|

|
|
|
Kära du, som är sugen på
frukt! |
Nu har vi kommit fram till tummen i de heliga Samfunds
fem fingrar. Tummen talar om Brödragemenskapen. Tummen är
det finger som lättast når fram till de andra fingrarna.
Tummen är också det enda finger som går att rulla,
när vi vill koppla av och rulla tummarna. Nu handlar det om
hur vi når fram till varandra. Tummen har så mycket att
ge att den behöver två vandringar för att klara av
vad den vill ge. På denna första vandring, vandring 56,
kommer vi att servera ett stort härligt fruktfat. Andens frukt
ligger på det fatet. På nästa vandring blir det
gåvoutdelning. Det blir nästan som julafton då.
Så se nu fram emot två givande vandringar.
Så läs oss och låt dina ögon
och din mun glädja sig åt fruktfatet.
 |
Ger vandringen
ilskor, grubblor, tröstor och glädjor?
Kontakta då Bengt genom att klicka på
författarnamnet för denna artikel. |
Men först en översikt:
de heligas samfund
Vandring 51 Kyrkans folk lever
tillsammans
Vandring 52 Kyrkans folk lever i
dopet
Vandring 53 Kyrkans folk lever av nattvardens
hälsodryck
Vandring 54 Kyrkans folk lever i
bön
Vandring 55 Kyrkans folk lever av
Ordet
Vandring 56 Kyrkans folk lever för att
bära frukt
Vandring 57 Kyrkans folk lever av himmelska
gåvor |

Vi skriver med stora bokstäver:
EN HELIG
ALLMÄNNELIG KYRKA
Temat är: Andens
frukt
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1. Andens frukt växer
fram |
Andens frukt växer fram. Gåvorna kan
komma snabbt. Frukten växer långsamt. Frukten är
inte mina gärningar. Köttet har gärningar.
Köttets gärningar är
uppenbara skriver Paulus i Gal 5:19
Vad köttet ger är lätt
att se, säger X2000. Där mitt stora Jag
regerar och står i centrum blir det så mycket som är
smutsigt och dumt. Det blir splittringar och intriger. Köttet
ger kätterier, står det. (Min
skrivmaskin brukar stava fel så att det i stället blir
att köttet ger kötterier)
Andens frukt växer fram. Växandet
är alltid ett mysterium. Men vi kan ändå
förstå hur det sker. När levande vatten faller
över Ordets frö, som såtts ut i våra
hjärtan, och kärlekens värme är i rörelse,
då börjar det som såtts att gro, växa, spira.
Ett nytt liv kommer fram. Rötter söker sig ned i marken,
stjälken skjuter i höjden, plantan växer, bladen
tittar fram och blommorna slår ut. Det finns tider i våra
liv då det blir en ny vår En ny friskhet kommer över
oss och in i oss. Blommorna slår ut och blomkalkarna
öppnar sig mot Herren och det blir en ny lovsång, en ny
kärlek, en ny glädje och en helt annan klarsyn
(Kanske den erfarenhet man kallar "andedopet"
kan beskrivas så).
Men "ofta tystnar här vår
sång". Något händer. Blommorna faller av. Allt
känns visset. Jag får svårt att begripa mig på
mig själv och på Gud. Varför vissnar allt så
fort? Jag trodde att jag hittat ett nytt liv och en ny glädje.
På det stora mötet och i den härliga
gudstjänsten kändes allt så underbart. Men nu
efteråt känner jag mig så ful och så vissen och
så tråkig....
Det är nu jag
kan börja upptäcka vad som är Guds mening med mitt
liv. Ty den var inte att jag skulle stå där och blomma
och bli beundrad. Det är viktigt att blombladen får falla
av. För då kan något mer hända. Vad
händer? Det kommer fram en liten kart. Och den blir
större och större och större. Det är frukten
som växer fram. Meningen med mitt liv var inte att JAG skulle
förverkliga MIG. Guds mening med mitt liv var att jag skulle
frigöras från mig själv, från mitt eget stora
och tröttsamma och ömtåliga Jag. Andens frukt
är ju livet från Jesus. Det är Jesu sinne, Jesu
karaktär, som Anden vill förverkliga i mig. Jag får
något från Jesus att ge till de människor som kommer
i min väg. Människor omkring mig mår betydligt
bättre om det blir så. Frukten är ju till för
dem som kommer i min väg. Äppelträdet äter inte
själv sina äpplen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2. Andens frukt är ett
poträtt av Jesus |
Frukten är Andens frukt. Det är alltså inte
mina ansträngningar det är fråga om. Eller min
duktighet. Andens frukt är den helige Andes verk i mig. Den
är resultatet av att den helige Ande får arbeta in livet
i Jesus i mig, får arbeta fram Jesu sinne och Jesu
karaktär. Men detta sker inte utan min vilja. Anden
väntar på mitt ja för att få utföra detta
verk. Låt er uppfyllas av
Anden (Ef 5:18). Och jag
säger inte nej när den helige Ande vill dra mig in till
platsen där detta sker, in i det kraftfält som vi är
döpta in i. Vi är döpta in i Kristus (Rom 6:3,
Gal 3:27). Jesus själv beskriver vad som händer
där: Om någon förblir i
mig och jag i honom, bär han rik frukt
(Joh 15:5). När jag lever i
kraftfältet flyttar kraftfältet in i mig. När jag
umgås med evangeliet om Jesus fyller detta min inre
värld. Jag får leva ett rikt liv.
Målet för den helige Andes verk
är att vi skall bli Jesus lika (se 1 Joh
3:2). Paulus uttrycker det så här:
Vi skall formas efter hans Sons
bild (Rom 8:29).
Därför kan du se Andens frukt som ett porträtt av
Jesus. Se Jesus bakom varje frukt. Och tänk: Det är
denna bild av Jesus som den helige Ande vill omforma mig till. Men
detta kan vara mycket smärtsamt. Jag måste låta mig
förändras, renas, ansas, tuktas. Men vad bra
människor omkring mig får om det blir så.

|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3. Andens frukter - Vilka är
det? |

Vänlighet
(Folkbibeln och X2000 har vänlighet. 1917 har
mildhet. Giertz
översätter med älskvärdhet)
Det är Jesu vänlighet, som växer fram.
Det är Jesu vänlighet,
mildhet och älskvärdhet som växer fram. Denna frukt
växer fram när jag umgås med Jesus, min vän den
bäste. Jesus är en vän
till publikaner och syndare (Matt
11:19). När vi hör ihop med Jesus och lyder honom,
kan vi få höra hur han säger till oss:
Vänner kallar jag
er (Joh 15:13-15).
Vänskap är tvåvägskommunikation. Man ger och
tar emot. Motsatsen till att vara vänlig är att vara
hård, oförsonlig, dömande. Jesus kunde vara mycket
vänlig mot syndare som ville bättra sig och hitta ett
nytt liv. Men han kunde vara mycket skarp när han mötte
hyckleri och falskhet. Vänlighet - eller mildhet - utesluter
inte fasthet.
Tänk till:
Vanlig mänsklig vänlighet kan ibland vara rätt
ytlig.
Kan vår uppfattning av vänlighet fördjupas av detta
ord av Jesus:
Detta är mitt bud att ni
skall älska varandra
så som jag har älskat er.
Ingen har större kärlek
än att han ger sitt liv för sina
vänner.
(Joh 15:12-13)
Dröj en
stund vid de orden: så som jag har
älskat er ...
|
Godhet
Det är Jesu godhet som växer fram.
När det är morgon mellan
fjällen, kan man höra hur "bäck och flod och
kvittrande fåglar sjunger: Gud är god" (Sv Psalm 179).
När vi umgås med Jesus
får vi smaka och se att Herren
är god (Psalt 34:9, jfr 1
Petrus 2:3). Jesus är den gode Herden. Hans godhet
är inte en allmän snällhet. Han ger sitt liv
för oss. Han engagerar sig i vår problematik genom att
tala till oss, lyssna till oss, lära känna oss, låta
oss lära känna honom (se Johannes
10).
Han är den som kan
hjälpa oss när livet far hårt fram mot oss och
vardagslyckan smulas sönder. Det är lätt att fastna
i vad den Onde och det onda ställer till med. Vi behöver
gång på gång be: Fräls oss från ondo. Rädda
oss från den Onde och det Onda. Den som räddar oss
är Han som kallas den gode Herden. Han är den som kan
förändra vårt inre genom att utgjuta sin kärlek
i oss. Kärleken vållar inte en medmänniska
något ont, (se Rom 13:10).
Kärleken har hittat ett nytt vapen mot ondskan.
Kärleken besegrar det onda med det
goda (se Rom 12:21).
Det ligger en värme i ordet
godhet. Vi behöver låta Jesu godhet få komma in i
oss. Och få komma ut från oss till någon av de
många som fryser i denna värld.
Tänk
till:
Dröj en stund här.
Se dig själv som en vacker gren i vinstocken.
Unna ditt inre att få andas ut allt styggt
och att andas in godhet, värme, kärlek från
Jesus. |
Trohet (trofasthet)
(Folkbibeln har trohet,
Giertz har pålitlighet, 1917 och X2000 har
trofasthet.) Det är Jesu
trofasthet, som växer fram.
Är trohet och trofasthet en
bristvara idag? Vi vet mycket om svek, trolöshet och ytlig
ombytlighet. Var finns vännerna som håller ut med mig
när "allting annat sviker och bedrar"? I Gamla Testamentet
klagar Gud ofta över sitt trolösa folk. Varför far du än hit än dit för
att ta en annan väg? (Jeremia 2:36). Man drivs inte av Anden utan
hänger med bara "när anden faller på". Jag gör
vad jag "känner för". Förr fanns det "de obotligt
trofasta" som höll ut med sin gamla församling och dess
gudstjänster, även om det var mycket fel både
på präst och kantor och församlingsbor.
De höll ut därför
att de mött den trofaste Herren. De har förstått
hans kallelse: Han som kallar er
är trofast, (1 Thess
5:24). De har erfarenhet av att det gick att lita på
honom: Herren är trofast, han
skall styrka er (2 Thess
3:3). De har överlåtit sina liv till honom. I
kvällens completorium (aftonbön) har de sjungit responsoriet:
|
I dina
händer, Herre Gud, befaller jag nu min ande.
Du förlossar mig,Herre, du trofaste Gud. |
Umgänget med den trofaste Herren har
gjort dem trofasta. De har blivit sådana som andra kan lita
på. De ger inte upp när det blir svårt. De är
trogna och uthålliga i sin tjänst och i sin vänskap.
Trofastheten syns inte så mycket. Man kan bara se den under en
längre period. (Se vidare Psalt 31:6, 1 Kor
1:9, 10:13, 1 Joh 1:9). Trohet och Trofasthet är en
Andens frukt som växer fram i det dagliga umgänget med
den trofaste Herren. Jesu sista ord handlar om trohet:
Och se, jag är med er alla dagar
intill tidens slut (Matt
28:20).
Psalm 59:3 |
O Jesus,
bliv när oss, bliv när oss alltfort.
Och sköt oss och bär oss som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet skall bringa oss fram.
Lov pris tack och ära /3/ vår Gud och vårt
Lamm. |
Tänk till:
Den vackra grenen i vinstocken (som är
du) måste stanna kvar där. Trohetens frukt
väntar på att få växa och mogna.
Stanna och tala med Herren om förnyad trohet och trofasthet i
ditt liv.
Andas ut din trolöshet och andas in hans trofasthet. |
Mildhet (ödmjukhet)
(1917 har här saktmod. Folkbibeln har mildhet. X2000 har ödmjukhet)
Det är Jesu mildhet och ödmjukhet som här
växer fram.
Jesus säger: lär av mig ty jag är mild och ödmjuk
i hjärtat. Jesu ödmjukhet är
vänd mot alla som bär på tunga bördor. Hos
honom finner vi vila. Då skall ni
finna ro för era själar (Matteus 11:29).
Där finns mycket missbruk av det ordet
ödmjukhet. Man vill tvinga andra att vara ödmjuka. Man
ställer krav på dem. Man trampar på den svage. Jante
säger: "Du ska inte tro att du är något". Vi talar
om falsk ödmjukhet. Den som tror sig vara ödmjuk är
ofta mycket högmodig. Det finns falska former av andlighet,
som klär ut sig i ödmjukhet (Se
Kolosserbrevet 2:16). För greker och romare var
ödmjukhet något mycket föraktligt. För
många svenskar är det också så. Det luktar
herrskap och tjänstefolk om ordet ödmjukhet. Vi
behöver Jesus för att förstå ödmjukhet
rätt.
Själva ordet öd-mjuk betyder "som
lätt blir mjuk". Ödmjuk är att vara mjuk inför
Gud, så att han kan forma ens liv. Motsatsen är att bli
hård och förhärda sig. Ordet saktmod betyder modet
att vara mild och mjuk. Det är kanske modet att våga
gå sakta och mjukt fram, befriad från lusten att slå
sig fram och hävda sig. Men några saktmodiga
människor finns inte sedan den översättning vi
kallar X2000 kom.
Jesus vill med sitt liv peka på äkta
ödmjukhet. Han som var hos Gud och lekte bland änglarna
på de himmelska ängarna och ibland kunde sätta sig
på en tron av kristall, han stiger ned, ödmjukar sig,
blir lydig. Jesus vill med sitt liv peka på att den
störste vågar vara den minste. Den Högste Gudens Son
ställer sig på tillvarons nedersta trappsteg. Han som
är Herre gör slavgörat. Han tvättar
lärjungarnas fötter och säger: Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat
era fötter, är också ni skyldiga att tvätta
varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni
skall göra som jag har gjort mot er
(Joh 13:14-15).
Ödmjukhet är Andens frukt som
växer fram när grenen blir kvar i vinstocken. Saven och
kraften från vinstocken Kristus ger mig ett rikt inre liv. Jag
vet vem jag är. Jag får en inre trygghet. Jag vågar
stiga ned, ty jag vet att jag redan är det största man
kan bli: Ett Guds barn. "Jag vågar vara den jag i Kristus
är, den i hans tanke, den i hans kärlek, den i hans
ögas eviga ljus jag är" (Psalm
87:1).
Tänk till:
Vad tänkte du på när du hörde ordet
ödmjukhet innan du läste detta?
Vad tänker du när du läst detta?
Jesus gör med sitt liv V-tecknet, segertecknet. Först
går det ned, sedan går det upp. Slå upp i din bibel
Filipperbrevet 2:5-11 och begrunda…. |
Självbehärskning
(Så översätter Folkbibeln, X2000
och Giertz. NT 17 har återhållsamhet. Hedegård
har självtukt.)
Det är Jesu självbehärskning som växer
fram.
Vi behöver vara mycket
tillsammans med Jesus för att lära oss hemligheterna med
hans "annorlunda-liv". Vårt tråkiga levnadssätt
talar ju i stället om att inte behärska sig. Lev ut,
lägg inte locket på dina känslor. Och så lever
vi ut våra lustar, häver ur oss vrede, elakhet, avund,
girighet… och bakom oss ligger människor som blivit
föremål för vår oförmåga att
behärska oss.
När den helige Ande arbetar in Jesu liv i
oss får vi kraft att styra oss själva. Jag behöver
inte vara slav under mina begär eller under mitt humör.
Eller regeras av sömn och mat och sexualliv och nöjen och
äregirighet.
En
som är präst/pastor bör be mycket om denna frukt,
(se Titus 1:5-8, jfr 1 Kor 9:25-27).
Självbehärskningen skall dock ske i en evangelisk anda
och inte i lagisk träldom, (se Kol
2:20-23).
Det grekiska ordet för
självbehärskning betyder ungefär "styrka inne i". Självbehärskning
är en Andens frukt, som mognar under den helige Andes ledning.
Jag lär mig att vara måttfull, återhållsam.
Andens frukt självbehärskning dödar inte
spontaniteten eller ivern utan ger den en ny källa - det som
Hesekiel kallar "ett nytt
hjärta" (Hes 36:26)
"en styrka inne i". Självbehärskning är en Andens
frukt och därför är den en inre, andlig kraft som
tar sig uttryck i det yttre livet. Paulus uttrycker denna
livshållning som en stark befrielse från yttre
omständigheter: Jag kan leva
enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla
förhållanden är jag förtrogen. Jag kan vara
mätt och jag kan vara hungrig, leva i överflöd och
lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig
kraft (Filipperbrevet 4:
12-13).
Tänk till:
När jag lever i Kristus flyttar hans liv in i mig.
Om någon förblir i
mig och jag i honom, bär han rik
frukt. (Joh
15:5)
Var nyfiken
på att hitta självbehärskningens frukt i det
kraftfältet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3. Andens frukter - Vilka är
det? |
Andens frukt omtalas i Galaterbrevet 5:22-23.
X2000 har "frukter". Men grekiskan har frukt i singularis. Kanske
man kan se det som en vindruvsklase med nio frukter på. Varje
frukt är ju ett uttryck för kärlek. Därför
kan man sätta kolon efter kärlek och se de andra
frukterna som olika uttryck för kärlek. Vi lyssnar nu
till Jesu ord:
 |
Jag
är vinstocken, ni är grenarna.
Om någon förblir i mig och jag i honom,
bär han rik frukt,
ty utan mig kan ni ingenting göra.
(Joh 15:5)
Hör hur
Jesus nu inbjuder dig att hitta din rätta
plats i honom, där du får bära rik frukt och
leva
ett rikt liv.
Se dig själv nu som en vacker gren i vinstocken.
Se hur grenen dignar av frukt:
Andens frukt är
kärlek:
glädje, frid, tålamod, vänlighet,
godhet, trohet (trofasthet),
mildhet, självbehärskning
|
Kärlek
Det är Jesu kärlek som växer fram.
Det är viktigt att stanna
till inför Jesus. Annars kan "kärlek" bli vad som helst.
Man utnyttjar den andre för sig själv. Man är
snäll mot den andre bara för att själv bli
omtyckt.
Jesus älskade så det
gjorde ont. Han gick i döden för oss. Vi behöver
umgås mycket med Jesus. Du liknar den du är tillsammans
med. Är du kväll efter kväll tillsammans med TV:n
blir du lika fyrkantig och tråkig och krävande som TV:n.
Är du tillsammans med Jesus får du hans sinne, hans
ömhet. Du får lära dig se människor omkring dig
med hans möjligheter. Du får av honom hjälp att
älska också de svårälskade. Jesus älskar
inte oss människor därför att vi är så
älskvärda. Men vi får vårt värde
därför att Jesus älskar oss.
Jag kan inte anstränga mig
fram till denna kärlek. Det är Andens verk, (se Rom 5:5). Anden fyller oss med kärlek
från Jesus och till Jesus. Den kristne är aldrig mer lik
Jesus än då han älskar. Det är just detta som
är Andens avsikt. Han vill göra oss Jesus lika. Men
kärleken kostar! Ingen har
större kärlek än att han ger sitt liv för sina
vänner (Joh 15:13).
Detta att bli lik Jesus är en process som pågår hela
livet, (se 2 Kor 3:18).
Tänk till:
Stanna till en stund vid vinstocken. Se dig själv som en
vacker gren i vinstocken.
Lyssna sedan på din andning. Andas ut och andas in.
När du andas ut ge då ifrån dig din brist på
kärlek, besvikelser, missmod, alla suckar …
När du andas in, andas då in doften från vinstocken,
Jesu kärlek … |
Glädje
Det är Jesu glädje, som växer fram.
Det är viktigt att stanna
till inför Jesus. Annars kan "glädje" bli vad som helst.
Vi jagar efter förströelse. "Vi har blivit ett folk som
håller på att roa ihjäl sig" (Huxley). Vi frågar mer efter underhållning
än livshållning.
Glädjens frukt
växer fram då vi lyssnar in Jesu ord i oss och låter
Jesu ord vattnas med bön. Detta
har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er
och för att er glädje skall bli
fullkomlig, (Joh 15:11 jfr
16:24). Glädjen kan stå som en beteckning på
själva frälsningen, allt det som gemenskapen med Jesus
innebär: Guds rike består
inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och
glädje i den helige Ande (Rom 14:17). Den helige Ande skapar i oss en
glädje som kan finnas trots yttre svårigheter. Paulus
skriver till de kristna i Tessalonika: Ni blev våra efterföljare,ja, Herrens, när
ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den
glädje som den helige Ande ger (1 Thess 1:6, jämför Apg 13:48-52).
Glädjen i Nya Testamentet blir som starkast i jobbiga
situationer, (se Jakob 1:2, 1 Petrus
1:6,8) I förföljelsetider uppmanar Jesus oss att
hoppa av glädje,
(Lukas 6:23 , i X2000 dansar man).
Många vill ta ifrån oss glädjen men
ingen skall ta er glädje
ifrån er, säger Jesus i Joh 16:22. Saker
och ting och kropp och kläder kan de ta ifrån oss. Men
inte glädjen. Varför? Glädjen är Jesus och han
bor i oss.
Tänk till:
Du vill hitta det som kan göra dig verkligt glad på
djupet?
Stanna då till en stund vid Jesu glädje ..
Du ser en källa som porlar och leker och sjunger.
Ni skall ösa vatten med fröjd ur
frälsningens källor. (Jes 12:3)Drick!
|
Frid
Frid och fred är samma ord.
På hebreiska heter det Shalom som har grundbetydelsen "helhet".
På latin heter det pax,
som kommer av ett ord som betyder hopfoga. Jag är inte
splittrad utan sammanfogad, samlad. Grekiskan har eirene, som anger ett tillstånd av
frid/fred. Svenska språket är rikt. Vi har två ord
för det som på andra språk är ett ord:
frid och fred.
Det är Jesu frid som växer fram.
Jesus är vår frid och
vår fred, (se Ef 2:14). Att ha frid
med Gud är att ha det rätt ställt med Gud. Jag kan
ha frid med Gud även om nerverna krånglar och bubblar.
Jesus ger oss denna frid, (se Joh 14:27).
När vi har frid och fred med Gud driver detta oss att ha frid
och fred med människor: Håll
fred med alla människor så långt det är
möjligt och beror på er (Rom 12:18). Glädjen och friden är en
försmak av det himmelska livet: Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och
frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den
helige Andes kraft (Rom
15:13).
Frid/fred är en Andens frukt
som jag får när jag håller ihop med vinstocken
Jesus.
Tänk till:
Den uppståndne Jesus går genom dina stängda
dörrar och säger:
Frid vare med er.
(Joh 20:19)
Du kan
höra hans röst nu:
Min frid ger jag er.
Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.
Låt inte era hjärtan oroas och var inte
modlösa. (Joh
14:27)
Stanna till:
Låt friden från Jesus bara strömma in i dig
Då skall Guds frid, som
övergår allt förstånd,
bevara era hjärtan och era tankar i Kristus
Jesus. (Fil 4:7)
|
Tålamod
Det är Jesu tålamod, som växer fram.
Vi behöver se på Jesus
och lära oss av Jesus. Annars blir tålamodet inte en
frukt utan tröttsamt krav. Vi har ju svårt med
tålamodet. Vi reagerar surt: "Hur mycket ska man egentligen
tåla?" Vi har förlorat förmågan att vänta,
vara stilla. Vi stressar och jagar och "alla har brått, ingen
har tid, alla har sitt att göra" (Sv Psalm
255). Tjuren Ferdinand har mycket att lära oss, han som
luktar på blommor vid sin korkek. Visserligen kan han bli
fruktansvärt arg också. Men han blir av med sina
aggressioner genom ett hastigt jogginglopp runt ängen.
Jesus har ännu mer att lära oss.
Jesus säger: "Kom med mig till en
öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite" Det
var så många som kom och gick att de inte ens fick tid
att äta (Markus
6:31).
Jesus är vårt exempel, som vi skall
se på när vi får det svårt, (se 1 Petr 2:21-23). Genom att se på Jesus och
hans exempel får vi "mod att tåla". Vi vågar gå
in i svårigheter. Vi får kraft att inte ge upp.
Tänk till:
Hebreerbrevet uppmanar oss att se på Jesus och att tänka
på Jesus.
Lyssna nu inåt till den uppmaningen och dröj
där:
Låt oss ha blicken
fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i
stället för den glädje som låg framför
honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu
sitter på högra sidan om Guds tron.
Tänk på honom som måste uthärda sådan
fiendskap från syndare, annars tröttnar ni och tappar
modet. (Hebr
12:2-3)
|
|
Klicka nu
här för att fortsätta med: |
|
|
|
|
|
|
|
|
4. När frukten tar slut |
Om
du saknar någon av Andens niofaldiga frukt är receptet
inte att ta sig i kragen och försöka och
försöka och anstränga sig att arbeta fram lite mer
kärlek, tålamod och glädje ... Sådana
ansträngningar är som julgransfrukter man hänger
på. Människor är ofta väldigt känsliga
för vad som är äkta eller inte.
Och om du saknar frukt måste receptet
vara: Bli stilla hos Jesus. Bekänn som synd din brist på
kärlek, tålamod..... Tala med honom hur svårt du har
det med vissa människor. Tag sedan emot förlåtelsen
och reningen från Jesus. Öppna dig för honom. . Se
dig själv som en vacker frukt i vinstocken. Låt hans liv
strömma in i dig. Det är då frukten växer fram,
den frukt som förhärligar Fadern.
Nu kan det ju
också hända att du har frukt, men när någon
plockar frukten från dig får han ett surkart.
Frukten har inte hunnit mogna än. Receptet måste då
vara att du unnar dig att få komma in i solvärmen och
kärleken från Jesus.
Hemligheten med Andens frukt
hittar du i Joh 15:5: Om någon
förblir i mig och jag i honom, bär han rik
frukt. Frukterna växer fram i det
kraftfält som heter i Kristus. Och frukterna är alltid
till för din nästa. Du får något från
Jesus att ge till dem som kommer i din väg.
Äppelträdet äter aldrig själv sina äpplen.
Det står där och sträcker sina grenar mot dem som
kommer i dess väg.
Du kan aldrig förändra
någon människa omkring dig. Men Gud kan
förändra dem då han först fått
förändra och omforma dig. Kan du känna Faderns
längtan efter att få bjuda människor omkring på
ett stort fat med härlig frukt?
 |
Ger vandringen
ilskor, grubblor, tröstor och glädjor?
Kontakta då Bengt genom att klicka på
författarnamnet för denna artikel. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Reflektion |
Reflektion:
Samtala med dig själv och/eller med någon annan:
(Sänd gärna in dina reflektioner till
oss)
- Se utvecklingen från frö till
frukt.
Tänk igenom den långa process som behövs för
att Andens frukt skall mogna i ditt liv.
- Se Andens frukt som ett porträtt av
Jesus.
Ta fram händelser ur Jesu liv och visa hur frukten
berättar om honom.
- Se dig själv som en vacker gren i
vinstocken. Gläd dig över de nio frukterna. Lär dig
by heart vad de heter. Men vad ska du med dessa frukter till?
- Plötsligt tar tålamodet slut.
Och kärleken och glädjen och…Vad gör
du?
 |
Ger vandringen
ilskor, grubblor, tröstor och glädjor?
Kontakta då Bengt genom att klicka på kontakt sida
längs ner. |
|
|
|
|
|
|