Anden hinner aldrig måla något självporträtt. Han talar bara om Jesus och älskar att göra hans bild levande för oss. Det är bara Jesus och Jesus och Jesus … Ungefär som någon som är förälskad bara tänker på sina käresta…
Men det finns bilder på den helige Ande. Vid Jesu dop sänker sig Guds Ande ner som en duva (Matteus 3:16). På Pingstdagen kommer han i tungor som av eld (Apg 2:3). Det som Anden ger är strömmar av levande vatten (Joh 7: 37-39). Anden liknas vid vinden. Både på hebreiska och grekiska är det samma ord för ande som för vind. På hebreiska heter det Ruach. På grekiska pneuma.
Vinden blåser vart den vill,
och du hör dess sus,
men du vet inte varifrån den kommer
eller vart den far.
Så är det med var och en som är född av Anden.
(Johannes 3:8)
Det är något hemlighetsfullt med vinden.
Vi ser inte vinden. Men vi kan se vad vinden gör. Den böjer trädtopparna. Den fläktar oss i ansiktet. Varken vi eller John Pohlman eller någon annan på SMHI kan kontrollera eller förfoga över den.
Det är något hilighetsfullt med Anden.
Ingen förfogar över Anden, ingen kyrka, inget samfund. Anden är suverän. Försöker vi stänga inne Anden i kyrkan blir det stillastående, unken kyrkluft.
Det är något hemlighetsfullt med den som är berörd av Anden.
Om den som är född av Anden kan sägas att hon fått en ny vilja, en ny håg, ett nytt mål för sitt liv och en ny kraft. Hon blir obegriplig för gamla mamma och för kompisar. Vad har hänt med Lotta? Du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.
Gud förmedlar denna ruach till människan. Människan kan få Guds ruach. Det är något från Gud hon då får. Det hör inte till hennes naturliga liv. Hon får det till låns. Hon har det inte som besittning. Det som förenar Gud och människa är Guds Ande. Hon får del av Guds liv.
Guds Ande, Guds ruach, skildras ibland som en mäktig kraft. När alla andra översättningar säger att Guds Ande svävade över vattnet, så skriver X2000 att en gudsvind svepte fram över vattnet. (1 Moseboken 1:2) Ande och vind är ju samma ord. Ibland kan vinden komma som en stilla susning. Ibland blåser den kraftigt. Ruach kan vara som en vind som viner tvärsöver öknen. Den tjuter genom cedrarna eller rusar ned i dalarna. Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när adonai Ruach (Herrens andedräkt) blåser på det (Jes 40:7) När Noa suttit tillräckligt länge i arken lät Gud en mäktig vind gå fram över jorden så att vattnet sjönk undan (1 Mos 8:1). När Gud ville befria Israels folk ur Egypten drev Herren undan havet genom en stark östanvind, som blåste hela natten, och han gjorde så havet till torrt land (2 Mos 14:21) I nästa kapitel sägs att detta skedde för en fnysning av hans näsa. (2 Mos 15:8)
Vi tänker oss helst att Anden talar i en stilla susning. Inte i storm och kraft. Han talar i hjärtats ingivelser. Han är i "hoppets röst bland levernets bekymmer" (svensk Psalm 365:3). Han är den "klara gudomslåga, du sol som vår vigt in" (svensk Psalm 162:2). Och nog kan han komma så.
Men Anden kan också komma genom det våldsamma, det oväntade, det främmande, det som överraskar oss. Anden representerar det kraftiga, det verksamma i Guds väsen. Vi kan inte fånga in Anden. Inte låsa in honom i en flaska. Men den svårfångade Anden kan gripa tag i oss.
Roddbåtskristendom eller ….?
Det är svårt att vara kristen utan Andens vind. Det är som att sitta i en roddbåt och kämpa med årorna. Då kan visserligen JAG få visa MIN styrka... JAG är stark. JAG ska nog ro skutan i land. JAG kan imponera på andra.
När jag ror har jag målet i ryggen.
Blicken är fäst på stranden.
Jag retar mig kanske på de slöslarviga människorna som dansar på bryggan.
"Usch, så folk bär sig åt nuförtiden…."
Utan den helige Ande är jag osäker om min kristendom. Målet lyser inte för mig. "Är du en kristen?" "Jag vet inte riktigt säkert, jag försöker så gott jag kan…." Och så kämpar vi på. Duktiga. Tappra. Men inte glada …
Men Andens vind blåser!
Vänd om och hissa segel!
Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.
(Rom 8:1)
Se målet härligt lyser …
Tag ut kompassriktningen … Lär dig sjökortet .. Läs din Bibel …
Med Andens vind blir där en ny kraft och glädje. Du hittar in i Guds barns härliga frihet.
Men du måste vara skärpt under seglingen. Och vaksam. Så att du inte förlorar din nya lekfullhet och din upptäcktsglädje och glömmer bort att upptäcka att det finns mer att upptäcka! Ha förväntningar!
Snart kommer vandring 41. Och sedan vandring 42. Och sedan …..
Det finns mer i skafferiet!
Häromdagen hittade jag i mitt eget skafferi en artikel som heter Lyssna till vinden. Den fanns i min bok "Då smälter det frusna". (nu utgången från förlaget). Den översattes och gavs ut på ett danskt förlag. Jag tänkte ge dig den danska översättningen för att glädja dig över att få upptäcka att du förstår danska så bra (när du läser danska).
Men därför måste du nu trycka på lyt til vinden för att få fram den ur skafferiet.
 | Ger vandringen ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka på författarnamnet för denna artikel. |