|

|
|
|
Kära du |
som egentligen inte tycker om att
bära falskt vittnesbörd mot din nästa men
ändå gör det. Ibland. Någon gång.
Understundom …
På denna vandring skall vi tala med varandra om hur vi kan
styra vår tunga så att den inte blir allt för tung
för oss eller vår nästa.
Men låt oss först
tänka på vilken fantastisk gåva som
talförmågan är. Vi kan meddela oss med varandra. Vi
kan uttrycka våra känslor och våra tankar,
Språket slår en bro mellan oss.
Ett vänligt ord kan göra under
…
De goda orden minskar ondskan i världen.
En lessen människa rätar på ryggen!
Den bedrövade känner sig tröstad.
Fram för att upp-mun-tra.
Bort med att ned-mun-tra.
Genom våra ord kan vi
försvara varandra. Den som alla talar illa om får vi tala
väl om. Där andra klenar skosvärta på sin
frånvarande nästa, får vi tvätta rent och tyda
allt till det bästa.
Vi blir väldigt glada när andra gör så med oss.
Ty om folk missförstår oss och talar illa om oss och
tyder allt till det värsta, blir vi hemskt lessna. Då
är det skönt med goda vänner, som ställer allt
till rätta.
När gav du sist ett
uppmuntringsord till någon som behövde det?
När sände du en ros med vänligt ord
till den som blev förtalad?
Eller när uppmuntrade du någon vän med ett
Nobelpris?
(??? Titta
här)
Med många glada ord till Dig från din
vän
 |
Ger vandringen
ilskor, grubblor, tröstor och glädjor?
Kontakta då Bengt genom att klicka på
författarnamnet för denna artikel. |
Guds tio ord
Och Gud talade alla dessa
ord:
Jag är Herren,
din Gud,
Som har fört dig ut ur Egyptens land,
ur träldomshuset
Åttonde budet: |
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot
din nästa |
Luther frågar: Vad är det?
Och vi svarar.
version I
Vi skola frukta och älska Gud.
Så att vi icke beljuga,
föråda,
baktala
eller illa berykta vår nästa,
utan urskuldra honom,
tänka och tala väl om honom
och tyda allt till det bästa.
|
Detta är nyfikenhetsvandring
74
|
|
|
|
|
|

|
|
|
1. Räkna olikheter |
De
av oss, kära medvandrare, som levde förr i världen
och fick lära oss Dr Martin Luthers lilla katekes utantill,
har kanske märkt att jag för de förra buden inte
citerat den gamla formuleringen av förklaringarna utan en
nyformulering som finns i Svenska Kyrkans Psalmbok (längst bak). Men denna gång kommer den
gamla formuleringen, den som jag lärde, jag, som levde
förr i världen. Den sitter hos mig i bakhuvudet och jag
har svårt få in den nya versionen. Men för att
modernisterna inte skall bli ledsna kommer nu tre
formuleringar.
version 1 från 1878 , se ovan
version 2 från 1975
version 3 som nu står i Psalmboken
Du
får nu till uppgift att granska alla tre och räkna
olikheterna. Och sedan får du mitt tillstånd att
välja vilken du vill plocka ner i ditt bakhuvud. Att ha
förklaringen där är en broms, som hindrar många
dumheter att hoppa ut ur din mun.
Version 1
Vi skola frukta och älska Gud.
så att vi icke beljuga,
förråda,
baktala
eller illa berykta vår nästa,
utan urskulda honom,
tänka och tala väl om honom
och tyda allt till det bästa.
Version 2
Vi skall frukta och älska Gud,
så att vi inte beljuger,
förråder,
baktalar
eller illa beryktar vår nästa
utan urskuldar henne,
tänker och talar väl om henne
och tyder allt till det bästa.
Version 3
Vi skall frukta och älska Gud
så att vi inte förråder,
baktalar,
sprider lögner
eller talar illa om vår nästa,
utan urskuldar honom,
tänker och talar väl om honom
och tyder allt till det bästa.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2. Vi stannar till vid
Bergspredikans berg |
Jesus tar oss med upp på en av kullarna
nordväst om Kapernaum. Vi sätter oss ned i en ring runt
omkring Jesus tillsammans med Galileens fattiga småbönder
och fiskare. En ljuvlig plats. Vi hör fågelsången.
Vi ser anemonernas färgprakt utmed sluttningen. På
avstånd finns Gennesarets sjö. Vattenytan blänker i
solljuset.
Vi lugnar ner oss. Andas ut allt
gammalt och unket inom oss. Andas in friskheten, vilan,
eftertänksamheten, livet …
Jesus ser på oss som är
runtomkring honom. Det är som om han ser rakt igenom. Hans
ögon utstrålar nåd och sanning. Först
är det nåd. Han tar emot oss. Vi anar hans kärlek.
Men sedan är det en sanning som strålar ut från
honom. Han vill tala allvar med oss. Han vet hur vi har det. Vi har
svårt med varandra. Och vi talar gärna illa om dem som
gör oss illa. Vi dömer och bedömer och
fördömer. Vi är alldeles för färdiga i
våra omdömen. Hans ögon som strålar nåd
och sanning vill hjälpa oss till ett nytt sätt att
tänka. Därför vill han tala med oss om det.
 |
Döm inte,
så blir ni inte dömda.
Ty med den dom ni dömer med,
skall ni bli dömda,
och med det mått ni mäter med,
skall det mätas upp åt er.
(Matteus 7:1-2) |
Jesus talar här om vad som kan hända
i en gemenskap. Han säger inte att vår gemenskap kommer
att bli problemfri, inte ens om vi är kristna. Där kommer
att finnas spänningar, missförstånd, syndafall. Hur
skall en som vill vara en kristen då förhålla sig,
när någon i vår närhet handlar fel? Det
första Jesus lär oss är:
Döm inte …
Det ordet av Jesus har ofta blivit
missförstått. Jesus talar här om hur vi skall
förhålla oss till varandra i vardagslivets trassligheter.
Han talar inte om samhällets domstolar. Han säger inte
att det är fel att läsa juridik och utbilda sig till
domare och advokat. Vi behöver lagar och vi behöver
domstolar som hjälper oss att hålla samman i
samhället och leva rätt med varandra.
Ordet Döm
inte kan inte heller syfta på att vi skall vara
okritiska mot varandra och blunda för det som är fel
eller falskt. Och inte heller på att vi inte får
fälla något omdöme om någon annan
människa. Jesus själv fäller skarpa omdömen om
hycklare (Matteus 7:5). Han talar om att det finns
människor som lever som hundar och svin (Matteus
7:6). Det finns falska
profeter som man skall akta sig för
(Matteus 7.15). Jesus vill i hela
Bergspredikan uppöva vår förmåga att ha ett
sunt omdöme och att vara kritiska, så att vi inte
går på vad som helst (se Matteus 5:20,
46,47 6:2, 5, 7, 8, 16).
I
Bergspredikan avskaffar Jesus inte samhällets domstolar. Och
han förbjuder oss inte att vara kritiska. Vad vill han då
varna oss för? Han vill varna oss för detta:
Sätt inte dig själv
på tronen.
Stig ned från den
upphöjda plats, där du sitter och dömer och
bedömer och fördömer allt och alla. På
domarsätet skall Gud sitta. Du får inte inta hans plats.
Att fälla domar över en medmänniska är att
sätta sig i Guds ställe (läs
Romarbrevet 14:1-12). Ingen människa kan döma
över en annan människa. Vi kan inte läsa i hennes
tankar och utröna vad som finns i hennes innersta.
Människan är inte Gud. Att spela domare är att gripa
in i Guds arbete och föregripa den stora räkenskapens
dag. Och det är detta som Jesus påminner oss om i
fortsättningen.
…
så blir ni inte dömda.
Vi blir inte dömda om vi
överlåter domen åt Gud. Vi får redan nu
överlåta oss åt Jesus och låta honom ta hand om
våra tankar, ord och gärningar.
Döm mitt hjärta
här i tiden,
innan världen döms av dig;
och när tiden är förliden,
i ditt domsslut fria mig.
(Svenska Psalm 356:5)
Jesus säger:
Amen, amen säger
jag er:
Den som hör mitt ord
och tror på honom som har sänt mig,
han har evigt liv
och kommer inte under domen
utan har övergått från döden till
livet.
(Johannes 5:24)
Det här betyder att jag kan nalkas min
broder, så som den som själv behöver
gränslös barmhärtighet. Vi är inte domare. Vi
är bland de dömda. Och vi kommer att bli dömda med
den dom som vi dömer andra med.
Ty med den dom som ni
dömer med skall ni dömas,
och med det mått som ni mäter med skall det mätas
upp åt er.
(Matteus 7: 2)
Vi
bestämmer själva den metod med vilken Gud skall döma
oss på den stora räkenskapens dag. Han går efter den
modell som vi själva haft. Om du registrerar din nästas
fel, så skall Gud registrera dina. Om du fördömer
din nästa, skall Gud fördöma dig. Om din
måttstock har varit att få ut millimeterrättvisa i
en konflikt, skall Gud ta fram den måttstocken på domens
dag.
Jesus uppmanar oss
att inte blunda för det som är vrång och skevt. Han
uppmanar oss inte att vara okritiska och strunta i det som
gått snett. Han uppmanar oss att ta itu med det som gått
snett utifrån erfarenheten av att själv vara den som
behöver mycken barmhärtighet. Det är inte jag som
får rätt och det är inte den andre som får
rätt, utan det är Gud och ingen annan som får
rätt.
Jag stiger ned från
domarsätet.
Jag ställer mig bredvid min broder och syster, och jag
säger:
Förlåt OSS!
Himmelens rikedom når
både dig och din broder och syster, när du ber
så.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3. Förklaring till
förklaringen |
Vi skall frukta och
älska Gud …
Så börjar
alla förklaringarna till buden. Det gäller att
ställa in sin inre mottagarapparat på den himmelska
hörlängden. Vi är inför Gud, vår käre
himmelske Fader, som älskar oss så högt att han
sänt sin Son ned till oss.
Vi
säger nej till alla "gudar" som rycker i oss och sliter i oss.
Duktighetsguden, kravguden, måste-guden, massmediaguden. Alla
dessa "gudar" rycker i oss, sliter i oss. Och gör oss
rädda, trötta, missmodiga.
Jag får frukta Gud. Jag får
bäva, förundras, häpna, vörda, respektera,
räkna med honom, älska honom, lyda honom.
Detta är
kärleken till Gud:
att vi håller hans bud.
Och hans bud är inte tunga.
(Johannes första brev 5:3)
När vi är där, inne i Guds
kärlek, fyller han på vår inre bägare med
kärlek. Det påverkar hela vårt sätt att vara
tillsammans med varandra, vad vi gör och säger om
varandra och till varandra.
Vad hjärtat
är fullt av det talar munnen.
(Matteus 12.34)
Om hjärtat
är fullt av det som är fult blir människor omkring
dig fulla av det som är fult. Men om du säger ja till att
låta Guds Ande fylla dig med Ande händer det något
spännande omkring dig:
Låt er uppfyllas
av Anden
så att ni talar till varandra
med psalmer, hymner och andliga sånger,
och sjunger och spelar för Herren
i era hjärtan.
(Efesierbrevet 5:18-19)
Vi skall frukta och
älska Gud så att vi icke
beljuger…
När jag tränger undan Gud ur mitt
liv, tränger jag undan min nästa också. Jag tar mig
friheter mot min nästa. Jag sätter mig på
domarsätet och dömer och bedömer min nästa
ovanifrån. Jag beljuger, sprider lögner ..
Fråga dig varje gång du sagt
något ofördelaktigt om din nästa:
Är det sant?
Och om det är sant:
Är det nödvändigt att säga det?
Är det kärleksfullt?
Har jag själv det rätt ställt med Gud?
Om
käften din har lätt för att slinta och glappa och
tungan din har lätt för att sladdra och släppa ut en
massa fult, lär dig då detta bibelord:
Herre, sätt en
vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
Låt ej mitt hjärta vika av till något
ont.
(Psaltaren 141:3-4)
Om
munnen säger en massa dumt och skvallrigt och fult är det
som om allt det blir som en bumerang som hoppar in i ditt eget
hjärta så att det blir fullt av det som är fult.
Vi skall frukta och
älska Gud så att vi icke beljuger,
förråder...
Kan människor lita
på dig?
Kan du bevara en hemlighet?
Vi skall frukta och
älska Gud så att vi icke beljuger, förråder,
baktalar...
Det är att tala illa om honom bakom
ryggen.
"Har du hört vad … gjort?"
"Nej, men vad säger du, Så
gräääsligt!"
Vi skall
frukta och älska Gud så att vi icke beljuger,
förråder, baktalar eller illa beryktar vår
nästa…
"Man skall ju inte tala illa om
folk, men…."
Du vill inte att andra skall tala illa om dig.
Men varför gör du det då om andra?
Tänk igenom hur skvaller skadar
Den det rör
den det hör
den det gör
Vi skall frukta och
älska Gud så att vi icke beljuger, förråder,
baktalar eller illa beryktar vår nästa utan urskuldar
henne /honom...
Det är att dra fram alla
förmildrande omständigheter. Om min nästa verkligen
har gjort fel skall jag inte tala med andra om detta. Jag får
be för henne, så att hon får mod att bekänna
sin synd inför Jesus och ta emot förlåtelsen.
Jag får försvara SYNDAREN
Men jag får aldrig försvara SYNDEN
Vi skall frukta och
älska Gud så att vi icke beljuger, förråder,
baktalar eller illa beryktar vår nästa utan urskuldar
henne /honom tänker och talar väl om honom och tyder
allt till det bästa.
Det vi tänker och säger om andra
människor hänger ihop med vad som fyller vårt inre.
Jag behöver bli fylld av Jesu kärlek. Då
ställer jag min nästa i centrum och tänker och talar
väl om honom och tyder allt till det bästa.

|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4. Samtal med Jesus om mig
själv |
Herre
Jesus Kristus,
förlåt mig att jag så ofta drar fram andras fel och
brister.
Gör jag det för att framhäva mig själv?
Förlåt mig att jag så ofta lyssnar på
förtal
och skvaller och låter det gå vidare.
Förlåt mig att jag så lite ber för dem som
förtalas
och försöker förstå dem.
Herre, du säger att vad hjärtat är fullt av
det talar munnen.
Fyll mitt hjärta med din kärlek
så att jag kan urskulda
och tänka och tala väl om
de människor du sänder i min väg
och tyda allt till det bästa.
Då kan det bli en ny frisk anda
när vi träffas och umgås med varandra.
 |
Ger vandringen
ilskor, grubblor, tröstor och glädjor?
Kontakta då Bengt genom att klicka på
författarnamnet för denna artikel. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Reflektion |
Samtala med dig
själv och/eller med någon annan.
(Sänd gärna in dina reflektioner till
oss.)
- Räkna
olikheterna
Hur många olikheter fann du?
Vilken version vill du lära dig by heart?
När du kan den, glöm inte att ge dig själv
någon uppmuntran.
- Vi stannar till på
Bergspredikans berg
Berätta vad du lärde dig på Bergspredikans
berg.
- Förklaring till
förklaringen.
Förklara förklaringen till förklaringen genom att
placera in
den i ditt eget liv tillsammans med andra.
- Samtal med Jesus om mig
själv.
Vad har du att säga Jesus om dig själv?
Nästa
vandring skall vi ta itu med begärelserna som dyker upp i bud
9 och 10.
 |
Ger vandringen
ilskor, grubblor, tröstor och glädjor?
Kontakta då Bengt genom att klicka på
författarnamnet för denna artikel. |
|
|
|
|
|
|