Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Sångpostillan - Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2008-01-01

 Image

Kyndelsmässodagen

eller

Jungfru Marie Kyrkogångsdag 

  

Uppenbarelsens ljus 

 

Image

Tredje årgångens läsningar:
GT:  Mika 7:7-8
Epistel: Apg 2:42-46
Evangelium: Lukas 2:22-40,
Alternativ text:  Matt 13:31-33,
Psaltarpsalm: 138 

Dagens bön:
Evige Gud, du som denna dag lät Jesus bli framburen i templet,
lär oss att leva förenade med honom,
så att vi kan komma inför dig med rena hjärtan.
Du som med Sonen och den helige Ande
lever och verkar från evighet till evighet.
Amen. 

Kyndelsmässodagen  – ett gammalt svenskt ord för ljus, jfr kandelaber = ljusstake. Temat för dagen är Uppenbarelsens ljus. Symeon profeterar denna dag om barnet och säger att det är ett ljus för hedningarna.  Dagen inträffar alltid 2 februari, 40 dagar efter jul, eller närmaste söndag. En kvinna i Israel skulle vara hemma i 40 dagar sedan hon fött ett gossebarn.  Efter dessa dagar skulle hon gå till templet och frambära det inför Herren och offra två turturduvor (3 Mos 12). Därför kallas också denna söndag också Jungfru Marie Kyrkogångsdag.  I den kristna kyrkan förekom mycket länge ”kyrkotagning”, som var en akt av tacksägelse för det nyfödda barnet.

O kom låt oss tillbedja /3/ vår Herre Krist  – är omkvädet på julpsalmen 122 och vi ska då och då stanna till i predikan och bedja oss in i Predikans budskap genom den melodin.

Vill du höra Bengt Pleijel predika och Anne-Mette Pleijel Johnsson läsa text och sjunga? Klicka här!

 

ImagePredikans text: Luk 2:22-40

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog Josef och Maria Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Herrens Ande var över honom, och den helige Ande hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

”Herre nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen,
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.” 

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria.

”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel 
och till ett tecken som väcker strid –
ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd –
för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.” 

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud, och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.  


Lukas börjar med att ställa oss inför två häpna föräldrar: Jesu far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Framför Josef och Maria står den gamle Symeon. Vad säger han som gör dem så häpna? Han säger att nu, när han sett barnet som Maria och Josef bär med sig till templet, då har hans ögon skådat frälsningen som Gud har berett åt alla folk. Detta barn är ett ljus för hedningarna och en härlighet åt Guds folk Israel.

Låt oss nu ett litet tag ställa oss bredvid Josef och Maria och Symeon och låta oss förundras över barnet och stanna där en stund i tillbedjan. Tillbedjan har den effekten att vi får hjälp att komma loss från oss själva och stanna inför det som är större och viktigare:  

O kom låt oss tillbedja /3/ vår Herre Krist.

(melodi: se Psalm 122) 

Lukas berättar om denne Symeon. Vi talar om den gamle Symeon. Men hur gammal han är sägs inte. Förmodligen har han fyllt 80 år. Man kan tänka sig att han var vithårig. Tre ting berättar Lukas om honom.

Han var rättfärdig och from.
Han väntade på Israels tröst.
Den helige Ande var över honom.
 

Vi ser hur hela den heliga Treenigheten var engagerad i honom.

Fadern  var där. Symeon var rättfärdig och from. Han ville ställa in sitt liv på Faderns våglängd och rätta sig efter hans vilja. 

Sonen  var där.  Symeon väntade på Israels tröst. Ett namn på Messias. Han kallas ibland för  Menachem. Det  betyder tröstaren.

Den helige Ande  var över honom. Den helige Ande hade sagt till honom att han inte skulle dö förrän han fått se Herrens Messias. Den helige Ande hjälpte Symeon att se framåt. Inte tillbaka till den gamla goda tiden med minnen från fornstora dar. Den bästa tiden låg framför honom.

Låt oss nu stanna till här. Vi har något att lära oss om vad det vill säga att leva som Guds barn. Fadern, Sonen och den helige Ande som var med vid ditt dop vill ta hand om dig alla dagar intill tidens ände.  

Fadern  gläder sig när du kommer till honom. När du söker hans ansikte får du se hur hans ansikte lyser. Han hjälper dig att leva rätt inför honom. Också du kan få bli rättfärdig och from.

Sonen  gläder sig när du kommer till honom och söker tröst hos honom.  Ibland blir vi lessna, gråter inuti och deppar. Då behöver vi tröst. Jesus kan ge det. Han kan lyfta av det som är trött och tungt och ledsamt inuti. Han kan tända ett ljus i ditt mörker. Hjälpa dig att se en mening med att du fortfarande lever.

Den helige Ande  gläder sig när han får hjälpa dig att höra Guds röst, höra Andens viskningar. Jag tror att Anden vill säga dig att du inte får dö förrän du fäst dina ögon på Jesus och tar emot Jesus i ditt liv. Du behöver inte va rädd att gå över tröskeln till Livets land om du som Symeon får ta emot Jesus och bära Jesus i din famn. Du kommer att upptäcka en stor sak då: Barnet du bär, bär dig! Sonen och den helige Ande är Faderns två händer som bär dig nu.

Tack Fader Son och Ande/3/ du bär oss nu.  


En dag talar den helige Ande på ett särskilt sätt till Symeon. Gå till templet, säger han. Han säger inte endast när utan också var den utlovade frälsaren skall visa sig. Och Symeon går.

Vad säger detta oss?  Vi måste ta vissa trossteg för att komma vidare i vår tro.  Gå dit … gå till kyrkan ... gå till nattvarden ... öppna din bibel … läs ...

Var därför känslig för den helige Andes maningar. Gå inte bara till kyrkan när andan faller på och du känner för det, utan gå när den helige Ande manar dig. Och det gör han 62 gånger om året. Var sön- och helgdag. Du som har öron hör vad Ande säger … (Upp 2:7, 11, 17, 29   3:6, 13, 22).


Man kan undra över vad Symeon väntade att han skulle få se. En ljusgestalt i skinande kläder? Trodde han, att när denne Messias kom, skulle alla falla ned för honom?

Symeon går, han tittar, ser, undrar. Mitt i vimlet får han se ett ungt par. Han får se en ung flicka med ett litet barn i famnen. Han får se en pappa stå där bredvid med ett par duvor i handen. Då hör Symeon Andens röst: Där är han! Det sa klick i Symeon. Och det är då som ögonen öppnas på Symeon. Han ser med sina vanliga ögon en mycket ung mor med ett barn i sin famn. Med sina inre ögon ser han Guds Messias, Israels tröst. Mina ögon har skådat, sa han. Ordet skåda pekar på ett inre seende.  


Vad betyder detta för oss? Se dig omkring. Du ser vanliga människor som gör allt som man vanligtvis gör i en gudstjänst, vi sjunger vanliga psalmer, hör gamla bekanta texter. Den helige Ande visar ofta också oss sådant som verkar så vanligt. Men i allt detta vanliga kan vi plötsligt få vara med om något högst ovanligt: Guds närvaro är här. Jesus är här. Det himmelska ljuset tänds genom ordet, sången, förkunnelsen i våra hjärtan. Våra hjärtan som känts så tröga och stumma blir brinnande. Kärleken fyller våra hjärtan.

Och just i de här ögonblicken, dessa stora ögonblick då man upplever Guds närvaro, börjar man förstå vad nåd är... vi är älskade av nåd, utan att vi förtjänat det. Vi får en ny syn. Jag ser inte bara Kalle och Elisabeth och fru Svensson. Jag ser Guds barn. Jag ser hur Herren är i färd med att upprätta, rena, fylla, ge liv. Alla omkring mig är möjliga helgon!

Med Maria och Josef och Symeon förundras vi över att Fadern inte glömt bort sitt folk. Låt oss stanna i tillbedjan.

Tack Fader vår i himlen /3/ du ser till oss.  


Symeon har tagit barnet i sin famn. Han har sjungit sin sång, sången om att detta barn är frälsningen för alla folk. Men sedan han sjungit sin sång för de häpna föräldrarna, ser han på Maria.  Hans ansikte blir mörkt. Ett uttryck av smärta kommer över hans ansikte. Symeon ser på den unga flickan. Undrar om hon förstår, om hon inser. En fråga brottas inom honom: Kommer alla att bli glada över detta barn? Och svaret blir: Nej, nej, detta barn kommer att spalta upp sitt folk från toppen till botten, uppifrån och ända ned.

Många kommer att bli upprättade, hitta en ny mening, ett nytt liv. Andra kommer att förargas, kommer att gå ännu djupare i sitt fall. Detta barn kommer att åstadkomma två effekter på människor: fall eller upprättelse.  Ett skiljemärke för hela mänskligheten, ett tecken som väcker strid. För eller emot. Varm eller kall. Något mittemellan, något svenskt Lagom finns inte.

Folkbibeln översätter fall och upprättelse. Kanske det påminner oss om att i varje kristens historia finns både fall och upprättelse. Frälsningen är en daglig färskvara!

Ja, Maria, också genom din egen själ skall det gå ett svärd. Genom Marias själ och genom din och min själ ska det gå ett svärd. Ordet, som liknas vid ett svärd, ska få utföra sitt verk. Det sker, säger Symeon för att mångas innersta tankar skall komma i dagen. Det skall bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan.

Ordet har en stark ljuseffekt. När dina ord öppnar sig ger de ljus, står det i en psaltarpsalm (119:130). Ordets ljus avslöjar vad som finns inne i oss.  Alltså: Dit inga röntgenstrålar når, det som inga psykiatriska metoder kan åstadkomma, det kan den helige Ande göra genom Ordet: avslöja vad som finns inne i oss på djupet. Skingra mörkret inuti. 

Tack Ande du som leder /3/ oss hem till Gud.

När det händer kan det hända att vi börjar häpna över försoningen. Att trots att det finns så mycket skräp inne i oss, kan vi få det rätt ställt med Gud. Trots att vårt inre kan va som ett stall som är skräpigt och stökigt, kan barnet från Betlehem födas där. Och han kommer dit för att rädda oss från alla tyngder inom oss som bara drar oss neråt. När syndens tunga tyngder kommer bort kan Fadern sträcka ned sina två händer och lyfta oss upp i sin fadersfamn. Vi anar att vi trots allt och för Jesu skull får vara Guds barn.

Låt oss stanna i tillbedjan över försoningens under i oss.

Tack Jesus, du försonar /3/ oss med vår Gud. 


Lukas berättar idag också om Hanna, Fanuels dotter av Asers stam.
Där fanns tre tragedier i hennes liv:  

ÅLDERDOM Hon var 84 år och hade hon inte så många år kvar att leva. Hanna hade levt sina 84 år och sett mycket elände över sitt land. När hon föddes ockuperades landet av Syrien. Sen kom romarna. Sen herodianerna. Det ena folket efter det andra hade förtryckt hennes land. Vi kan jämföra de baltiska länderna, dit den ena hären efter den andra kom och förtryckte och plundrade, förstörde. Man skulle kunna tänka att hon var bitter.  

FATTIGDOM Hon hade inga rikedomar eller ägodelar eller yttre glädjeämnen. Men hon levde rikt inför Gud. Hontjänade Gud med fasta och  bön, berättar  Lukas. 

ENSAMHET Hon tillhörde Asers stam. Det var en av de tio förlorade stammarna.  Hanna var en som inte hade någon stam. Hon var rotlös.

Hon hade varit gift i 7 år och hade levt som änka i över 60 år. Ingen brydde sig om henne. Men inte ett ord finns här om att hon var ledsen eller bitter. 


När Maria och Josef och Symeon står där, kommer hon fram. Ingen bryr sig om henne. Men hon bryr sig om andra. Hon tackar och prisar Gud så att alla hör henne. Och hon talar med alla om barnet som Maria bär. Och där, när hon är inför Jesusbarnet, visar det sig att hon hade en profetisk gåva. Hon förstod och kunde uttrycka vad Herren just nu ville uppenbara.

Vilken förebild! Vi får se en som kunnat lämna bitterhet och besvikelser och sorger och i stället blivit fylld av  himmelsk glädje och kan tala med alla andra om vad hjärtat är fullt av.

Hanna är ett exempel på hur Gud kan förvandla ÅLDERDOM och FATTIGDOM och ENSAMHET till välsignelse, förvandla personliga  tragedier så att de inte trycker ned, arbeta igenom personliga problem så att man sedan kan gå och tala med andra om den befrielse som Herren kan ge. I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem, skriver Jesaja (Jes 63:9, 1917).

Vi stannar i tillbedjan, förundran över hur Herren kan förvandla och förändra en människa som tar emot Jesus som sin frälsare.

Tack  Jesus du förvandlar /3/ all vår nöd. 


Det står några rader till i texten:

När de hade fullgjort allt som föreskrivits i Herrens lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom. 

Vad säger dessa ord oss?

Också vi ska till våra hem. Herren har fått röra vid oss ännu en gång. Vi har fått en ny vilja och håg att leva inför Herren. Vad Han säger i sitt ord har blivit vårt riktmärke igen. Och vi har förstått att det finns mer att få, mer att få ta emot, mer att mogna i. Därute får vi leva i Guds välbehag. Guds nåd vilar över oss. Vi får växa i tro och i mognad.

Den alternativa predikotexten från Matteus 13: 31-33 talar om detta växande. Senapskornet, det minsta av alla frön växer till ett stort träd. Den lilla surdegen som en kvinna bakar in i mjölet blir ett stort bröd. Det är mycket som kan hända när Livets ord från Jesus får komma in i oss. Ja, detta ber vi om: Låt oss får växa i tron på dig. 

O Jesus låt oss växa /3/ i tron på Dig. 


Ordbrukaren 

Image 



får nu glädja sig över
några ljusord från Ljusets dag,
som kan bli
motord mot mörkret.
  

Herre, nu låter din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel
.
(Lukas 2:29-32) 

Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
(Joh 1:5) 

Jag sitter i mörkret, men Herren är mitt ljus.
(Mika 7:8) 

I all deras nöd var ingen verklig nöd ty hans ansiktes ängel frälste dem.
(Jes  63:9  1917) 

Sänd ditt ljus och din sanning, må de leda mig, må de föra mig
till ditt heliga berg och till dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare
till Gud,  som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud
.
(Psalt 43:3-4) 

Ja, låt mig växa till alltmer och trösta mig igen!
(Psalt 71:21 enligt 1917) 

Ur bibelskolans skattkammare

kan du hitta hur du hittar ett rätt självförtroende
och hur du kan bli ”himlaljus i världen
och hur ska kunna klara mörkret.
Läs De Himmelrika, Matteus kapitel 5 – 7.

 

Senast uppdaterad ( 2017-01-29 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk