Judendom, kristendom och islam har
som gemensam utgångspunkt tron på den Gud
som står bakom i de gammaltestamentliga skrifterna. Vid tiden för vår tideräknings
början levde det gammaltestamentliga gudsfolket,
Israel, med skrifter som sin grund. Man visste sig
vara Guds utvalda folk, och man väntade på
frälsningen genom Messias, Konungen, som skulle
komma. Så framträdde Jesus från
Nasaret och mottogs som Messias och Guds Son av en
del av folket, under det att andra inte kunde erkänna
honom. Gudsfolket splittrades alltså. Den del som vi nu kallar judendomen
satte bevarandet av traditionen, lagen eller toran,
främst och fortsatte att vänta på Messias. Den del som vi nu kallar kristendomen
menade att eftersom Messias hade kommit, så skulle
detta nu predikas för alla folk och Guds rikes
gränser utvidgas till att omfatta dem alla. Detta
ledde snart till att medlemmarna i den kristna kyrkan
till största delen kom att bestå av icke-judar. Kristendomen har sedan dess splittrats
upp i olika kyrkor och trosriktningar, men det grundläggande,
som förenar dem alla, är att de bekänner
Jesus Kristus som Herre. Jesus förkunnas som
Messias (på grekiska Kristos)
och Guds Son. Kristendomens heliga skrifter
är utöver de gammaltestamentliga också
de nytestamentliga, som vittnar om Jesus Kristus. Islam bygger på både judendomen
och kristendomen och ser dessa båda med sina
gammal- och nytestamentliga skrifter som etapper på
vägen mot islam, som uppfattas som den egentliga
och allmänmänskliga tron på Gud. Profeterna
med Jesus sist i raden ses som Mohammeds föregångare.
Islam har inte Gamla och Nya testamentet som helig
skrift, men man har i sin heliga skrift Koranen tagit
upp många av Bibelns gestalter och traditioner.
Sidans
top
Bakåt
en sida  |