Påsknatten  

Genom död till liv 

Matteusserien
GT: 2 Mos 14:10-16,21-22
Epistel: Rom. 6:3-11
Evangelium: Matteus 28:1-8
Psaltarpsalm: 114 

Påsknatten – är den natt då vi får höra jubelropet:

Kristus är uppstånden,
ja, han är sannerligen uppstånden!

Livet vann dess namn är Jesus! Påsknatten är den natt då vi får förnya vårt dop genom att med många decibel i rösten säga: JA! till vårt dop. 

Påsknattens psalm blir Pi Hahirot-psalmen 618 - Faraos härar hann upp oss på stranden just  som vi kommit till Pi Hahirot. Den är skriven av den norske teologen Börre Knudsen år 1979. Ett år senare fick vi den på svenska genom Biskop Olle Nivenius.   

Predikans text: Romarbrevet 6:1-11
Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus, också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
   Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han, skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han.  Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.
   Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus, är vår tro att vi också skall leva med honom.  Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom.  När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud.
    Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.     

Vi läser psalm 618 vers 1
Faraos härar hann upp oss på stranden
just som vi kommit till Pi Hahirot...

Påsknatten binder samman Bibelns två största händelser: Gamla Testamentets största händelse är befrielsen ur Egypten. Nya Testamentets största händelse är befrielsen genom Jesu död och uppståndelse.

I Gamla Testamentet befrias Israels folk från Farao och hans förtryck. Befrielsen sker då folket vågar ta vägen genom Röda Havets vatten.

Situationen för dem då var ju förtvivlad. De hade kommit till Pi Hahirot (2 Mos 14:2). Bakom dem såg de dammolnen och hörde mullret från Faraos härar. Framför dem låg havet och ingen hade gått i simskola. ”En enda möjlighet, ljöd i oss ropet, vägen till havet …”

I Nya testamentet  befrias Guds folk från de farliga fiender som heter Synden och Döden och alla sataniska makter, som förblindar och förtrycker och fördärvar Guds folk idag.

”En enda möjlighet, ljöd i oss ropet vägen till döden i dopet.” Allt det som hände på Golgata, Jesus seger över makterna genom hans död och uppståndelse, allt det når oss i dopet.

Vet ni inte det? frågar Paulus och tittar förvånat på oss.
Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus, också har blivit döpta in i hans död?  Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.

Detta är påsknattens stor budskap till oss. Vi räddas genom dopet från makternas förtryck. Syndens makt och dödens makt får inte sista ordet.

Till det budskapet kan vi bara säga: JA! JA! Halleluja! Halleluja!
Vi sjunger psalm 618 vers 1  

Vi läser psalm 618 vers 2
Då, i den sista förtvivlade stunden
brast för Guds vindar förskräckelsens hav...

Israels barn hamnade i förtvivlan och förskräckelse vid Röda havet. Situationen var alldeles hopplös för dem. Har ni tänkt på hur ofta Bibeln talar om hopplösa situationer. Men Bibeln berättar också om att då allt verkar stängt och allt känns botten griper Gud in.

Det som räddade Israels barn var inte deras tapperhet eller duktighet eller fromhet. De knorrade och knotade och klagade. Det som räddade dem var att Guds vindar började blåsa så att vattnet vek undan och det blev en väg genom havet. Och de kunde efteråt berätta: Vi som var döda gick ut ur vår grav.

Vi hamnar ofta i instängda och hopplösa situationer. Det onda vill ta struptag. Vi får svårt att andas. Vi hamnar i förtvivlans grav. Jag arma människa vem skall befria mig? (Rom 7:24) Men då griper Gud in. Guds vindar börjar blåsa. Andens vind som på hebreiska heter ruach och som betecknar det starka, det dynamiska i Guds väsen, börja komma i rörelse. Se här din möjlighet, ljöd till oss ropet, vägen från döden till livet i dopet. Vi lyder ropet och kommer i rörelse. Vi börjar upptäcka dopet. Det som hände med oss för kanske mycket länge sedan ger liv åt oss idag. Och när vi tog emot dopets möjligheter och seger kunde vi säga till varandra: Vi som var döda gick ut ur vår grav.

Till det budskapet kan vi bara säga: JA! JA! Halleluja! Halleluja!
Vi sjunger psalm 618 vers 2.  

Vi läser psalm 618 vers 3
Jublande lyfter vi upp våra händer,
vi som vår räddning ej mer kunde tro...

Det finns en väg ur förskräckelsens hav och förtvivlade stunder. Häpna står vi där som nyfödda på andra stranden. Jublande lyfter vi upp våra händer, vi som vår räddning ej mer kunde tro.

Israels folk hamnade i Kanaan, landet som Gud gav dem. Vi hamnar i det kraftfält som heter i Kristus.
Det är mycket som händer i det kraftfältet.

Vi lär känna Jesus mer och mer. De första kristna berättar för oss om varför de är så glada i Jesus. För det första att Jesus är FRÄLSAREN som dött och uppstått för dem. Korset ser de som stopptecknet för ondskan. Gårdagarnas nederlag, misslyckande och syndafall kan inte längre kasta sig över dem. Det andra är att Jesus är HERREN som nu sitter på tronen och tar hand om dem idag och leder dem in i framtiden.

I dopets kraftfält i Kristus ser vi KORSET och TRONEN.

Vi är döpta in i det kraftfältet att ha daglig kontakt med både Frälsaren på korset och Herren som sitter på tronen. Vi får dagligen lämna våra synder vid korset och dagligen ta emot livet vid tronen. Där lär vi oss det som är meningen med dopet: Vi lär oss, som Paulus uttrycker, att leva i ett nytt liv .

I dopets kraftfält i Kristus finns glädjen som inte tar slut: Gläd er alltid i Herren (Fil 4:4). Glädjen finns inte alltid i omständigheterna. Men den finns i kraftfältet i Kristus.

I dopets kraftfält i Kristus finns ingen fördömelse.  Det finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus (Rom 8:1, SFB). Utanför kraftfältet finns mycken fördömelse. Vi dömer ut oss själv, Vi fördömer andra. Där utanför finns Jante och Tomten och många andra, som tjatar om hur dåliga vi är. Men i Kristus finns ingen fördömelse. Därför att han har tagit all dom på sig.

I dopets kraftfält i Kristus finns ett rikt liv. Jesus säger: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra (Joh 15:5). Andens frukt är inte mina ansträngningar, de är följden av att Andens liv får arbeta in Jesu liv i mitt liv.

I dopets kraftfält i Kristus får vi dagligen vandra mellan Korset och Tronen. Precis som jag dagligen behöver tvätta mig för att inte bli odräglig bland människor jag möter, behöver jag dagligen renas vid korset. Synderna luktar så illa. Och dagligen behöver jag klä mig i dopdräktens rena kläder (se Kol 3:12ff).

I dopets kraftfält i Kristus möter jag min Frälsare och Herre och jag får se hur han redan tagit all min nöd i sig. Han sträcker ned sina sårmärkta händer och lyfter av mig allt det jag ger till honom. Hela sopsäcken. Och jag förstår hur han tar all fördömelse och all modlöshet och alla anklagelser ifrån mig. Vi tömmer ut våra synder vid korset och fyller på med friskt liv vid Tronen.

På vandringen får vi reskost. Precis som Israels barn på ökenvandringen fick plocka manna, brödet från himmelen, varje dag får vi ta emot Ordet, vi tar emot brödet och vinet i nattvarden.

Frälsningen är en daglig färskvara.
Att bli fylld av Andens liv är daglig färskvara.

Och vi, som inte kunde tro på någon räddning, jublande lyfter vi upp våra händer mot honom som är vår Frälsare och Herre, han som dött för oss men uppstått och lever för att också vi ska kunna leva.

Till det budskapet kan vi bara säga: JA! JA! Halleluja! Halleluja!
Vi sjunger 618 vers 3.