Det är om er det handlar, den här gången. Fjärde budet sätter skyddsräcket omkring familjen.

En del av er ser tillbaka på barndom och uppväxt, på äktenskap och familj med stor tacksamhet och kärlek.
Andra vill bara gråta.

Idag är familjen, särskilt kärnfamiljen, ifrågasatt. Den har blivit en tvångströja för min egen karriär och utveckling. Säger en del. Andra tänker på att det var slipningen och prövningarna i hemmet som fick mig att mogna och växa som människa. Varje gren i mig som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt, säger Jesus i texten om vinstocken och grenarna (Joh 15:2). Det ordet kan tillämpas om varje människa. Trädet måste rensas och ansas. Det som är yvigt och stort måste bort för att frukten skall komma fram. Varje människa måste tuktas, korrigeras och förmanas. Det stöddiga och egotrippade måste bort för att ge plats åt det rika livet. Där det sker i kärlek och vishet hittar vi det mogna, rika inre livet.

Hoppas att dessa tankar om mamma, pappa, barn kan hjälpa dig vidare i din mognad.

Ger vandringen ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka på författarnamnet för denna artikel.

Guds tio ord

Detta är nyfikenhetsvandring 70

Folkbibelns översättningar följs på dessa vandringar om ej annat anges. Men jämför gärna med andra översättningar. Gärna någon "utrikisk".

När jag konfirmerades i Ljungarums kyrka sommaren 1941 och fick frågan "Hur lyder förklaringen till fjärde budet" kom som rinnande vatten ur min begåvade mun Luthers ord:

Vi skola frukta och älska Gud,
så att vi icke förakta eller förtörna våra föräldrar och herrar,
utan hålla dem i vördnad,
tjäna dem,
lyda dem,
älska dem och hava dem för ögonen.

Mot denna formulering har många reagerat.

I Svenska Kyrkans Psalmbok kan man längst bak hitta "Martin Luthers lilla katekes". Där har man något nyformulerat budens förklaringar. Fjärde budet lyder:

Vi skall frukta och älska Gud,
så att vi inte föraktar eller förargar
våra föräldrar och överordnade,
utan respekterar dem,
tjänar dem,
lyder och älskar dem

Här har "förtörna" blivit "förarga", "herrar" har blivit "överordnade", "hålla i vördnad" har blivit "respektera" och nu blundar man eller vänder ryggen till i stället för "att hava dem för ögonen".

Lennart Koskinen har försökt ge en positiv förklaring av fjärde budet:

Visa dina föräldrar respekt och kärlek
så kan du förvänta dig detsamma av dina barn.

Om Luther och Lennart kan, så kan väl också jag. Jag försöker mig på en bra förklaring (som kanske behöver en bra förklaring):

Vi skall frukta och älska Gud.
Då får föräldrar hjälp
att vända sina hjärtan till barnen
och barnen får hjälp
att vända sina hjärtan till föräldrarna.

Låt oss därför se vad hjärtat kan ha med fjärde budet att göra.

Vi skall frukta och älska Gud.
Då får föräldrar hjälp
att vända sina hjärtan till barnen
och barnen får hjälp
att vända sina hjärtan till föräldrarna.

Frukta Gud
Det är bra att börja där. Att frukta Gud är början till vishet (Psalt 111:10).
Att frukta Gud att räkna med Gud, ha vördnad och respekt för honom. Rätta sig efter de bud och regler som Han ger, Han som uppfunnit människan.
Tappar man respekten för Gud börjar man själv spela gud och använder fjärde budet för att trycka ned barn och anställda och andra som man har ansvar för.

Älska Gud
Gud säger till dig:
Jag är Herren, DIN GUD.
Gud vill att du skall leva i ett personligt förhållande till honom. Hans ord blir en inre drivkraft som vi behöver för att leva Livet.

Dessa ord som jag idag ger dig,
skall du lägga på ditt hjärta.
(5 Mos 6:6)

Om du låter hans ord till dig gå ned i hjärtat, sätter hans ord i gång blodomloppet och påverkar både händer och fötter och tår och fingrar och ögon och öron och tankar ..

Då får föräldrar hjälp att vända sina hjärtan till barnen
och barnen får hjälp att vända sina hjärtan till föräldrarna.

Du som är bibelsprängd ser att detta är ett citat från Gamla Testamentets sista vers, från profeten Malaki (4:5-6). Där berättas det att innan Herrens dag kommer skall Gud sända profeten Elia till oss. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder. Detta ord citeras om Johannes Döparen i Lukas 1:17.
Gud har sändebud som påminner oss om hur vårt kärleksförhållande till honom är grunden och drivkraften i allt vårt handlande. Han sänder Elia. Han sänder Johannes Döparen. Han sänder Jesus. Han sänder apostlar och profeter och pastorer och stiftsadjunkter och dig …
De kommer med hälsning från Gud, din käre himmelske Fader.

Min son / min dotter,
tag vara på mitt tal,
vänd ditt öra till mina ord.
Låt dem inte vika från dina ögon,
bevara dem i ditt hjärtas djup.
Ty de är liv för var och en som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
Framför allt som skall bevaras
må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet.
(Ordspråksboken 4:20-23)

Upplyft era hjärtan till Gud!
Låt din inre bägare fyllas till bredden och sedan flöda över. När du lär dig leva ett rikt inre liv med Herren får du en inre motståndskraft mot alla de makter som drar dig åt fel håll. Framför allt är Guds kärleksord läkedom för hela hans kropp. Kroppen får ofta stryk av själen. I själen finns minnen av förtryck och hårda ord, i själen finns känslor som gör ont så fort man tar på dem, i själen finns bitterhet och hat och hämnd, som man vill ge igen för oförrätter man mött. Dessa sår har vi ofta fått i våra hem.

Om man då frågar honom: "Vad är det för sår du har på din kropp?", så skall han svara: "Dem har jag fått därhemma, hos mina närmaste."
(Sakarja 13:6, 1917)

När 3 Mos 19:3 gav oss fjärde budet, lät det så: Var och en skall vörda sin mor och sin far. Vi lade märke till att mamma nämndes först. Denna vers hade en fortsättning: Mina sabbater skall ni hålla. Jag är Herren, er Gud. Vilodagen har vi fått för att möta honom som säger: Jag är Herren, er Gud. Det finns så mycket läkedom i hans närvaro.

Ordet om en dag av vila och gudstjänst säger oss hur viktigt det är att mamma och pappa hittar stunder av stillhet inför Gud och hans ord. Där finns läkedom mot inre sår. Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp. Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet. (Ordspråksboken 4:22-23).

Den inre bägaren fylls på så att vi har något att ge till barnen …

Vi skall frukta och älska Gud.
Då får föräldrar hjälp
att vända sina hjärtan till barnen …

Om man inte är uppmärksam på hjärtat, sitt inre liv, kan det hända mycket konstigt. Man förmedlar då inte alltid kärlek. Hjärtat kan vara fullt av det som är fult. Inne i mitt hjärta, i min inre värld, tronar mitt eget stora, stackars, lilla, duktiga, ömtåliga jag. Där lagrar sig minnen av sår som jag fått och besvikelser och bitterhet som drabbat mig. Allt sådant styr mig. Jag blir överdrivet känslig för att andra skall uppmärksamma mig, se mig, rätta sig efter mig.

Föräldrarna fostrar sina barn för att bli övergivna av dem. Barnen skall lära sig - långsamt och under ett visst motstånd - att bli självständiga och kunna stå på egna ben och ta ansvar. Föräldrar skall göra sig själva mer och mer överflödiga. När barnen växer upp till man och kvinna, skall de "övergiva sin fader och sin moder" (1 Mos 2:24). De överger dem som "mammas och pappas barn". Sedan kanske de hittar dem, om det var ett gott förhållande mellan dem, som goda kamrater och något mer erfarna vänner.

Om mamma och pappa har ett dåligt förhållande till varandra kan de spela ut barnen mot varandra. Mamma binder barnen till sig. Pappa vill inte släppa dem fria. Föräldrabindningen är troligen den mest grundläggande av alla bindningar. I stället för att släppa sina barn fria för att bli självständiga människor, som går sin egen väg, binder föräldrar sina barn till sig. Ofta händer detta också efter det att de lämnat hemmet. Ja, långt in i vuxen ålder finns dessa bindningar kvar. Och de kan vara där också sedan föräldrarna dött. Man hör mammas röst eller ser pappas min.

Knepen att binda är många. De pendlar ofta mellan dominans och självömkan.

Det finns mycket fint, som vi fått av föräldrarna, en ström av kärlek. Modersbindningen står i livets tjänst. Ett spädbarn kan inte överleva utan detta nära förhållande. Modern representerar tryggheten, glädjen, värmen, kärleken. I nio månader har vi fått gratis mat och husrum hos vår mamma. Men navelsträngen måste klippas av. Också den "psykiska navelsträngen". Modersbindningen kan upplevas som kvävande beroende. Modern vill fortsätta att bestämma och beskydda. Barnet skall vara beroende långt in i vuxen ålder. Mammas dåliga självkänsla kan göra att hon binder barnen till sig. Men hon äger inte sina barn. Hon har fått dem till låns.

Fadersbindningen. Fadern har idag svårt att hitta sin plats. Förr var han den självklare patriarken. Han var den som bestämde. Men idag är han ofta mycket osäker. Mammas gosse hittar inte riktigt sin fadersroll? Känner sig inte behövd. Kan inte amma barnet. Får stå bredvid och se på. Kanske inte heller blir accepterad av sina tonåringar. Han känner sig överflödig. Sårbar. Flyr därför in i arbete, sammanträden, sex, nya äventyr. Vi talar ofta om den frånvarande fadern.

Vad är Pappans uppgift?

1. Pappans uppgift är att vara medskapare. Han behövs för befruktningen. Han får ge livets sperma till mamman.
2. Pappans uppgift att vara beskyddare. Han behövs inte bara vid befruktningen. Han behövs för att forma barnen till självständiga individer. Han behövs där vid mammans sida för att hindra en ensidig modersbindning och mamman behövs där vid pappans sida för att hindra en ensidig fadersbindning. Men om pappa smiter kan barnet utvecklas fel.
3. Pappan får uppgiften att vara bekräftare. Han får använda sina ögon att se sina barn, lyssna på dem, tala med dem, lotsa dem fram. Pojken behöver bekräftas av sin pappa. Och dottern behöver bli sedd och uppmuntrad av sin pappa.
4. Pappans uppgift är att vara offrare. Vilket kan betyda att hustru och barn är viktigare än TV och PC och HBK.
5. Pappan är huspräst i sin familj med ansvar att barnen skall få växa upp med kärlek till Gud.
   Han skall se till att Jesu ord åtlyds:

Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! (Mark 10:14)

Vid bröllopet i Kana tog vinet slut (Johannes 2). Vi tycker att det inte kunde vara något större problem. De kunde nöjt sig med lingondricka i fortsättningen. Eller lättpommac. Maria ser vad som brister. Hon hade anat att det var något särskilt med sin son. Kanske hon ville visa släkten, som var med på bröllopet, vilken märklig pojk hon hade. Varje stolt mor kan känna igen sig. Men när hon kommer med sin begäran till Jesus svarar han rätt så bryskt: "Kvinna, vad har vi med det att göra. Låt mig vara, kvinna". Jag tror inte att Jesus här brister i respekt eller vördnad för sin mor. Men han vill säga att han inte tar order av en jordisk mor, bara av en himmelsk far.
Jesus kan göra oss fria från modersbindningar. Han gör det genom sitt ord. Han är sänd för att förkunna befrielse för de fångna (Lukas 4:18, X2000). När vi tar emot hans befriande ord kan vi ana hur han ställer sig mellan mamma och oss. Han hindrar mammas krav att binda oss. Han hindrar barnens uppror att låsa mamman.

I Lukas 9:59-60 berättas det om en man som Jesus kallar att följa honom. Mannen säger: "Herre, låt mig först gå och begrava min far. "Jesus sade till honom:" Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!".
Det är mycket man tydligen inte får som kristen. Man får inte dansa, inte supa, inte röka, inte spela kort, inte gå på bio (de fem dödssynderna som en del talade om för femtio år sedan). Och till råga på allt får man inte gå på begravning!
Det låter underligt. Men förmodligen var pappan inte död. Den här mannen var mycket fadersbunden. Han vågade inte bryta upp för att följa Jesus förrän pappan hade dött. Pappan var tydligen mycket dominant. Vad ska pappa säga? Vad ska släkten säga?
Jesus ger ett mycket tillspetsat svar: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!".
Vad Jesus mycket klart vill hjälpa både den här mannen och oss att se är att, när vi följer Jesus, skall vi inte längre syssla med Döden. Vi är hans redskap som ska förkunna Livet. Ropa ut budskapet om Guds rike!

Till denna frihet har Kristus gjort oss fria.
(Gal 5:1)

Mitt inne bland buden finns ordet om fädernas missgärningar (2 Mos 20:5-6). Där sägs att Gud är en nitälskande Gud. Gud älskar. Och han älskar med nit. Det finns en iver i hans kärlek, en längtan att få ge sin kärlek till oss. Men när kärleken inte tas emot, får det onda ha sin gång. Gud tvingar inte sina gåvor på oss. Om jag inte tar emot hans kärlek och låter den genomströmma mig och rena mig och ge mig inre kraft att gå på Guds vägar, då kommer mina missgärningar (gärningar jag missat) att påverka mina barn och efterkommande i tredje och fjärde led.
Om någon någon gång blivit nobbad och fått se hur den kärlek han ville ge inte togs emot, då kan han ana hur Gud känner sig.

Det som sägs här är ju egentligen bara det som sägs i många psykologiböcker. När vi försöker förstå en människa går vi ofta tillbaka till att se vad som hänt i hennes barndom och uppväxt. Och kanske ännu längre tillbaka till farfar och mormor och gångna släktens upplevelser. Deras påverkan på både gott och ont kan sitta mycket djupt.

Men det stora i detta bibelord om fädernas missgärningar är att det här sägs att mönstret kan brytas. Mitt dåliga sätt att leva kan påverka barn och efterkommande till tredje och fjärde led. Det är i dagens läge på sin höjd 100 personer. Men han gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud (2 Mos 20:6, 1917 - I Folkbibeln svämmar nåden över ordentligt. Där sägs att han visar nåd mot tusen släktled …) Tusenden - det är nog mer än 999 + 1. Bara en i släkten vänder om … Ibland kan vi se oerhört tydligt hur en person fått bli till välsignelse för väldigt många.

Mönstret kan brytas. Om vi skall kunna leva nära någon, måste vi vara fria från varandra. Jesus kan göra fri. Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria. (Joh 8:36).

Vi skall frukta och älska Gud.
Då får föräldrar hjälp
att vända sina hjärtan till barnen
och barnen får hjälp
att vända sina hjärtan till föräldrarna.

Ni som har gott minne kommer ihåg min lilla berättelse från en tågresa, där jag iakttog en öm moder och hennes begåvade och olydiga gosse. (vandring 66 ). När modern, alldeles utpumpad av sina misslyckade försök att fostra gossen, till sist tog pojken i sin famn och kramade honom länge, länge, hörde man hur det sa blupp, blupp, blupp inne i pojken. Hans inre emotionella bägare fylldes. Och hon sa: "Jag tycker så mycket om dig, din dumma, otäcka unge". Då blev pojken lugn. Och så levde de lyckliga ….
Också barn har en inre emotionell bägare. Kärlet behöver bli fyllt av kärlek. Det är varje pappas uppgift och det är varje mammas uppgift. Och det är bra att farfar och mormor finns ….
När bägaren blir fylld kan barnen vända sina hjärta till föräldrarna.

Ibland kan föräldrar få erfara att kärleken inte tas emot. Det första som barnet lär sig säga är "mamma", "pappa". Men rätt snart kommer "dumma mamma…"

Den ena trotsåldern efter den andra avlöser varandra. Både barn och föräldrar får växtvärk. När barnen kommer upp i tonåren upptäcker de att deras föräldrar inte hänger med i utvecklingen. Femtonåringen kan mer om internet och data än sin fyrtiofemårige far. Så blir det konflikter. Man tycker att föräldrarna är hopplösa. Verkligen insnöade. Och man kanske skäms för dem. Föräldrar börja förlora tron på sin egen kompetens som uppfostrare. Men ge inte upp!

Mark Twain skrev:

"When I was fourteen my father was so ignorant I could hardly hear him, but by the time I was twenty-one I was amazed to see how much he hade learned in seven years".

Frigörelseprocessen måste ske för att barnet skall kunna stå på egna ben. Och den processen skall ske, men ske långsamt och under ett kärleksfullt motstånd. Och betyder mycket också för föräldrarnas mognad och utveckling.

Paulus ger papporna ett förhållningssätt mot barnen.

Och ni fäder, reta inte era barn till vrede,
utan fostra dem i Herrens tukt och förmaning.
(Ef 6:4)

Så stod det i den gamla 1917 års översättning. En del såg rottingen i detta ord: "Herrans tukt och förmaning" skulle det va.

Folkbibeln blev lite mjukare:

Och ni fäder, reta inte upp era barn,
utan fostra och förmana dem i Herren.

De som översatte den bibel vi här kallar X2000 ger detta råd:

Och ni fäder, reta inte upp era barn,
utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja.

Föräldrar kan reta sina barn till vrede. Om mamma sovit dåligt på natten eller pappa haft problem på jobbet, kan de göra barnen till avledare av sitt dåliga humör. Genom sin själviskhet och sin ovilja att förstå och leva sig in i sina barns situation, kan de bli orsak till många vredesutbrott och dörrsmällande och dylikt.

Fostra och vägled dem efter Herrens vilja, säger Paulus enligt X2000. Han säger inte: "efter din egen vilja". Deras uppfostran skall vara präglad av Herren Kristus. Av hans fasthet och ömhet. Av hans inlevelseförmåga och kärlek.
Fostra och förmana dem i Herren, säger Folkbibeln. Föräldrar behöver ofta söka sig in i det kraftfält som heter i Herren. Där finns förlåtelse och upprättelse och läkedom och tröst för trötta mammor och misslyckade pappor. Där upptäcker man hur man har tillgång till himmelska krafter när man tar hand om sina barn. Mitt eget hjärta fylls med kärlek från Gud. Jag får av hans överflöd att ge till barnen.
I det kraftfält som heter i Herren kan man lära sig mycket om överlåtelsen. Man kan se framför sig Guds fadershänder. I dem överlåter man sina barn. Det betyder inte att man struntar i dem, men man samarbetar med den himmelske Fadern. Man får se dem med hans möjligheter.

Vi skall frukta och älska Gud.
Då får föräldrar hjälp
att vända sina hjärtan till barnen
och barnen får hjälp
att vända sina hjärtan till föräldrarna.

HEDRA

Att hedra betyder att sätta någon högt. Det skall vi göra med alla människor omkring oss. Lyft upp dem. Uppmuntra dem!

Låt oss ge akt på varandra
och uppmuntra varandra
till kärlek och goda gärningar.
(Hebreerbrevet 10:24)

Placera dig nedanför dem

Var inte självupptagna och stolta.
Var i stället ödmjuka
och sätt andra högre än er själva.
(Filipperbrevet 2:3)

Försök bli bäst på att hedra!

Överträffa varandra
i ömsesidig hedersbevisning.
(Romarbrevet 12:10)

Du vet själv hur mycket lättare det blir att leva, när du får möta någon som behandlar dig så.
Alldeles i din närhet finns det just nu någon, som längtar efter att du skall hedra henne.
Lägg dig i träning!

DIN FADER OCH DIN MODER

Vill du förstå dina föräldrar bättre, skall du tänka på vad de fått av Gud och vad de behöver från Gud.

1. De har fått förtroende från Gud.
Det är förtroendet att få ta hand om dig. Gud har genom dem givit dig livet. Och han har givit dig åt dina föräldrar med uppdrag att ta hand om dig, ge dig kärlek och trygghet och fostra dig att kunna stå på egna ben.

2. De behöver förlåtelse från Gud.
Det finns inga perfekta föräldrar. Du kan hitta mängder av fel på dem. De är kanske .t.o.m. stygga och självgoda och brottsliga och misslyckade på allt sätt.

Kan man hedra föräldrar som inte är heder värda?
Kanske just när du ser deras fel skall du hedra dem ännu mycket mer.
Att hedra är att sätta dem högt.
Du sätter dem allra högst, när du i din förbön lyfter in dem i Jesu kärlek. Jesu befriande kärlek behöver komma in i dem.

FÖR ATT DET MÅ GÅ DIG VÄL

När du upphöjer dig själv, då ser du ned på andra. Och du ser fel på andra. Människor omkring dig känner sig misslyckade och lessna.
Det går dig inte VÄL. Du blir inte till VÄL-signelse.
När du hedrar och upphöjer din nästa, får du henne att räta på ryggen och blomma ut och utveckla sina allra bästa egenskaper.
Det går dig VÄL, ty du blir till VÄL-signelse.

OCH DU MÅ LÄNGE LEVA I DITT LAND

Fjärde budet vill inte uppmuntra någon slags nationalegoism. Heja Sverige! Men vad detta bud vill säga är bl.a. också detta: De angår inte bara mig hur jag lever. Det angår människor omkring mig. Det angår hela vårt samhälle. Ett samhälle existerar om vi håller samman.

När Paulus citerar det fjärde budet i Efesierbrevet 6:3 talar han inte om "landet" utan om "jorden".

Hedra din far och din mor.
Detta är det första bud som har ett löfte:
för att det skall gå dig väl
och du skall leva länge på jorden.

Herre, Jesus Kristus, vi tackar dig för att du kom till oss och blev vår broder. Du vet vad det vill säga att leva tillsammans med andra. Du blev missförstådd av dina närmaste. Du blev övergiven av dina vänner. Du känner det mänskliga livet i dess glädje och sorg, i dess högtid och vardag. Vi tackar dig för att vi får komma till dig med alla våra svårigheter och problem. Förlåt oss att vi så ofta gjort det svårt för våra närmaste. Tag bort alla murar och allt missförstånd mellan oss. Hjälp oss att kunna hitta varandra och hjälp oss som bor i samma land att se varandra och tycka om varandra. Tack gode Gud för jorden och alla människor. Gör en familj av alla en enda jättestor.

Ger vandringen ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka på författarnamnet för denna artikel.

Samtala med dig själv och/eller med någon annan.
Försök hitta någon pärla under varje punkt. Här finns mycket att begrunda och samtala om. Komplettera med dina egna erfarenheter.
(Sänd gärna in dina reflektioner till oss.)

1. Olika formuleringar av budet
2. Olika formuleringar av förklaringen
3. Att starta fjärde budet i hjärtat
4. Föräldrars hjärtbesvär
5. Moders- och fadersbindningar
6. Jesus löser modersbindningen
7. Jesus löser fadersbindningen
8. Fädernas missgärningar
9. Barnens hjärta behöver fyllas
10. En vandring genom fjärde budet

Smält nu och begrunda fjärde budet, nästa sträcka vandrar vi in i femte budet.

Ger vandringen ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka på författarnamnet för denna artikel.