I dag är Guds dag: Mörkret förbådar ljusets inbrott - Vi vet vad som väntar oss - Livet ger svar

Bästa Stinissen-läsare!
Några av er har efterfrågat texter till särskida teman. Jag ska inom den närmaste tiden försöka hitta texter ur br Wilfrids rika förråd som passar.

Vi börjar med Jessicas & Oscars önskemål.
De tre avsnitten ur "I dag är Guds dag" handlar alla om den yttersta tiden. Måtte Gud välsigna er läsning!

Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud,
och åt dem gavs sju basuner.
(Upp 8:2)

Förbered den gärna med bön:

Herre, min Gud,
du talar till oss genom mänskliga ord
och använder dem som redskap
för att dra oss närmare dig.
Gör mig öppen och lyhörd
så att jag kan ta emot
vad du inifrån vill säga mig,
nu då jag blir stilla
för att läsa några ord om dig.
Ge mitt inre öga ljus
till att se sanningen om dig och din skapade värld,
och rena mitt hjärta
så att din kraft kan uppfylla och förvandla mig.
Amen.

Varma hälsningar

Mörkret förbådar ljusets inbrott

  De tecken som föregår Jesu ankomst säger oss att vi måste hålla oss vakna och vara beredda. Men det finns knappast någon period i historien då dessa tecken inte förekommer. Betyder det att Jesus har lurat oss? Nej! Han vet att stunden alltid är nära (Upp 1:3). Tusen år är i hans ögon som den dag som förgick i går (Ps 90:4). Han ser också sambandet i allt, hur varje krig och varje katastrof genom hela historien förebådar och pekar mot de sista och avgörande katastrofer som skall förvandla allt det gamla till något nytt.
  När allt är som värst, då är stunden inne att hoppas allra mest. När natten är som mörkast, då bryter plötsligt ljuset fram. Detta är något som ständigt sker. När du nått förtvivlans botten, då kan allt med ens vända sig och ett helt nytt liv tar sin början.
  Johannes av Korset beskriver detta skeende i en underbar dikt:

Jag steg ned så djupt, så djupt
att jag steg upp så högt, så högt
att jag hann upp bytet.

  För att "hinna upp bytet", det vill säga för att nå det vi djupast längtar efter, måste vi först stiga ned i den avgrund som utblottar oss totalt på allt vårt eget. Gud kan bara uppfylla och förvandla oss när vi blivit fullständigt maktlösa.
  Det som gäller för den enskilda människan gäller även för världen i dess helhet. När den tycks förlora allt, när världen verkligen går under, just då räddas den.

Vi vet vad som väntar oss

  Vi är alla skapade för att en gång vara hos Herren för alltid (1 Thess 4:17). Så länge vi lever här på jorden tycks det oss ofta att vi är skilda från honom. Det är vi ju inte, men eftersom vi är så beroende av vad vi kan se och höra är det svårt att till fullo tro på en osynlig verklighet. När en människa dör lyfts slöjan bort från hennes ögon och hon får äntligen se klart det som hittills varit fördolt.
  I våra dagar kan man ofta höra att vi inte vet vad som händer efter döden, att ingen har kommit tillbaka, att man aldrig kan vara säker. Att sådant sägs även bland kristna är förbryllande. Den centrala sanningen i vår tro är ju att någon har kommit tillbaka, att den Uppståndne har visat sig för många. Man har sett honom, talat med honom, ätit med honom.
  Vi vet mycket väl vad som händer efter döden. När vi dör far vi möta honom som är själva kärleken, vi får en kropp som är lik den kropp han har i sin härlighet (Fil 3:21), befriad från alla begränsningar, en kropp som inte längre är bunden av tid och rum. Vi får vara med Kristus, vara tillsammans med honom hos Fadern.
  Vi kan inte föreställa oss den trygghet, frid och glädje det innebär att för alltid vara tillsammans med Herren. Det övergår vår fattningsförmåga, det är "vad ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom" (l Kor 2:9). Men att vi inte exakt kan föreställa oss detta betyder inte att det inte är verkligt.

Livet ger svar

  Någon frågade Jesus: "Herre, är det bara några få som blir räddade?" (Luk 13:23). Detta var en brännande tvistefråga på Jesu tid. De flesta fariséer menade att hela Israel skulle bli räddat. Men i vissa apokalyptiska kretsar var man mindre optimistisk och trodde att endast en liten rest skulle undgå den kommande domen. I alla tider har människor ställt sig denna fråga och önskat upplysning om hur många som skulle bevaras till evigt liv.
  "Kämpa", svarar Jesus, "för att komma in genom den trånga porten" Han går inte in på frågan om vilka och hur många. Vår tids intresse för statistik är helt främmande för honom. Det enda viktiga är livet. "Se till att du själv, att ni alla som lyssnar till mig, är med. Slösa inte bort er tid med teorier och spekulationer. Börja äntligen leva! Sätt i gång! Kämpa för att komma in genom den trånga porten." Den eviga saligheten är inget diskussionsämne, den är frukten av en kamp som var och en måste utkämpa nu.
  Livet är för kort för att vi skall få svar på alla frågor. Din tid har du fått för att leva livet. I kristendomen kommer livet självt före alla spekulationer om det. Och detta liv är oerhört enkelt. Älska Gud och din nästa; det är vad det hela handlar om.
  Erfarenheten visar att den som lever så, i kärlek, så småningom även far svar på sina frågor. Svaren växer fram ur själva livet.