Vi firar dessa högtider som
Kristus-högtider, vi firar dem i tro på
Jesus.
I gudstjänsten är vi inför
honom, i hans församling, tillsammans med varandra
inför honom.
För att göra en jämförelse:
När någon av våra ”stjärnor”
inom idrotten har vunnit en stor framgång händer
det att man ordnar en mottagning, en fest, för
att fira segraren och segern. På ett liknande
sätt samlas vi inför Herren Jesus för
att fira Honom för det han är och för
det som han har gjort.
De kristna tog ju i arv efter Guds
folk i Gamla förbundet och kände de högtider
som Herren gett dem genom Moses.
Redan från allra första
början samlades de till gudstjänst på
”Herrens dag”, den dag på vilken
Jesus stått upp från de döda.
Detta framgår av Apg 20:7 & 1 Kor 16:2 
.
Varje söndag firades som en påskdag.
Påsken
är
också den högtid som först firades
som en årlig högtid och är historiskt
den äldsta av våra stora högtider.
Den är belagd från mitten av 100-talet.
Man var dock länge oenig om när den skulle
firas. Påsken fanns ju som högtid i Gamla
förbundet, instiftad i samband med räddningen
ur Egypten att firas den 14 i månaden Nisan (2
Mos 12 ).
På kyrkomötet i Nicea år 325 bestämdes
att den – enligt romersk sed - skulle firas
första söndagen efter första fullmånen
efter vårdagjämningen.
I Påskhögtiden firar vi
det som Herren Jesus har gjort för oss i sin
död och i sin uppståndelse från de
döda. På Långfredagen samlas vi vid
hans kors. På påskdagen deltar vi i glädjen
och jublet över hans seger över döden:
Kristus är uppstånden!
För att bättre komma in
i detta kan Du gå till psalmboken och påskens
psalmer. Du ser att flera av dem går långt
tillbaka t.ex. 147
,
medan andra är nya t.ex. 153
och 154
.
Det vittnar om hur avgörande Påsken är
för oss kristna, tiderna igenom. ”Om Kristus
inte har uppstått är vår tro meningslös…men
nu har Kristus uppstått som den förste av
de avlidna” (1
Kor 15:17,20 ).
Kristi himmelsfärds dag
Den
kommer 40 dagar efter påsk, alltså på
en torsdag. Vid mitten av 300-talet firades den allmänt
i Västerlandet.
Vi firar att Jesus blivit upphöjd
till Herre. Han intar platsen på Faderns högra
sida.
Vi kan jämföra detta med
det som sker när en läkare i en småstad
har forskat fram ett läkemedel som kan rädda
många liv. Han blir kallad till en hög post
på ett centralt sjukhus. Han blir upphöjd.
Likaså när en politisk ledare har lyckats
störta en grym diktator, han får makten
i landet.
Nu har Jesus räddat oss! Han
har vunnit över de onda makter som bundit oss
– synden, döden och den gamle ormen. Därför
har Gud upphöjt honom och ”satt honom på
sin högra sida i himlen, över alla furstar
och väldigheter, makter och herradömen,
ja över alla namn som kan nämnas inte bara
i denna tidsålder utan också i din kommande.
Allt lade han under hans fötter.” (Ef
1:21f ).
Därför berättar Lukas
att lärjungarna när de sett Jesus blivit
upptagen till himmelen, vände tillbaka till Jerusalem
fyllda av glädje (Luk
24:50-53 )
Efteråt var de samlade i bön och i väntan
på Anden som Jesus lovat dem (Apg
1:1-14 ).
Denna glädje kommer fram i psalmerna.
Sv.
Ps 158:1-4
och Sv.
Ps 359:1-3
Pingsten
Namnet
kommer från grekiskans pentekostä, den femtionde
(dagen efter påsk). Pingsten
infaller alltså femtio dagar efter påsken.
Denna högtid fanns i Gamla förbundet
som en skördefest, men den påminde också
om hur folket fått lagen på Sinai.
Just på denna högtidsdag
hände det nu något helt omtumlande i Jerusalem.
Det hade gått femtio dagar efter Jesu uppståndelse
(och tio dagar efter det han lämnat
lärjungarna för att ta plats på Faderns
högra sida). Lärjungarna hade samlats.
Då kom Guds Ande över dem. Anden manifesterade
sig med ett starkt dån och med eldslågor
över lärjungarna. När folk i staden
strömmade till upplevde de ett under. De hörde
apostlarna prisa Gud, och fast många av dem kom
från andra håll i Medelhavsvärlden
hörde de detta var och en på sitt eget hemspråk.
Vi läser om detta i Apg
2 .
- Pingsten omnämns som årlig högtid
i kyrkan på 200-talet.
Det vi firar i Pingsten är att
den helige Ande kommer till oss. Han kommer till oss
med allt det som Jesus har gjort för oss, Han
ger det till oss i församlingen, som en personlig
gåva till var och en av oss. Anden bor i oss
– med tro och glädje, med kärlek och
kraft. Det är Anden som gör att evangeliet
gått ut till folken (Se Apostlagärningarna!)
och att människor förändras. Anden
är hemligheten med det kristna livet. Det är
Anden som gör församlingen till en levande
gemenskap, det är Anden som förändrar
våra liv..
Också här vill jag hänvisa
Dig till Psalmboken.
Du finner psalmer som har lång tradition, t.ex.
51
,
men också sådana som är från vår
egen tid, som 52
,
89
,
646
och 682
.
Julen
är
den högtid då vi firar Jesu födelse.
Som årlig högtid är den senare än
påsken och pingsten. Detta sammanhänger
med att evangelierna inte anger när på året
Jesus föddes i Betlehem, och det heller inte
fanns någon fast tradition i kyrkan om detta.
Vid mitten av 300-talet firades Jesu födelse
i Rom den 25 december. Man har antagit att en av anledningarna
till att den kom att firas på detta datum var
att då inföll den ”Obesegrade solens
dag”. I Österlandet hade man förut
firat Jesu födelse den 6 januari (som
vi nu kallar Trettondedag jul).
Det vi firar i julhögtiden är
att Gud blev människa. Jesus har blivit en av
oss, gått in i vårt släkte, för
att dela vårt liv, möta våra frestelser,
och till sist gå i döden. Ett nyckelord
är namnet Immanuel, som betyder ”Gud med
oss” (Matt
1:23 ).
Vi firar den stora gudstjänsten
i mörker och natt, eftersom Jesus föddes
om natten.
I Psalmboken finner Du här vår
äldsta psalm, 112
,
och bredvid den sådana kända psalmer som
114
och 116
.
En psalm som har lång tradition i andra kyrkor
men först nu har kommit till oss är 122
.
Det svenska ordet ”jul”
är språkligt svårtytt. I England heter
högtiden Christmas (Kristus-mässa),
i Tyskland ”Weihnachten (Helig
natt).
Som kristna är vi rika - vi
har dessa högtider. I dem får vi år
efter år fira Jesus som Herre. Det som Han är
och har gjort för oss skänker oss tro och
mod – och hopp om evigt liv!
Detta, står öppet också för Dig!
Med hälsningar i Kristus
