Det är Guds mening med våra liv.
Det är Krubbans Hemlighet hur vi får frid med Gud. Det är Årets julklapp, nej mycket mer, evighetens.

Finns det fönster i stallet där Jesusbarnets krubba står? Små smutsiga gluggar kanske. Är det vid vår tideräknings början som vi kikar ut genom fönstergluggen, ja, då ser vi ett vimmel av stressade människor och djur, som springer, drar, bär, vinkar och våndas. Ängsliga blickar möter oss, oroliga händer plockar och ordnar, försöker bringa någon reda i virrvarret på vägar och torg.

Vänder vi örat till hör vi arga skrik och svärande karlar, gråtande barn, skriande åsnor, kacklande höns som räddar sina liv undan vagnshjul och soldatstövlar.

Innanför är det också gråt. Nyss hördes förlossningsskriken, sedan det nyfödda barnets rop till sin nya brutala värld att ändå ta hand om sin nye medborgare. Ett alldeles nytt liv har börjat, ett barn är fött, totalt utlämnat.

Vad ser vi?

Barnet i krubban lär oss inte stress och tristess Det är inte barnet i krubban som tvingar oss ut i en olycksalig köphets Barnet i krubban lär oss inte att ta på oss bördor av oro och bekymmer

Barn utstrålar lugn och glädje I stället för hets får vi en salig gratis-fest t ex i nattvarden, kanske i midnattsmässan Barnet lär oss i stället tro, tillit, tröst.

Agneta Enander

| Evighetens julklapp | Marias julafton | Krubbans hemlighet | Och sen då, efteråt? |