Deborah
Skrivet av Judy Breneman   
2006-01-01
En mors uppdrag ...

Debba, en modern, påhittad VD —

Självtillit. Drivkraft. Insikt. Vishet. Målmedvetenhet. Ledarskap. Välsignelse. Hon hade helt enkelt allt.

– Varför jag? tänkte hon högt.

När hon var yngre hade hon tagit för givet att alla andra kvinnor kände precis som hon, men hon upptäckte att så inte var fallet. De flesta kvinnor i hennes närhet var ganska lättskrämda och ängsliga över hur det skulle gå vägen. De letade febrilt efter var de passade in någonstans och hur de kunde leva livet medvetet istället för som en åskådare som såg på medan det flöt förbi som en snabb-flytande segelbåt.

– Faktiskt. Varför just jag? viskade Debba till sig själv.

Debba stirrade ut genom det massiva spegelglass fönstret från sitt kontor på sjunde våningen. Hennes ögon vilade på de majestätiska fjälltopparna, som bredde ut sig utanför, men hon tänkte på de fantastiska händelserna som nyligen hade inträffat. Omedvetet lyfte hon sin hand för att börja skriva sin rapport.

Avbruten av en impuls, sträckte Debba ner sin hand i skrivbordets arkivlåda och letade efter Bjarnes arkiv. Hennes ögon vilade för ett ögonblick på arkiven med etiketten, ”JerCo.” Hmm, ingen tänkte på JerCo längre. Under en tid var JerCo en mäktig företagsfästning, men en generell moralisk frånvaro hade genomsyrat företaget. Gustav, CEO av Isalla och med befogenheter över JerCo, var tvungen att sätta stopp för dess operation.

Gustav! Vad hon beundrade honom! Det var han som väckte hennes målmedvetenhet och kärlek till sina medmänniskor som hon ägde. Man kunde alltid lita på honom. Har var allt igenom rättvis, ärlig, och verkade tycka det var utomordentligt roligt att återupprätta någon som erkände sina misstag och ville ha en ärlig chans att börja om. Debba ville lära allt hon bara kunde av honom!

När Debba hade börjat på Isalla var hon tvungen att söka Gustav för råd. Värmen och vänligheten i hans milda ögon och lugna röst gjorde så att den rädsla hon hade känt inför mötet försvann. Hon blev överväldigad när hon fick se hans helhjärtade deltagande i problemen och hans önskan att ge henne vishet, allt hon ville ha, och mer där till. Han visade henne inte bara hur hon skulle lösa sitt problem; han lärde henne att tänka som han gjorde. Dessutom lovade Gustav att alltid vara till hands. Hans äkta omsorg för alla i Isalla smittade av sig på henne. Hon utvecklade en mors ömma hjärta till sina envisa kolleger. Hon förstod att på grund av sin tro på hans godhet och pålitlighet hade Gustav kunnat, in sin tur, lita på henne och anförtro henne ansvaret av att vara VD för företaget under den tid som var en upprepning av en negativ trend.

För, tyvärr, var inte Isalla det enda företaget som fanns i det massiva byggnadskomplexet. Utan någon som helst etik och otroligt fientlig mot Gustav, var CanAB en efterapning av den uråldriga JerCo och ett moraliskt och fysiskt hot mot Isallas anställda. När hon såg infiltreringen av CanABs tankar och ideologi till Isalla var Debba lika ledsen som en mor när hennes barn tar felaktiga beslut. Det blev värre. CanAB ville ha och fick kontroll. Isalla hade tillåtit CanAB påverka dem så till den grad att de tog ovisa och omoraliska beslut. Sten var den eviga ledaren för CanABs operation. Han höll ett helt nätverk av andra i sitt starka grepp och var en ytterst farlig man. Utan skrupler och helt inriktad på att ta över alla operationer skulle han göra precis vad som helst som behövdes för att få det han ville ha.

Isallas anställda lurades omedvetet in i en vanföreställning att personlig vinning/vinst, makt, och nöje var ett självklart leverne. Begär gjorde att de bedrog varandra. De hade slutat lyssna på Gustav. I början gjorde de stora framsteg och var stolta över sig själva. Gustavs påverkan avtog. De hade gett efter för CanAbs metoder och sedan blivit förtryckta av dem. Det hade rentav blivit farligt. Ingen kunde känna sig säker. Alla måste ha ryggen fri. Maktkamperna i konferensrummen vann CanAB. Isallas anställda blev hotade och misshandlade i korridorerna, på toaletterna, på parkeringen. Ouppklarade mord under nattens mörker höll alla som skulle ägna en tanke på att våga följa Gustav i schack. I det ömkliga tillståndet kom många av Isallas medlemmar till besinning. En stark och stadig underjordisk strömning började röra sig för att återigen lita på Gustav som en befriare ur förtrycket.

Debba rös när hon såg bilden framför sig av Stens käke av stål och hans kalla, röntgenblick. Han gjorde sin bedömning av henne, sin motståndare, snabbt och log självbelåtet. Hon kunde läsa hans tankar:

– Vilken present! Den lilla damen mot mig, den väldige!

En våg av osäkerhet och rädsla vällde över henne ända tills Debba kom ihåg vem som verkligen hade hand om situationen. Hon mötte Stens isiga blick med självtillit. Gustav skulle stå för segern.

Bjarne tvekade och orden stockade sig för honom när Debba upprepade Gustavs order för honom. För ögonblicket hade han glömt sin totala ovilja att tjänstgöra under en kvinna och svarade patetiskt,

– Jag går bara om du också går!

Planen för att överraska Sten och hans män på fjället hade på något sätt läckt ut till honom, och han hade förberett sig. Han och hans närmaste älskade att sporta, och Sten tänkte på att motorbikebanan på fjället bredvid bäcken vore det perfekta stället att överraska den lilla damen och den fege Bjarne med deras bedrövliga följe. Det skulle inte vara någon match att putta dem över kanten. Vad spelade det för roll att det duggregnade lite? Då vore det lättare att bara glida iväg. . .

Men, när Debba och Bjarnes trupp anlände hade Stens män fullt upp med att försöka ta sig loss ur gyttjan som hade bildats. De kunde inte ha varit lättare måltavlor. Varenda en var besegrad -- alla -- utom en. Sten, alltid strategen, hade gjort en tidig mental beräkning och lämnade sina män för att de skulle klara sig själva bäst de kunde, och han bara smet medan det fortfarande gick att smita. . .

Debba lyfte sin penna igen och log brett vid minnet av Stens senare frånfälle. Jo, den här rapporten vore härlig att skriva ner. Hon skulle göra det till ett litterärt mästerverk!


 

Den bibliska Deborah:
Deborah, den enda kvinnan som blev domare i Israel, hittar man i Domarboken, kapitel 4 och 5. Hon regerade efter Mose och Joshua och innan kungarna -- Saul, David. . . Denna var den mest dekadenta perioden i Israels historia. När dammet hade lagt sig efter Deborahs stora kamp och hon skrev sin segerpoesi tilldelade hon Gud härligheten och prisade en annan kvinna (Se nästa Junia för sagan om henne ) för sin del i det hela. Deborah står obestridligt som ett exempel av Guds önskan att använda kvinnor i Sin plan.

Vad skulle kunna hände om vi . . . ?

Oavsett om personerna runt omkring oss är uppmuntrande eller nedsättande, eller vad vi har för livssituation kan vi också utveckla vår relation med Gud och agera ”mor” i nästan vilka omständigheter som helst.

Vad skulle kunna hände i vår värld om vi riktigt trodde på Guds löften, litade på Hans kraft i oss och betedde oss i enlighet med det?

Vad skulle kunna hände om vi modigt utmanade den negativa påverkan runt omkring oss som omintetgör vår förmåga att leva i friheten som var ämnad oss?

(Undrar du vad det blev av Stens män? Du får bestämma!)

Judy Breneman


Klicka här...
Tidskrift/Internetsajt för Kristna kvinnor...

Senast uppdaterad ( 2007-01-28 )