Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Julnatten PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2007-11-27

Image

Julnatten 

 

Den heliga natten 

 

Julnattens läsningar: GT:
Jesaja 9:1a,2-7.
Epistel: Hebreerbrevet 1:1-6, 
Evangelium: Lukas 2:1-20
ImagePsaltarpsalm: 108:2-7 

Nattens bön:
Himmelens och jordens Herre,
du som låter denna heliga natt lysas upp
av det sanna ljuset,
låt oss alltid vandra i dess sken
så att vi en gång i himmelen
får skåda din härlighet.
Du som med Sonen och den helige Ande
lever och verkar från evighet till evighet.
Amen 

JUL - härledningen av ordet jul är dunkel. På tyska heter det Weihnachten (heliga nätter), på Engelska Christmas (Krist.-mässa) på franska Noël, av latinets nata´lis – födelsedag.  På julnattens  gudstjänst strålar Kyrkan av levande ljus, som alla påminner om honom som är Världens ljus (Joh 8:12). I kyrkan ser vi julkrubban med Maria och Josef och barnet. Den första julkrubban byggdes  enligt traditionen av Franciskus 1223. Till Sverige kom seden med julkrubbor först på 1920-talet.

O Betlehem, du lilla stad är julpsalmen 115 som Anders Frostensson skrev 1976 efter en psalm som den amerikanske biskopen i episkopalkyrkan, Petrus Brooks, skrev 1868. Den psalmen passar bra  när vi i natt följer herdarnas uppmaning: Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.(Lukas 2:15) 

Julnattens predikotext: Lukas 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas.  Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.

Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

ImageMedan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.  I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.  Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. 

Vi  följer herdarna som säger till oss: Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta (Lukas 2:15). Vi hittar faktiskt tre Betlehem som vi ska besöka. Vi tar idag hjälp av psalm 115. 

Vi läser vers 1.

O Betlehem, du lilla stad, hur tyst du ligger där,
försänkt i djup och drömlös sömn, när skaparundret sker.
En stjärna tänds, och mörkret har över den ej makt,
Och alla släktens hopp och tro stämt möte denna natt. 

1. Vi besöker först Betlehem idag.

I psalm 115 sjunger vi: O Betlehem du lilla stad, hur tyst du ligger där. Ja, nog ligger den tyst idag. Denna stad som brukar sjuda av liv vid denna tid, då tusentals turister från hela världen brukar söka sig dit, den ligger tyst. Vi vet vad som hänt, där finns skräck och förtvivlan, fattigdom och hunger, människor är rädda för nästa attack. Vi skulle i stället kunna sjunga: O Betlehem, du arma stad, där bomber och granater faller ned och där hatet råder.

Är detta Betlehem en bild av vår värld idag? Vi känner hur hela världen börjar skaka. Vår värld är som ett Betlehem, den arma stad, där människor gråter och lider, där människor hatar och gör illa. Vad är vårt ansvar i det som sker?

I en av våra syndabekännelser finns denna formulering: "Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig".

Vi behöver stanna till och tänka till. Vad är det jag förmedlar till människor omkring mig? Är det rosens doft av salighet, som vi sjunger om i julpsalmen 113:3. Eller är vi med om att göra människor vi möter ännu mer själviska eller bittra.

Ni som varit i Betlehem, vet att porten in till Födelsekyrkan är både liten, låg och trång. Vi måste böja oss djupt för att komma in till platsen där man tror att Jesus föddes. Vi har kanske mycken stöddighet som vi behöver be om hjälp att få bli av med. Och mycken likgiltighet! (Lägg märke till att det ligger en död i det ordet, lik-giltighet.).  Vi måste böja oss djupt för att kunna ta emot den himmelska julgåvan.

Men medan Betlehem ligger där försänkt i djup och drömlös sömn, medan många har stämt möte denna natt och går där och hoppas på ett ljusunder i detta mörker  då är ett himmelskt skaparunder på väg.    

Vi sjunger psalm 115 vers 1.

O Betlehem, du lilla stad, hur tyst du ligger där,
försänkt i djup och drömlös sömn, när skaparundret sker.
En stjärna tänds, och mörkret har över den ej makt,
Och alla släktens hopp och tro stämt möte denna natt. 

Vi förflyttar oss nu till

2. Betlehem år 7 f Kr

Det är förmodligen det år då Jesus föddes. Vi läser om det i psalm 115 vers 2.

Så stilla och så oförmärkt, blir oss Guds gåva räckt,
Och himlen kom till jorden ner, när ingen väntat det.
Vi kan ej höra stegen. Han nalkas oss ändå,
och plötsligt som en okänd står han mitt ibland oss här. 

Den första julen är inte någon idyll. Någon julsnö har inte fallit. Julmaten är lika torftig och kalorifattig som annars. Någon julstämning går inte att leta fram. Ingen väntar på något märkligt. Många hade det mycket svårt.

Israels folk har det svårt.
En främmande makt har ockuperat deras land. Det är inget fritt folk längre. De känner sig nedtryckta, förödmjukade, förtrampade. Från kejsaren i Rom har det just kommit en ny lag om skattskrivning. En samtida skildring berättar om hur svårt det kunde gå till vid dessa skattskrivningar. Antalet människor noteras. Åkrarna mäts upp torva för torva. Varje vinranka räknas.  I städerna är alla torg fulla av gruppvis uppmarscherande familjer. Man hör skrik från dem som förhörs under tortyr. Ja, det var många som hade det svårt denna första julnatt. 

Maria har det svårt.
Vad Maria måst tycka att allt är meningslöst. Vad är det för mening att föda barn i denna hårda och grymma värld. Varför skulle hon behöva föda sitt barn just nu? I fem dagsmarscher har hon färdats från Nasaret. Sjutton mil lång var vägen. Blek och intill döden trött sjunker hon ned i halmen i ett stall.

Ja, det är många som har det svårt denna första julnatt. 

Herdarna har det svårt.
Denna natt är för dem lika mörk, lika kall och lika fattig som alla andra nätter. De har ett hårt yrke och ett föraktat yrke. De präktiga fariséerna räknar dem som rövare och bedragare. Man jämställer dem med tullindrivare och syndare.  En rabbin skriver: "Inget yrke i världen är så föraktat  som herdarnas yrke." Det enda märkvärdiga med dem är att de råkar sköta sina sysslor just där Guds änglar far ned.

Ja, det var många som har det svårt denna första julnatt. 

Värdshusvärden i Betlehem har det svårt.
Man måste nog räkna in honom bland dem som just denna natt har det svårt. Han gör sig goda dagar nu tack var Augustus skattskrivning. Massor av folk måste till Betlehem och det blir stora pengar i dagskassan. Men värdshusvärden är så upptagen av sig själv och sina inkomster att han inte har hjärta för en kvinna i barnsnöd. Kanske detta är den värsta nöden - att inte känna sin nöd, att inte veta hur själviskt och kallt det är därinne, att inte se någon annan än sig själv. "Du säger: jag är rik och vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken" (Joh. Upp 3:17).  

Men hur känner sig den himmelske Fadern nu?
Hans människobarn har det svårt. Ondskans makter hade smugit sig in över gränsen till Guds vackra värld för att förstöra, förvränga och förvrida Guds mening med livet. Det är inte så, som man ibland påstår, att den himmelske Fadern sitter i en fjärran himmel och har det skönt medan hans barn här på jorden har det svårt. Att Gud var och är ointresserad av mänskliga problem. Nej, Gud lider med sin olyckliga värld. Det gör ont i Guds fadershjärta varje gång hans barn får det svårt, precis som det gör ont i en mamma eller pappa då de ser hur deras barn går vilse och råkar illa ut.

Så intensivt lider Gud med denna värld och med alla dess vilsegångna och vilseförda barn att han gör något högst oväntat. Så stilla och så oförmärkt, sänder Gud en julgåva till oss. Och himlen kom till jorden ner, när ingen väntat det. Något fantastiskt sker: 

Gud blir människa!
Gud kommer till oss i sin Son
Gud i vår nöd!
Gud i vår synd!
Gud i nattens timmar! 

Vem kan fatta detta?

Barnet som ligger och gråter i foderspiltan är Gud. Gud har lagt sig som ett barn vid människans bröst och utlämnat sig i människans våld.

Vad kan vara svagare än denne Gud? Det var ju Guds svaghet för människorna som gjorde att han valde just detta sätt att komma till oss. Men just i svagheten ser vi hans styrka. Ty vad kan vara starkare än ett litet barn. Inför barn glömmer vi att vara tillknäppta och slutna.

Ett barn kan låsa upp ett människohjärta. Barnet i krubban är Gud som kommit till oss för att låsa upp våra hjärtan som hållit på att rosta igen av själviskhet och synd och högmod.

Ja, här i krubban har Gud lagt sitt hjärta. Gud har smugit sig in i vår värld för att få förvandla den inifrån. Gud menar allvar när han säger att han älskar oss. Därför går han in i vår synd och in under vår synd för att bära den bort. Bära bort det som hindrar det barnsliga och förtroliga förhållandet till vår himmelske Fader. För att ta bort det som trasar sönder och trasslar sönder vårt förhållande mellan våra medvandrare och oss. ”Vi kan ej höra stegen. Han nalkas oss ändå, och plötsligt som en okänd står han mitt ibland oss här.”

Vi häpnar och förundras och sjunger psalm 115 vers 2. 

Det finns ett tredje Betlehem som vi ska besöka.

3. Betlehem - vår inre värld. 

Vi läser psalm 115, vers 3.

Du barn av Betlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus
och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos
Gud.Nu sjunger änglaskaror Guds lov, och vi med dem.
O kom till oss, bli hos oss kvar, Guds Son, Immanuel! 

Kan du se din inre värld som ett Betlehem, en bråkig och bullrig stad, där tankar och åsikter slits i dig. Där du jäktar  och stressar och är ha-galen och ditt hjärta bultar oroligt och bara längtar efter frid, försoning, djupglädje…Och denna längtan är kanske just en längtan efter Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. (Psalt 42:3). In den världen vill Jesu liv få födas in.  

I vår psalmbok finns en julpsalm som Martin Luther skrev.  

Ack, Herre Jesus, hör min röst:
gör dig ett tempel i mitt bröst.
Uti mitt hjärta bliv och bo,
så har jag tröst och evig ro.
  (Psalm 125:13) 

Ursprungligen skrev inte Luther tempel i mitt bröst.  Han skrev: Red dig en krubba i mitt bröst. (en biskop på 1800-talet tyckte det lät högtidligare med tempel). Kan du tänka dig detta: Din inre värld är ibland som ett stall, där det finns smuts och spindelnät och skräp lite varstans, där det finns får som bräker och oxar som bråkar. Det är dumma tankar som plågar dig. Mitt i denna värld vill Jesus komma, föda in sitt liv i dig, in i ditt stall, lägga sig själv som ett barn i krubban och fylla din inre värld med sin kärlek.

Det är mycket som kan hända denna jul. En liten människa som tycker att allt är så mörkt får se ett stort ljus. Och för att komma dit måste vi böja oss djupt, vända om från vår stöddighet och vår syndighet och bli som barn.

Smyg dig denna jul  fram till barnet i krubban. Böj dig ned där. Luta trons trötta panna mot krubban. Lägg ned ditt eget mörker där. Tala med Jesus om din egen personliga nöd. 

Ja låt oss gå till Betlehem och lyssna in budskapet från Betlehem i djupet av ditt inre: En frälsare har fötts åt er …(Lukas 2:11). Han kan rädda oss från det ondas struptag. Han kan hela det som gått sönder. Han ger oss den frid som änglarna sjunger om och som man inte hittar någon annanstans i världen.

När du är stilla där, märker du något. En doft av himmelens salighet slår emot dig. Ljuset tänds i ditt mörker. Det svåra tappar sitt struptag på dig. Någon är starkare! Gud i nattens timmar.

Du barn av Betlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus
och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud.
Nu sjunger änglaskaror Guds lov, och vi med dem.
O kom till oss, bli hos oss kvar, Guds Son, Immanuel! 

Vi sjunger denna psalm.   

Nattens ordbruk 

Image

Vila i Ordet

Maria tog allt detta till sitt hjärta
och begrundade det.
Och herdarna vände tillbaka
och prisade och lovade Gud
för vad de hade fått höra och se:
allt var så som det hade sagts dem.

Image

 
Senast uppdaterad ( 2016-12-18 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk