I vår serie med Arborelius-texter
sänder vi också delar av biskopens meditationer
över den kristna tron i boken Trosmeditation (Karmeliterna
1987). Biskop Anders betonar i sitt förord
hur viktigt det är att att tänka och be över
"den tro som en gång för alla har anförtrotts
de heliga", Judas v.3. Trons gåva ger oss insikt
och förståelse av tillvarons djupaste mening.
Meditationerna är alla tillkomna
i klostrets stillhet under skriftstudium i förening
med bön och kontemplation d.v.s. under daglig stillhet
och öppenhet inör Guds närvaro. Det kan
vara värdefullt att veta att boken tillkommit på
detta sätt.
Naturligtvis kan det ha sina risker att
separera mindre delar av större kapitel, men vi vågar
presentera boken på detta sätt i hopp om att
läsningen ger smak för att ta del den större
helheten.
En bön före läsningen:
Visa mig,
Herre, din väg
och gör mig villig att vandra den.
Väslignad läsning önskar
Livet kan förefalla oss hopplöst
splittrat och osammanhängande, ända tills vi
hittar den nyckel som öppnar porten till tillvarons
innersta. Då upptäcker vi till vår häpnad
och glädje ett fördolt sammanhang, en djup samstämmighet,
ett inre samband, en underbar samklang. Även om tillvaron
på ytan förblir densamma, i all dess tragik,
dramatik och komik, är den ändå helt förändrad,
förvandlad, ja, förhärligad. Denna vår
nyckel är den kristna tron. Det är en gåva
som ligger och väntar på var och en. Ingen
behöver bli utestängd. Nyckeln är menad
för alla. Den kan användas av alla.
Trosgåvan, alltså insikten
i och förståelsen av tillvarons djupaste mening,
har givits en gång för alla och åt alla.
Men var och en måste också ta emot den och
lära sig bruka den på ett personligt sätt,
med hela sitt jag. Tron tar hela människan i besittning.
Ingenting i henne lämnas oberört. Tron är
inte bara hjärngymnastik utan också hjärtmassage.
Eller med andra ord: vi behöver
troslära och trosreflektion likaväl som trosfördjupning
och trosmeditation. I annat fall uppstår det trosproblem
och troskris, vilket egentligen är helt onödigt.
Men om inte hela människan dras in i hela troslivet
och drar nytta av hela trosskatten, kan hon inte använda
sig av trosnyckeln under alla omständigheter, och
då riskerar nyckeln att få ligga oanvänd
eller betraktas som obrukbar.
Trossanningen, den för alla tider
och människor användbara nyckeln, är också
avsedd att bli vars och_ens personliga egendom. Det objektiva
måste bli subjektivt. Nyckeln är både
allmän och privat egendom. Gåvan är given
åt alla, men var och en tar emot den på ett
helt unikt sätt. Den talar om livet i dess helhet,
men också om mitt eget liv.
Livet i sig självt är egentligen
en trosmanifestation. Det är Varat självt som
uppenbarar sig sådant det är. Men om vi inte
har funnit nyckeln, ser vi det inte. Vi fumlar. Vi famlar
i blindo. Har vi väl funnit nyckeln, kan vi börja
leva så att också vårt eget liv blir
en trosmanifestation. Ingenting i vårt liv är
likgiltigt. Alltkan bli trosmaterial. Allt kan uppenbara
en djupare mening.
För att hela vårt liv skall
bli ett trosliv, måste trosläran bli kött
och blod i oss. Det är då vi behöver trosmeditationen.
Vi får tränga in i, ja, "idissla"
trosinnehållet och växa in i troshållningen.
Vi får del i trostra-ditionen. Trosmeditationen
och tros-kontemplationen är en bro, en skärningspunkt,
ett mellanläge mellan trosläran och troslivet,
mellan trosreflektionen och tros-handlandet. Tron och
bönen, meditationen och handlandet, mystiken och
etiken går in i varandra.
Trosartiklarna talar om allt i vår
tillvaro. Men för att vi skall fatta det och knyta
ihop trådarna och foga samman pusselbitarna, krävs
det en trosfördjupning. I bönen lär vi
oss smälta trosskatterna, vilka i sin tur föder
— och göder — bön. Och ur bönen
föds — och göds — vårt troshandlande
och trosengagemang. Även en mer objektlös meditation
och en förenklad, kontemplativ bön behöver
ibland kompletteras med trosmeditation och troskontemplation.
Tron vill ta människan mer och mer i besittning,
ja, sluka henne med hull och hår. Varje skikt i
henne blir beslagtaget av troshållningen. Trosinnehållet
lyser upp allt i och utanför henne.
Trosnyckeln är menad att användas
av alla, alltid och i alla livets skiften. Den öppnar
vägen till en underbar verklighet, men själva
vägen dit är ofta svår och smärtsam.
Tron gör inte livet lättare men djupare. Och
på djupet ser vi också kontrasterna tydligare.
Men faktum kvarstår: det är bara trosnyckeln
som kan låsa upp dörren till själva Varats
innersta kammare. Trosmeditationen är en bruksanvisning
för nyckelns användande. Nyckeln är given
åt var och en. Det är bara att försöka.
Ingen behöver stå ute i kylan.
