Bibelskolan

Kära du
som egentligen inte tycker om att bära falskt vittnesbörd mot din nästa men ändå gör det. Ibland. Någon gång. Understundom …
På denna vandring skall vi tala med varandra om hur vi kan styra vår tunga så att den inte blir allt för tung för oss eller vår nästa.

Men låt oss först tänka på vilken fantastisk gåva som talförmågan är. Vi kan meddela oss med varandra. Vi kan uttrycka våra känslor och våra tankar, Språket slår en bro mellan oss.

Ett vänligt ord kan göra under …
De goda orden minskar ondskan i världen.
En lessen människa rätar på ryggen!
Den bedrövade känner sig tröstad.
Fram för att upp-mun-tra.
Bort med att ned-mun-tra.

Genom våra ord kan vi försvara varandra. Den som alla talar illa om får vi tala väl om. Där andra klenar skosvärta på sin frånvarande nästa, får vi tvätta rent och tyda allt till det bästa.
Vi blir väldigt glada när andra gör så med oss. Ty om folk missförstår oss och talar illa om oss och tyder allt till det värsta, blir vi hemskt lessna. Då är det skönt med goda vänner, som ställer allt till rätta.

När gav du sist ett uppmuntringsord till någon som behövde det?
När sände du en ros med vänligt ord till den som blev förtalad?
Eller när uppmuntrade du någon vän med ett Nobelpris?

Med många glada ord till Dig från din vän!

Och Gud talade alla dessa ord:
Jag är Herren, din Gud,
Som har fört dig ut ur Egyptens land,
ur träldomshuset

Luther frågar: Vad är det? Och vi svarar.
'Vi skola frukta och älska Gud.
Så att vi icke beljuga, föråda, baktala
eller illa berykta vår nästa,
utan urskuldra honom,
tänka och tala väl om honom
och tyda allt till det bästa.'

På denna vandring stannar vi till och tar
eftertänksamhetens paus vid dessa fyra rastställen:

1. Räkna olikheter
De av oss, kära medvandrare, som levde förr i världen och fick lära oss Dr Martin Luthers lilla katekes utantill, har kanske märkt att jag för de förra buden inte citerat den gamla formuleringen av förklaringarna utan en nyformulering som finns i Svenska Kyrkans Psalmbok (längst bak). Men denna gång kommer den gamla formuleringen, den som jag lärde mig, jag, som levde förr i världen. Den sitter hos mig i bakhuvudet och jag har svårt få in den nya versionen. Men för att modernisterna inte skall bli ledsna kommer nu tre formuleringar.

version 1 från 1878 , se ovan
version 2 från 1975
version 3 som nu står i Psalmboken

Du får nu till uppgift att granska alla tre och räkna olikheterna. Och sedan får du mitt tillstånd att välja vilken du vill plocka ner i ditt bakhuvud. Att ha förklaringen där är en broms, som hindrar många dumheter att hoppa ut ur din mun.

Version 1
Vi skola frukta och älska Gud.
så att vi icke beljuga, förråda, baktala
eller illa berykta vår nästa,
utan urskulda honom,
tänka och tala väl om honom
och tyda allt till det bästa.

Version 2
Vi skall frukta och älska Gud,
så att vi inte beljuger, förråder, baktalar
eller illa beryktar vår nästa
utan urskuldar henne,
tänker och talar väl om henne
och tyder allt till det bästa.

Version 3
Vi skall frukta och älska Gud
så att vi inte förråder, baktalar,
sprider lögner
eller talar illa om vår nästa,
utan urskuldar honom,
tänker och talar väl om honom
och tyder allt till det bästa.

2. Vi stannar till vid Bergspredikans berg
Jesus tar oss med upp på en av kullarna nordväst om Kapernaum. Vi sätter oss ned i en ring runt omkring Jesus tillsammans med Galileens fattiga småbönder och fiskare. En ljuvlig plats. Vi hör fågelsången. Vi ser anemonernas färgprakt utmed sluttningen. På avstånd finns Gennesarets sjö. Vattenytan blänker i solljuset.

Vi lugnar ner oss. Andas ut allt gammalt och unket inom oss. Andas in friskheten, vilan, eftertänksamheten, livet …

Jesus ser på oss som är runtomkring honom. Det är som om han ser rakt igenom. Hans ögon utstrålar nåd och sanning. Först är det nåd. Han tar emot oss. Vi anar hans kärlek. Men sedan är det en sanning som strålar ut från honom. Han vill tala allvar med oss. Han vet hur vi har det. Vi har svårt med varandra. Och vi talar gärna illa om dem som gör oss illa. Vi dömer och bedömer och fördömer. Vi är alldeles för färdiga i våra omdömen. Hans ögon som strålar nåd och sanning vill hjälpa oss till ett nytt sätt att tänka. Därför vill han tala med oss om det.

Döm inte, så blir ni inte dömda.
Ty med den dom ni dömer med,
skall ni bli dömda,
och med det mått ni mäter med,
skall det mätas upp åt er.
(Matteus 7:1-2)

Jesus talar här om vad som kan hända i en gemenskap. Han säger inte att vår gemenskap kommer att bli problemfri, inte ens om vi är kristna. Där kommer att finnas spänningar, missförstånd, syndafall. Hur skall en som vill vara en kristen då förhålla sig, när någon i vår närhet handlar fel? Det första Jesus lär oss är:

Döm inte …
Det ordet av Jesus har ofta blivit missförstått. Jesus talar här om hur vi skall förhålla oss till varandra i vardagslivets trassligheter. Han talar inte om samhällets domstolar. Han säger inte att det är fel att läsa juridik och utbilda sig till domare och advokat. Vi behöver lagar och vi behöver domstolar som hjälper oss att hålla samman i samhället och leva rätt med varandra.

Ordet Döm inte kan inte heller syfta på att vi skall vara okritiska mot varandra och blunda för det som är fel eller falskt. Och inte heller på att vi inte får fälla något omdöme om någon annan människa. Jesus själv fäller skarpa omdömen om hycklare (Matteus 7:5). Han talar om att det finns människor som lever som hundar och svin (Matteus 7:6). Det finns falska profeter som man skall akta sig för (Matteus 7.15). Jesus vill i hela Bergspredikan uppöva vår förmåga att ha ett sunt omdöme och att vara kritiska, så att vi inte går på vad som helst (se Matteus 5:20, 46,47 6:2, 5, 7, 8, 16).

I Bergspredikan avskaffar Jesus inte samhällets domstolar. Och han förbjuder oss inte att vara kritiska. Vad vill han då varna oss för? Han vill varna oss för detta:

Sätt inte dig själv på tronen.
Stig ned från den upphöjda plats, där du sitter och dömer och bedömer och fördömer allt och alla. På domarsätet skall Gud sitta. Du får inte inta hans plats. Att fälla domar över en medmänniska är att sätta sig i Guds ställe (läs Romarbrevet 14:1-12). Ingen människa kan döma över en annan människa. Vi kan inte läsa i hennes tankar och utröna vad som finns i hennes innersta. Människan är inte Gud. Att spela domare är att gripa in i Guds arbete och föregripa den stora räkenskapens dag. Och det är detta som Jesus påminner oss om i fortsättningen.

… så blir ni inte dömda.
Vi blir inte dömda om vi överlåter domen åt Gud. Vi får redan nu överlåta oss åt Jesus och låta honom ta hand om våra tankar, ord och gärningar.

Döm mitt hjärta här i tiden,
innan världen döms av dig;
och när tiden är förliden,
i ditt domsslut fria mig.
(Svenska Psalm 356:5)

Jesus säger:
Amen, amen säger jag er:
Den som hör mitt ord
och tror på honom som har sänt mig,
han har evigt liv
och kommer inte under domen
utan har övergått från döden till livet.
(Johannes 5:24)

Det här betyder att jag kan nalkas min broder, så som den som själv behöver gränslös barmhärtighet. Vi är inte domare. Vi är bland de dömda. Och vi kommer att bli dömda med den dom som vi dömer andra med.

Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas,
och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.
(Matteus 7: 2)

Vi bestämmer själva den metod med vilken Gud skall döma oss på den stora räkenskapens dag. Han går efter den modell som vi själva haft. Om du registrerar din nästas fel, så skall Gud registrera dina. Om du fördömer din nästa, skall Gud fördöma dig. Om din måttstock har varit att få ut millimeterrättvisa i en konflikt, skall Gud ta fram den måttstocken på domens dag.

Jesus uppmanar oss att inte blunda för det som är vrång och skevt. Han uppmanar oss inte att vara okritiska och strunta i det som gått snett. Han uppmanar oss att ta itu med det som gått snett utifrån erfarenheten av att själv vara den som behöver mycken barmhärtighet. Det är inte jag som får rätt och det är inte den andre som får rätt, utan det är Gud och ingen annan som får rätt.

Jag stiger ned från domarsätet.
Jag ställer mig bredvid min broder och syster, och jag säger:
Förlåt OSS!
Himmelens rikedom når både dig och din broder och syster, när du ber så.

3. Förklaring till förklaringen
Vi skall frukta och älska Gud …

Så börjar alla förklaringarna till buden. Det gäller att ställa in sin inre mottagarapparat på den himmelska hörlängden. Vi är inför Gud, vår käre himmelske Fader, som älskar oss så högt att han sänt sin Son ned till oss.

Vi säger nej till alla 'gudar' som rycker i oss och sliter i oss. Duktighetsguden, kravguden, måste-guden, massmediaguden. Alla dessa 'gudar' rycker i oss, sliter i oss. Och gör oss rädda, trötta, missmodiga.

Jag får frukta Gud. Jag får bäva, förundras, häpna, vörda, respektera, räkna med honom, älska honom, lyda honom.

Detta är kärleken till Gud:
att vi håller hans bud.
Och hans bud är inte tunga.
(Johannes första brev 5:3)

När vi är där, inne i Guds kärlek, fyller han på vår inre bägare med kärlek. Det påverkar hela vårt sätt att vara tillsammans med varandra, vad vi gör och säger om varandra och till varandra.

Om hjärtat är fullt av det som är fult blir människor omkring dig fulla av det som är fult. Men om du säger ja till att låta Guds Ande fylla dig med Ande händer det något spännande omkring dig:

Låt er uppfyllas av Anden
så att ni talar till varandra
med psalmer, hymner och andliga sånger,
och sjunger och spelar för Herren
i era hjärtan.
(Efesierbrevet 5:18-19)

När jag tränger undan Gud ur mitt liv, tränger jag undan min nästa också. Jag tar mig friheter mot min nästa. Jag sätter mig på domarsätet och dömer och bedömer min nästa ovanifrån. Jag beljuger, sprider lögner ..

Fråga dig varje gång du sagt något ofördelaktigt om din nästa:

Är det sant?
Och om det är sant:
Är det nödvändigt att säga det?
Är det kärleksfullt?
Har jag själv det rätt ställt med Gud?

Om käften din har lätt för att slinta och glappa och tungan din har lätt för att sladdra och släppa ut en massa fult, lär dig då detta bibelord:

Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
Låt ej mitt hjärta vika av till något ont.
(Psaltaren 141:3-4)

Om munnen säger en massa dumt och skvallrigt och fult är det som om allt det blir som en bumerang som hoppar in i ditt eget hjärta så att det blir fullt av det som är fult.

Vi skall frukta och älska Gud så att vi icke beljuger, förråder, baktalar...

Det är att tala illa om honom bakom ryggen.
'Har du hört vad … gjort?'
'Nej, men vad säger du, Så gräääsligt!'

Vi skall frukta och älska Gud så att vi icke beljuger, förråder, baktalar eller illa beryktar vår nästa…

'Man skall ju inte tala illa om folk, men….'
Du vill inte att andra skall tala illa om dig.
Men varför gör du det då om andra?
Tänk igenom hur skvaller skadar

Vi skall frukta och älska Gud så att vi icke beljuger, förråder, baktalar eller illa beryktar vår nästa utan urskuldar henne /honom...

Det är att dra fram alla förmildrande omständigheter. Om min nästa verkligen har gjort fel skall jag inte tala med andra om detta. Jag får be för henne, så att hon får mod att bekänna sin synd inför Jesus och ta emot förlåtelsen.

Jag får försvara SYNDAREN
Men jag får aldrig försvara SYNDEN

Vi skall frukta och älska Gud så att vi icke beljuger, förråder, baktalar eller illa beryktar vår nästa utan urskuldar henne /honom tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa.

Det vi tänker och säger om andra människor hänger ihop med vad som fyller vårt inre. Jag behöver bli fylld av Jesu kärlek. Då ställer jag min nästa i centrum och tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa.

4. Samtal med Jesus om mig själv

Herre Jesus Kristus,
förlåt mig att jag så ofta drar fram andras fel och brister.
Gör jag det för att framhäva mig själv?
Förlåt mig att jag så ofta lyssnar på förtal
och skvaller och låter det gå vidare.
Förlåt mig att jag så lite ber för dem som förtalas
och försöker förstå dem.
Herre, du säger att vad hjärtat är fullt av
det talar munnen.
Fyll mitt hjärta med din kärlek
så att jag kan urskulda
och tänka och tala väl om
de människor du sänder i min väg
och tyda allt till det bästa.
Då kan det bli en ny frisk anda
när vi träffas och umgås med varandra.