De flesta idéerna
i Da Vincikoden är fria fantasier som författaren
knyckt av Baigent, Leigh och Lincoln i boken "Holy
Blood, Holy Grail" (1982).
De kan lätt vederläggas. Några exempel
ur Da Vincikoden:
Jesus var gift. Nej,
Jesus var faktiskt ingen utbildad rabbin, fast man
kallade honom Rabbi, så han behövde inte
vara gift för den skull. I Matteus evangelium
(kap 19,vers 10) säger
han själv att en del lever ogifta för att
leva för Gud. När Jesu familj nämns
i Bibeln är det bara hans mor och syskon.Hade
han haft en fru så hade hon så klart blivit
nämnd. Lärjungarna hade ju fruar. Esséerna,
som förvaltade Qumranrullarna, hyllade celibatet.
Maria Magdalena. Hennes
namn betyder Maria från Magdala. Att hemorten
nämns i stället för makens namn visar
att hon inte var gift. Det står ingenstans i
Bibeln att hon var prostituerad. Hon var alltid tillsammans
med andra kvinnor. Enda gången hon var ensam
med Jesus var efter uppståndelsen utanför
den tomma graven. Men då förbjöd Jesus
henne att röra vid honom!
Leonardo da Vicis tavla
Nattvarden. Det är lärjungen Johannes som
sitter vid Jesu sida. Om det skulle vara Maria Magdalena
på tavlan, var är i så fall Johannes?
Han var ung och framställs alltid skägglös.
Han var en av de tre närmaste vännerna till
Jesus så han kan inte gärna vara utelämnad.
Louvren. Personal på
Louvren måste göra alla "Da Vincikods-turisterna"
besvikna, för beskrivningarna i boken vimlar
av fel. (Detta enligt en journalist
på GP, som i en artikel i början av april
intervjuade anställda på Louvren samt i
kyrkor och på hotell som nämns i boken.)
Prieuré de Sion.
Detta sällskap bildades först år 1956
av fransmannen Pierre Plantard. Hans vänner hittade
på listan med tidigare stormästare (t
ex Leonardo da Vinci). När myndigheterna
pressade honom på bevis lade han ner sin orden!
Opus Dei, katolsk organisation
som också finns i Sverige. Knappast något
gäng av konspiratoriska mördare.
Före år 325
trodde man inte att Jesus var Gud. Tvärtom! "Jesus
är uppstånden från de döda, han
är Guds Son" - det var vad alla martyrerna
under förföljelserna på t ex Neros
tid envist höll fast vid. Och Paulus skrev till
de kristna i staden Kolossai i Grekland att Jesus
är Gud (Kolosserbrevet, kap
1, vers 15). Staden förstördes i
en jordbävning år 61, så brevet var
skrivet innan dess.
Kejsaren Konstantin
hittade på Nya Testamentet och förstörde
de "sanna" skrifterna. De fyra evangelierna
citerades flitigt redan på 100-talet. När
Konstantin sammankallade kyrkomötet i Nicea var
det för att bekämpa gnosticismen, som hävdade
att Jesus hade en "okroppslig, andlig" kropp,
som inte kunde ha dött på korset. Kyrkomötet
fastslog att Jesus både är sann Gud och
sann människa.
Hemliga källor.
Varken Dödahavsrullarna (som
man hittade i Qumran på 40-talet) eller
Nag-Hammadi-dokumenten (funna 1945
i Egypten) är hemliga. De är översatta
och kan köpas på engelska. Nag-Hammadis
innehåll är gnostiskt och denna riktning
förnekar kroppsligheten, är sexualfientlig
och uppmanade kvinnor att avstå från äktenskap
och barnafödande om de ville vara andliga. Den
tredje källan "Q-källan", vet
man inte om den alls har funnits. Ingen av dessa källor
motsäger evangelierna.
Superdatorn i England,
där bokens huvudperson forskar, exixterar inte!
För några
månader sedan hade TV ett program där man
steg för steg vederlade påståendena
i boken Da Vincikoden. Reportern reste runt i Paris
och England och intervjuade vetenskapsmän, men
alla förklarade att boken innehåller rena
fantasier. (Jag har spelat in programmet.)
Tidskriften Petrus nr 2, 4 mars 2005, ägnade
en stor del av numret åt att visa på alla
felen i Da Vincikoden. Man intervjuade bl a Historiska
museets chef, Kristian Berg, men denne ansåg
att både historieskrivningen och sättet
att hantera källor i Da Vincikoden var tveksamt
och inget han ville relatera sin verksamhet till.
Göteborgs-Posten hade för någon vecka
sedan en artikel om den nya turistflugan: att resa
i Da Vincikodens spår. Men journalisten visade
att turisterna i regel blev mycket besvikna när
de konfronterades med verkligheten.
Själv tyckte jag
att boken var väldigt spännande i början,
som deckare betraktat. Sedan blev den tjatig i jakten
på de olika koderna. Var det t ex någon
läsare som inte själv kunde knäcka
den spegelvända texten?
Och slutet är en ren västgötaklimax.
Man blev riktigt snopen. Flickan hittade sin bror
och farmor. Hon var den Heliga Graal. Hon och professorn
blev ihop. Jaha. Och...? Vad skulle hela den vilda
jakten egentligen tjäna till då?
Mer om boken:
Bakom
Da Vinci-koden (Per Beskow, Docent i religionshistoria)
Upptäcktsfärd
i Paris - i kodens spår? (Aftonbladet 2005-04-04)
Da
Vinci-koden - världens största förförelse
(Holger Nilsson)
Gå hit
& sök på boktiteln (om
du vill läsa mer).
