[an error occurred while processing this directive]
   
 Biskop Anders: Tipsa en vän om denna sida...Till Bibelskolans startsida Att hittaa på bibelskolan Vägledning och hjälp 

Guds förunderliga längtan

Klicka på bilden för att besöka illustrtörens hemsida.Denna adventstext av biskopen tar upp de tre stora ämnen som Adventstiden ställer fram för oss: Herrens första ankomst till jorden genom jungfru Maria, hans ständiga ankomst till våra hjärtan genom Ordet och Nattvarden och hans sista ankomst på den yttersta dagen. Tonvikten ligger på det andra temat vilket inte är så konstigt eftersom betraktelsen skrevs för fem år sedan inför sekelskiftet och i väntan på den nya bibelöversättningen.

En bön före läsningen:

O Gud, du som ensam är konung
och i Jesus Kristus kommer till oss,
vapenlös men starkare än all världens makt,
låt under detta nya kyrkoår ditt Ord
och Din Nattvard ge oss ny kraft och glädje.
Genom Jesus, vår Herre, Amen.

Men glöm inte att göra gott
och att dela med er;
sådana offer behagar Gud.

(Heb 13:16)

Väslignad läsning av dessa ord som fortfarande
i högsta grad är aktuella! Önskar

som valt ut och redigerat denna text.

Guds förunderliga längtan

  Advent talar alltid om Guds ankomst. Gud har av någon i och för sig obegriplig anledning alltid en längtan efter att komma till oss människor. Ser vi på vad vi människor har haft för oss under detta blodiga århundrade - mass- och folkmordens århundrade framför alla andra - kan det tyckas ytterst oförståeligt. Varför vill den Gud som i sig är heltigenom helig och står över allt vad ondska och synd heter till varje pris komma oss så nära? Jo, eftersom han är godhet och kärlek, och just dras till allt det som är raka motsatsen, inte för att förinta utan för att förvandla. Därför väljer Gud det enda sättet som egentligen är fattbart för oss människor: han blir själv människa och kommer till oss i mänsklig svaghet. Alla andra sätt skulle ha krossat oss eller skrämt slag på oss.
  Under advent är vi inbjudna att längta oss sjuka efter Guds människoblivande. Om vi inte är sjuka, kan han inte hela oss. Så skulle vi kunna sammanfatta kristendomens grundbudskap:
  Gud har inte kommit för de rättfärdiga utan för syndarna. Gud vill frälsa det förvridna och förstelnade som finns i oss.
  Därför kommer han till oss i ett barns späda gestalt. Han kommer på tå och i yttersta finkänslighet. Bara så kan han hitta rätt tonläge för sin frälsande dialog med den förvirrade människokrake som vi alla är. Och Gud har otaliga möjligheter att komma till oss. Han har kommit en gång för alla genom sitt människoblivande; men detta fortsätter att vara en ständig verklighet i Kyrkan. Advent kommer åter och åter. Jean-Pierre Caussade sammanfattar detta ständiga advent i den lilla latinska satsen: Dominus est Det är Gud! Förklädnaderna är otaliga: alla möten, händelser, inre stämningar, ja, absolut allt kan ge oss detta totalt omstörtande som Herrens ankomst är. Det är Herren! Ingenting av det vi är med om under vårt jordiska liv är kemiskt fritt från detta Dominus est.
  Ett privilegierat uttryck för denna Herrens ankomst är hans ankomst i Guds ord. Gud talar alltid till oss. Hans folk är ett folk som blir tilltalat, ibland försynt och stilla, men ibland åthutat och utskällt. Don efter person, tycks vara Guds paroll. När Guds eviga Ord, som av all evighet lever i kärlekens ständiga dialog med sin Fader i Andens oupplösliga enhet, blir kött, blir han också bröd i eukaristin och fortsätter att tala till oss genom Skriften. På dessa två privilegierade sätt fortgår dialogen mellan Guds eviga Ord-Brudgummen och hans brud, Kyrkan, vi. Det är bara i och med henne som vi kan äta Guds Ord i den heliga nattvarden - eukaristin och idissla det i Skriften. Annars finns inte den resonansbotten som gör att Ordet tränger in och förvandlar oss. Mitt eget lilla hjärta är för litet för Guds stora och allt förvandlande Ord; det måste tas emot av hela Guds folk som unisont och i kör får lovsjunga Gud med hans eget ord. Kan man tänka sig ett större bevis på Guds omtanke och finkänslighet? Vi behöver inte tänka ut några vackra fina ord, Gud lägger sina egna ord i vårt hjärta och på vår tunga och sedan är det bara att ge det tillbaka till honom som vi redan har fått av honom.
  Herren kommer. Herren talar. Men Herren är också tyst. Tystnaden är den nödvändiga kontrast vi behöver både för att ta emot Ordet och smälta det. Varje gudstjänst, varje bibelläsning kräver tystnad. Guds eviga Ord föds ur Faderns sköte, ur den outtömliga tystnaden, och det återvänder också dit, under jubel och lovsång. Om vi ser på Sonen som Ordet, får vi se på Fadern som Tystnaden. Vi vet alla att orden i vår tid har förlorat mycket av sin innebörd, att det har gått inflation i ord. Därför är tystnaden - som alla bristvaror - också så efterlängtad. Kanske det också är därför som längtan efter Fadern är så stark på många håll. Det sista året inför jubelåret har vi ägnat åt att betrakta den osynlige Fadern i gemenskap med Sonen, som fortsätter att leva vidare i sin heliga Kyrka.
  Guds ord i Skriften är outtömligt. Läser vi det som Guds tilltal till mig i Kyrkans rymd, då väcks något till liv inom oss som tidigare var dött. Det är Herren! Det är Gud som talar till mig, djupt personligt, men ändå som till en del av en helhet. Tonerna i lovsången sjungs ju gemensamt. Harmonin bygger på att varje lem hittar sitt tonläge, sitt sätt att lyssna och att tala.
  Guds ord är en levande kraft i vårt liv; det hjälper oss att komma honom som är Guds eviga Ord närmare och förvandlas av mötet med honom. Mitt i livets virrvarr finns en fast punkt, där Gud själv står orubbligt fast och fortsätter att tala till oss, förvandla och helga oss. Inkarnationen-Guds människoblivande har för alltid förändrat jordens anlete. Ingenting är riktigt detsamma längre, sedan Gud har velat dela det med oss. Dominus est - Det är Herren! Vi får längta oss sjuka efter Guds ankomst, den Gud som redan har kommit till oss genom sin Sons människoblivande, fortsätter att tala till oss genom sitt ord och en gång kommer han åter för att döma levande och döda. Vid detta definitiva Dominus est får allt sin fullbordan, men ända till dess får vi fortsätta att hoppas och längta, ja, längta oss sjuka efter den som vill vara vår Läkare.

 Biskop Anders meny: Prediknar & Tal | Just nu! | Anders Arborelius ocr | Brev till Dig | Boktips!

[an error occurred while processing this directive] Klicka här för att söka på bibelskolan Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Veckans utgivningar
i din maillåda. Klicka här
[an error occurred while processing this directive]
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

©Helige Ande (där inget annat anges). För bästa visning av Bibelskolan bör man ha en upplösning på 1024*768.
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.