga att motgången hamnar i Herrens händer och därigenom förvandlas till välsignelse.

Guds nåd är allt vi behöver, och denna nåd kan anta olika former. När vi genom motgång blir svaga kan varken vi själva eller andra tvivla på att den kraft vi får kommer från Gud. Genom bön får vi veta vad Herren har för planer för oss. Får vi helande så kommer helandets kraft från Herren. Får vi motgång så kommer kraften att bära den från Herren. Ibland på det ena, ibland på det andra sättet vill Herren lära oss att hans nåd är allt vi behöver.

Mönstret är avsett att tillämpas i tur och ordning. Bönen om helande och hjälp skall gå före accepterandet av törntaggen. Vi får insikt i Guds planer genom att fråga oss fram. När vi läser Paulus skildring av episoden med törntaggen, kan vi lätt tappa bort hans enträgna bön om befrielse därför att vi vet hur det går på slutet. Paulus visste inte hur det skulle gå när han bad. Och när det är i vår kropp taggen sitter kan vi aldrig veta vad Herren vill just den här gången. På varje bön kan man få antingen ja eller nej. Paulus lär oss här vilken kärlek som kan ligga också i ett nej.

Om vi nu har föregående kapitel i minnet, märker vi strax hur stora likheterna är mellan törntaggsmönstret och getsemanemönstret. Både Jesus och Paulus bad tre gånger, vilket visar vikten av uthållig bön. Man kan inte i förväg veta Guds vilja, men man kan be sig in i den. Både Jesus och Paulus gjorde det, och båda fick genom bönen lära sig att se en högre väg. Svaret blev i inget av fallen vad de först väntade sig, men de blev båda genom sin bön mottagliga för ett annat svar.

Man kan också säga att både Jesus och Paulus besegrade allt lidande utom sitt eget. Jesus mötte alla nödställda människor med helande, och Paulus gjorde detsamma i kraften från Jesus. Men för dem själva gällde den högre vägen: inte ut ur utan igenom lidandet. Båda skulle de till sist offra sitt liv. Men ur deras död föddes nytt liv. Ur den enes död mänsklighetens försoning med Gud, ur den andres kyrkans tillväxt.

Vilka planer Herren har för oss vet vi inte. Det behöver vi inte heller veta. Det är nog om vi följer mönstret.

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk