Det kom en dröm... (Del
1)
...till Anna.
Hon var cancerpatient och hade under dagen fått det
svåra beskedet att hennes sjukdom var obotlig. Hon
skulle inte kunna leva länge till.. På natten
drömde hon. Och nästa dag kunde hon lämna
över drömmen
...till prästen
som hon samtalade med regelbundet. Genom att först
berätta sin dröm och sedan skriva ner den lämnade
hon från sig en skinande dyrbarhet. Hon sa också
uttryckligen att det var hennes önskan att många
fick ta del av denna hennes dröm.
Nu lagom till jul har Annas dröm per brev kommit
...till Bibelskolan.com.
Här blir den bl a ett sätt att samman-fatta julens
budskap. Annas döds-oro kunde genom drömmen gå
över i frid. Den friden med Gud - eller kalla det tro
- bar henne varligt över gränsen. Från dödsskuggans
land till himmelens hus och fridfulla gröna ängar.
Anna dog några veckor senare.
 | Den friden
med Gud är inte bara för Anna
och andra döende.
Krubban i stallet i Betlehem är allas vår
möjlighet att få frid i både liv och
död.
Och evighet! |
Så här berättar
Anna:
"Jag går på kanten av en hög höjd
med sluttning ner till en smal strand där vågorna
sakta slår mot stranden. I min högra hand håller
jag (1)
min avbitartång, som jag använt i 12 år
den sista tiden i mitt liv som ett verktyg för mitt
insamlingsarbete för hjälp-sändningar. Som
jag går där tappar jag tången och den rullar
nerför slänten och försvinner i vegetationen.
Hur ska jag få tag i tången? tänker jag.
Den måste jag ju ha! Hur ska jag komma ner? Det ser
omöjligt ut. Men hur vet jag ej, plötsligt är
jag nere på stranden, hittar tången och tar den
i min högra hand.
På stranden går
4-5 personer i sakta promenad. Jag tittar upp och finner
att berget är oändligt högt. Hur ska jag
komma upp? Jag ser de andra personerna samlas vid en viss
punkt och jag går så sakta efter tills jag kommer
till punkten. Då har personerna försvunnit och
tången finns ej mer med i bilden.
Nu står jag framför
en (2) smal
repstege som går lodrätt upp så högt
att jag inte ser slutet på den. Jag tittar på
repstegen och jag är höjdrädd och vågar
inte med havet bakom mig. Det finns ingen utväg. Hur
ska jag komma upp? Första steget är avslitet i
två delar och i nästa steg håller öglorna
på att glida ur fästet. Paniken kommer:
(3) Hur ska jag komma upp?
(4)
Så står jag bara där uppe på höjden.
Framför mig utbreder sig en vidsträckt äng
med grönt gräs. En smal väg slingrar rakt
fram mot en ingång. Två jättestora bågformade
(5) hus, ett
på var sida. Jag lade särskilt märke
till det på höger sida som hade
(6)
tusentals glittrande fönster i solskenet och
havet bakom mig.
Så fick jag syn på
(7) mina fötter,
men så smutsiga de är, alldeles mullvadsgrå.
Då fick jag se en liten oval damm intill vägens
högra sida med vita stenar runt om och (8)
kristallklart vatten. Jag måste ju tvätta
mina fötter, de får inte vara så smutsiga.
Så jag går ner i dammen med underbart ljummet
vatten. Jag står där ochblaskar lite. Så
när jag tittar igen (9)
blir jag förvånad. Så rena de blivit.
Sedan går jag upp igen. Jag är fortfarande bara
en liten bit in på vägen. Då står plötsligt
en (10) följeslagare
vid min sida. Jag ser honom inte, bara hör rösten
som sade: Om du tänker dig alla de där fönstren
vända åt andra hållet skulle du (11)
få se något du inte kunnat göra dig en föreställning
om.
(12)
Så vaknar jag med en underlig känsla av lycka
och frid. Min oro är borta och jag är lugn, glad
och harmonisk."
I
julas talade vi om den här drömmen och allas vår
dröm om frid, inte bara julefrid, inte bara som tillfälliga
stämningar och tillsammans med vissa människor,
utan frid med hela världens Herre. Både nu och
i evighet. Är det verkligen möjligt? (Julens
texter 
)
Annas dröm: Drömbearbetning
