Att vara en av de svaga människorna,
de små, de som ses över axeln av de ”duktiga”,
det är mångas erfarenhet. Men vem är egentligen
svag och vem är stark?
En småbarnsmamma som
har ett krävande yrkesarbete och ändå hinner
med hem och familj, släkt och gäster – hur
orkar hon? Hon får allas beundran, Så duktig
hon är. Och för varje uppmuntran hon får
går det lättare att klara prestationen. Hon kommer
in i en god cirkel. Uppmuntran ger kraft, kraften
ger duktighet, som ger uppmuntran, som ger kraft, som ger…
Kanske
har hon trots allt ett lättare liv än hon som
bor granne. Hon som är ensam. Och ”liten”,
obetydlig i alla sammanhang och som sällan eller aldrig
får uppmuntran. Hon är en av de svaga, som kämpar
varje dag bara för att klara de närmaste timmarna.
Sjukdom, värk, att inte orka vara med där ute
i stora sammanhang, allt ger henne ett slags utanförskap.
Att klara av sin vardag, med näsan jämt över
ytan, det ger ingen gloria. Vem berömmer och beundrar?
Det blir en ond cirkel.
Finns det hjälp att få
för mobbade och mobbare, för tilltufsade utanför-människor,
för gatubarn och utnyttjade? Flickan med svavelstickorna
tycker vi är en söt berättelse att läsa
på nyårsafton och gona sig åt de vackra bilderna.
Men egentligen handlar den ju om en modern situation som
brukar uppröra oss våldsamt. Pröva att dra
paralleller mellan det H C Andersenska ute-barnet och göteborgaren
Jimmy. Ta lite tid på dig och fundera på likheter
mellan Jimmy och Sackeus. (Här kan
du repetera: Utanförskapet
)
Bibeln har mycket att säga
om det här. Bara två av alla ställen ska
vi ge plats åt här och nu:
Det förlorade
skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra
tillbaka,
det sårade skall jag förbinda, och det svaga
skall jag stärka.
(Hesekiel 34:16)
Ja, i svagheten
blir kraften störst. Därför vill jag helst
skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta
mig. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar,
svårigheter, förföljelser och nöd,
när det är för Kristi skull. Ty när
jag är svag, då är jag stark.
(2 Kor 12 :9-10)
Allt
detta vackra som sägs, alla möjligheter som målas
upp i bibeln, är det tillämpligt på oss?
Nu?
Någon visade upp en liten
lerkruka för en grupp, där jag var med. Krukan
var slät och hel på framsidan. Vi fick veta att
det brann ett ljus i den, men vi såg ingenting som
lyste. Så vändes krukan med baksidan mot gruppen.
Där var krukan ojämn och skrovlig. Dessutom hade
den ett hål i lerväggen. Men där , genom
det trasiga, genom det misslyckade, där syntes ljuset
som brann.
Vad är det för ett
ljus, som finns i mörkret och aldrig låter mörkret
segra?
Kristus är världens
ljus, han och ingen annan
- född i vårt mörker, född att bli vår
broder… (nr 37 i psalmboken –
läs hela!)
Vad var det som gjorde förvandlingen
för Sackeus och för Jimmy? Jo, Gud skickade sina
änglar. Änglarna är Guds budbärare.
Änglarna kan se ut som svavelsticksflickans mormor
i nyårsnatten. Men de kan också se ut som mannen
på parksoffan bredvid Jimmy. Till Sackeus kom Jesus
själv och ombesörjde hjärttransplantation.
Han bytte ut stenhjärtat och kallade operationen för
frälsning. Vi sentida lärjungar har uppdraget
att fortsätta hans verk. Att visa andra att det finns
en möjlighet i det svartaste mörker.
Och är det inte där
det sitter? Ju fler människor som nu vill göra
till verklighet det som bibeln säger, desto fler blir
räddade. Gud har inga andra händer, fötter,
munnar, ögon, öron, hjärtan än våra.
Inget dåligt uppdrag
vi får: att se att lyssna och uppmuntra,
att ha hjärta för de så kallade svaga som
kommer i vår väg.
Att vara ”änglar”.
