[an error occurred while processing this directive]
 Agneta Enander: Tipsa en vän om denna sida... Till Bibelskolans startsida Att hittaa på bibelskolan Ta mig till boktipsar sidor... Bibelskolans nödutgång  

OCH SEN DÅ - EFTERÅT?

De andra har gått. Jag står ensam kvar, kikar in ibland genom fönstergluggen för att förvissa mig om att det är verkligt, det jag sett. Att Bibelfönstret fungerar. Maria och Josef och Jesus finns kvar, det kvittar vilket århundrade Anno Domine det än är.

Herdarna har gått tillbaka till sitt nattskiftsarbete. De har sett den utlovade Messias, Honom som de fromma väntat på sedan världens begynnelse. Men det var ju för väl, att de fått ett så säkert tecken av änglarna. Annars hade de nog inte kunnat tro, att det var Honom de såg där i stallet. I en miljö som var så fattig och torftig att den liknade deras egen . Hur skulle man kunna tro att det var hela världens Frälsare de sett? Vaggad till ro i en flickas famn, en flicka så ung att hon ännu var jungfru. Och nog visste herdarna att barn i vanliga fall inte kom till utan en mans medverkan.
Men all deras undran föll platt till marken - för tecknets skull. Änglarna hade de hört och sett, det gick inte att bortförklara. Och av dem hade de fått tecknet, koden, mysteriets nyckel: de skulle finna ett nyfött barn, lindat och lagt i en krubba. Ox- eller åsnemulen hade fösts åt sidan och i halmen hade Jesusbarnet fått sin babysäng. Allt som herdarna hört stämde ju på pricken och gick inte att tvivla på. Alltså måste de fort komma hem och försöka smälta vad de varit med om och sedan berätta, berätta, åh, vad de måste berätta...

Jag står ensam kvar. Kan inte se mig mätt på familjen där inne, på detta tvärtom,som jag alltid möter i bibeln: styrkan mitt i svagheten, det största i det minsta. Ingenting är väl svagare och mer hjälplöst än ett nyfött mänskobarn, så utlämnat och helt beroende.

Kungarna från Österland, de vise männen på sina kameler, de har också vänt hem. Och jag funderar på när de skall berätta för andra. Inte skulle de ta vägen över Jerusalem för att avslöja var den nyfödde kungen fanns. Men säkert kan de inte tiga när de kommit förbi Jerusalem. För min skull berättar de, för att vi här uppe i Norden, ja, alla, skall få veta.

Och jag då? Vad gör jag på min hemväg från stallet i Betlehem? Vem berättar jag för?

Illustratör Berit Simonsson OAS-rörelsenI kyrkan därhemma kan jag återuppleva det jag sett. Altaret där framme är platsen, där Jesusbarnet är lagd. Altarbordet är krubban och duken är lindan. Där finns min Jesus i gestalt av bröd och vin, kropp med pulserande levande blod. Där får jag hela året, gång på gång, ta del av hans liv, lika påtagligt som brödet, oblaten, blandas in i min matsmältning och vinet rinner ner i min strupe. Och när påsken kommer är altarbordet för min syn och tanke graven, där Jesu döda kropp lades. Lika varligt som Maria lindade Jesusbarnet och lade ner Honom i krubban, lika varligt sveper hon med linnetyg och bindlar samma kropp som hon fött. Denne samme Jesus som hon fostrat och följt.
Och jag får vara med!!

| Evighetens julklapp | Marias julafton | Och sen då, efteråt? |


[an error occurred while processing this directive] Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Böne- Bibelstudie
grupper. Klicka här
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

©Helige Ande (där inget annat anges). För bästa visning av Bibelskolan bör man ha en upplösning på 1024*768.
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.