Ljus och vatten Ingen gudstjänst är viktigare än den vi firar i denna heliga natt då Jesus Kristus uppstod ur graven. Ingen gudstjänst talar tydligare till våra sinnesförmögenheter, ja, till det djupaste inom oss än påskvakan. Samtidigt är det kanske ingen gudstjänst då det är svårare att predika, eftersom själva liturgin redan har sagt allt som behöver sägas. Och det är kanske också en kärlekstjänst som jag bevisar er alla att jag inte behöver säga så mycket. Bara vi öppnar vårt hjärta för liturgin och dess Herre, han som uppstår ur dödens rike och leder oss in i det nya livets fullhet, så faller allt på plats. Vår tro uttrycks så glasklart i allt det vi gör i natt, att vi bara behöver insupa det i fulla drag. Vår kristna tro är alltid präglad av Kristi uppståndelse in i minsta detalj. Vårt kristna liv som tar sin början genom vår sakramentala delaktighet av denna uppståndelse, alltså genom dopet, är ett liv i gemenskap med den Uppståndne som ständigt går vid vår sida. Varje steg vi tar som kristna är ett steg i hans sällskap. Ofta tänker vi inte på det, men han är med, han går vid vår sida liksom han gjorde vid lärjungarnas sida på vägen till Emmaus. De kände inte igen honom förrän han bröt brödet, och så är det ofta också i vårt liv: i eukaristin blir hans annars fördolda närvaro så påtaglig och omvälvande att vi måste säga: Det är Herren. Påskvakans liturgi kretsar kring två element: ljus och vatten. Skaparen vill möta oss genom sin skapelse. I sin ödmjukhet väljer han att bli en del av sin skapelse för att så möta oss på vår egen terräng. Guds människoblivande gör det möjligt för oss att möta Gud mitt i vårt mänskliga liv och där förvandlas av hans nåd. Gud har kommit som ljuset i vår värld som sitter fast i mörkrets våld. I natt går Jesus i närkamp med mörkret. På östkyrkans ikoner brukar uppståndelsen avbildas så här: vi ser hur den Uppståndne stiger upp ur dödsriket och trampar sönder dess portar. Döden och mörkret är besegrade när Gud själv har stigit ner i denna del av vår verklighet. Alltsedan dess vet vi genom tron att mörkret aldrig kan få sista ordet, hur stort inflytande och hur stor makt det än kan tyckas ha. Kristi ljus som vi har hyllat liturgiskt i natt har lyst upp allt i skapelsen och brutit ner motståndarens herravälde. Men denna seger måste också blir verklighet i varje människas liv. Genom dopet har segern tagits ut i förskott, på ett sakramentalt sätt, men denna seger måste vi också mödosamt tillkämpa oss dag efter dag, men alltid som en frukt av den heliggörande nåd som är dopets stora frukt. Nådens ljus lyser i oss genom dopet. Måtte vi aldrig släcka detta ljus utan alltid vårda dess låga lika ömt som vi gjorde med det ljus vi håller i våra händer under denna påskvaka. ”En ström av levande vatten” väller fram under denna heliga natt. Det livgivande vatten som strömmar ut ur Jesu öppnade sida vill vattna världens alla öknar och ge liv åt alla förtorkade hjärtan. Utan vatten kan ingen leva. Utan det levande vattnet kan vi aldrig frälsas och få del av Guds eviga liv. Genom dopet blir detta levande vatten interioriserat i den döpte, som blir bebodd av Treenigheten själv. Och den treenige Guden är ett ständigt levande källsprång inom oss. Där kan vi alltid finna ny kraft och ny glädje när vi hotar att torka ut under vår ökenvandring genom denna värld. Dopets verklighet tar aldrig slut. Vi får liksom alltid bli kvar i dopfunten och låta dopvattnet läska oss. Människan kan inte klara sig utan ljus och vatten. Gud använder alltid naturen för att tala till det djupaste inom oss. I denna heliga natt ser vi, hör vi och luktar och berör vi de naturliga element som Gud i sin ödmjukhet vill använda för att frälsa oss. Genom att bli människa har Gud gått före oss. Jesus Kristus har uthärdat mörkrets fasa för att bli vårt ljus. Han har besegrat dödens och helvetets makt för att öppna den eviga härligheten för oss. I dopets livgivande vatten blir allt detta en inre verklighet inom oss, en inre seger, ett inre ljus och ett inre vatten. Vi kan alltid bli kvar i denna dopets och påskens fulla verklighet. Det är min påskönskan till er alla, och speciellt till våra nydöpta: att ni alltid låter Kristi ljus lysa inom er och upplysa er på vägen så att ni inte går vilse i världens alla labyrinter och att det levande vattnet får läska er under er vandring genom världens alla öknar. Ljus och vatten behöver vi alltid och i denna heliga natt ser vi att Gud har blivit ljus och vatten för oss. Vad kan vi då vara rädda för? Kristus har segrat. Kristus är uppstånden, halleluja. Kristus skall regera i evigheternas evighet. Påskvakan 2000  Biskop Anders meny: Prediknar & Tal | Just nu! | Anders Arborelius ocr | Brev till Dig | Boktips!