[an error occurred while processing this directive]
   
 Biskop Anders: Tipsa en vän om denna sida...Till Bibelskolans startsida Att hittaa på bibelskolan Vägledning och hjälp 

Trosmeditation

Människans eviga törst efter Gud handlar ett tidigare avsnitt om i Trosmeditation (s. 11-13). När jag läser det tänker jag: "Skäms inte över din tro och din gudslängtan. Du är född med törst efter Gud. Alla längtar - ofta utan att veta om det - efter den som skapat oss. Vi är trygga i en osäker värld bara när vi bejakar vår längtan och söker honom som sagt: "Den som dricker av det vatten som jag ger honom blir aldrig mer törstig."

Du Guds kärleks källa, du skall evigt välla,
evigt hälsosam skall din flod gå fram.

(Sv ps 246)

Väslignad läsning önskar

Källan: Treenigheten

Människan är som en törstande i öknen. Hon söker efter den källa som kan släcka hennes törst. Hon dras oemotståndligt till flödet med levande vatten. Ingenting i denna världen kan stilla hennes törst. Allt som omger henne förmår bara ge henne tillfällig vederkvickelse. Hon drivs alltid vidare. Hon får aldrig nog. Hon når aldrig sitt mål i denna världen. Denna törst är så djupt inristad i människans hjärta, att den liksom utgör hennes väsen. Hon är en törstande och längtande varelse. Hon vill alltid ha mer och mer. Bara oändligheten kan fylla henne.

Hon är formad för att ta emot det levande vattnet från den källa, som är alltings ursprung. Det är det enda vatten som kan stilla hennes törst. Även den människa, som tycks gå helt upp i den omgivande världen och berusas av dess skönhet, bevarar innerst inne en längtan efter den Skönhet som är oändlig. Ju mer hon tycks drunkna i världens strömfåra och sugas in i dess strömvirvlar, desto mindre stillad blir paradoxalt nog hennes törst. Människan har inom sig en rymd, ett tomrum som är menat att ta emot flödet från den eviga, oändliga källan.

Om hon inte upptäcker denna sin kallelse att vara ett tomrum och en gränslös öppenhet för denna källa, kommer hon ohjälpligt att få erfara tomhetens livsklimat. Men denna tomhet, vår tids förbannelse, kan vändas till välsignelse, om hon upptäcker att hon är formad för att vara ett tomrum, där den eviga källan får springa upp, ja, att den redan finns där.

Vi är en rymd och vi har redan Solen inom oss. Vi är en flodbädd, där "livets vattenkällor" (Upp 7:17) får flöda över. Vi är som en tvättsvamp; vi är kallade att suga upp vattnet från källan och låta oss indränkas helt och hållet av dess fuktighet. Vi är konstruerade för att ta emot detta livgivande vatten. Vårt sanna jag förblir obegripligt för oss själva, tills vi upptäcker var vi kan hämta detta vatten. "En evig källa har i lönndom runnit; jag vet så väl var den sitt läger funnit." I oss själva rinner denna källa upp. Den eviga källan har själv närmat sig oss (jfr Joh 4:14).

Även om källan är fördold och gömd, är den likafullt uppenbar. Den har själv uppenbarat sig för människan. Vi vet hos vem livets källa är (Ps 36:10). Vi vet vem som är det levande vattnet. Vi har ju fått dricka av hans ljuvlighets ström (Ps 36:9). Vi vet att källan har vatten till fyllest (Ps 65:10). Detta vatten räcker till för alla. Det är bara vattnet från denna källa, som kan uppmjuka vårt hjärtas hårda åkerjord och jämna till vår naturs oregelbundenheter (jfr Ps 65:11). I motsats till världens alla andra källsprång, som vi själva måste leta oss fram till, har denna källa själv runnit upp i vårt inre. Där talar den till oss. Där släcks — och väcks — vår törst. Källan finns alltid där. Det är bara att öppna oss för den. Det är bara att dricka.

"Den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv" (Joh 4:14). Den eviga källan blir ett källsprång i människans inre redan här i tiden. På ett fördolt men ändå uppenbart sätt springer det levande vattnet fram inom henne. Hennes törst efter evighet, oändlighet, kärlek och gemenskap blir släckt. Men lika snart som den blir släckt, väcks den på nytt. Ju mer hennes törst släcks, desto större blir den. "Jag vet att i det flödet utan botten har ingen vadat mot en strand och nått den."

Det är egentligen tillvarons största under att människan kan säga jag vet. Hon vet vem detta källflöde utan botten är. Hon vet att Guds kärleks källa skall välla fram för evigt och att hon skall få dricka av dess levande vatten för alltid. Människan är i stånd att nå fram till källan. Törsten tyder på att det finns vatten. Längtan tyder på att det finns Någon som uppväcker och vill stilla den. Vår längtan är ett eko av en oändligt mycket större längtan. "Gud törstar efter att man skall törsta efter honom", sade Gregorius av Nazians (329?—390). Vi famlar inte i blindo. Vi leds fram genom det halvmörker, som ofta omger oss och råder inom oss. Vi har en förmåga att hitta rätt, om vi vill låta oss ledas. Livet är egentligen inte gåtfullt och skrämmande. På ytan verkar det ofta så, men inte om vi ser till tillvarons kärna. Visserligen är livet ofta oförståeligt. Det är ett mysterium. Men ett mysterium som inte är något hotande och farligt, utan något oändligt vänligt och intagande, även om det förblir ogenomträngligt.

Människan har en inbyggd förmåga att nå fram till tillvarons innersta mysterium. Till sitt väsen är hon ett eko, en reflektion av detta mysterium. Hon ropar inte ut i tomma intet. Det finns Någon som ropar i henne (jfr Rom 8:15, Gal 4:6). Hon ropar bara tillbaka och försöker svara. Människan är som kyrkofäderna säger capax Dei: hon har en gudskapacitet. Hon kan förstå vad livet går ut på. Hon kan nå fram till kärnan, till källan, även om den samtidigt vida övergår hennes kapacitet. Ändå kan man med Johannes av Korset hävda, att hon har "en oändlig kapacitet" (Bestigningen av Berget Karmel II, 17,8), eftersom hon är skapad för att ta emot själva Oändligheten. Hon kan lära känna honom som är livets källa. Hon blir delaktig av hans livgivande vatten, för hon är inte bara capax Dei utan också particeps Dei, delaktig av Gud. Hon är bara till genom honom. Hon kan bara förstå sig själv genom honom. Ett eko kommer aldrig ur tomma intet.

Redigerad textdel ur boken "Trosmeditation". Vill du köpa boken?

 Biskop Anders meny: Prediknar & Tal | Just nu! | Anders Arborelius ocr | Brev till Dig | Boktips!

[an error occurred while processing this directive] Klicka här för att söka på bibelskolan Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Veckans utgivningar
i din maillåda. Klicka här
[an error occurred while processing this directive]
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

©Helige Ande (där inget annat anges). För bästa visning av Bibelskolan bör man ha en upplösning på 1024*768.
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.