Första advent Ett nådens år 2017 - Årg 1
Skrivet av Lars Sahlin   


Matt 21:1-9  

Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig.
(Sak 9:9a)

Berättelsen om intåget i Jerusalem ger oss en märklig bild. Jesu ankomst, när han rider in i staden till folkets jubel på en åsna. Många hade hört talas om honom, hört rykten om denna man från ”Norrland”. När han nu kommer sprider sig ryktet som en löpeld mellan hus och gränder. Ett mummel hörs om den där Jesus som är på väg genom staden. Man ur huse för att få en glimt av honom som kommer ridande på en åsna. Jag vill se honom, och hör ropen från en skara som följt honom på vägen fram till Jerusalem. En väg kantad av tecken, under och helanden. Han kommer alltså tillsammans med en skara människor. Det är så han kommer. Omgärdad av vittnen som känner honom. Det är också så vi möter honom idag. Där han går fram möter vi också hans folk. Bruden och brudgummen går tillsammans.

Det märkliga med bilden är inte själva händelsen. Att Jesus rider in till folkets jubel. Denna typ av parader hör hemma i den tidens kultur. Det som avviker är att han rider på en åsna. Se: Här kommer Jesus Kristus, kungen med makt och undergörande kraft ridande på en liten åsna. Idag vet vi varför. Han är Messias, profeten Sakarjas ord uppfylls här.

Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. ( Sak 9:9b)

I ringhet, ödmjukhet kommer han med sin makt. Lejonet av Juda kommer som ett lamm. Lejonet som utmärker sig med sin styrka och majestätiska hållning kommer som ett lamm. Lammet som utmärker sig för sin tålighet och som offras för att ge mat och kläder. Detta är vad som är så märkligt. Att så motstridiga beskrivningar om Jesus ändå ger oss en så hel bild. Ödmjukhet och makt, kung och åsna, lejonet och lammet, sådana vitt skilda egenskaper borde vara omöjligt att förenas i en och samma person, men inte med Jesus Kristus. Det finns hos honom och det är fullkomligt.

Berättelsen om intåget i Jerusalem har elva verser i Matteus (21:1-11) vers 1-8 berättar om vad lärjungarna gör innan själva intåget och vers 9-11 handlar om paraden. Alltså, den större delen beskriver själva förberedelsen. Vad hans lärjungar gör för honom. Det får bli en uppmaning till oss idag. De gjorde vad de kunde och vi ska göra vad vi kan, ställa oss i barmhärtighetens tjänst i förberedelsen för hans ankomst.

På många platser är hans folk skingrade och irrar i öde marker. De söker, men finner inte källan. Ryktet om honom har tystnat, vittnena har tystnat, jubelropen och lovsången har tystnat. Bruden sviker brudgummen. Samtidigt vet vi att längtan är så stor och vi tror, väntar och hoppas på hans snara ankomst. Och när han kommer ska jubelropen bli som stora vattenforsar. Och det ska bli som det sägs i avslutningen av berättelsen om intåget i Johannes evangelium. Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa. (Joh 19:40)