"Gud
vill liksom gunga gungbräde med oss. Han sänker
sig ner genom att bli människa och vi åker
upp, upp till honom." Med de orden inleder biskop
Arborelius sin lilla tänkebok ATT GUNGA GUNGBRÄDE
MED GUD - TANKAR UR TYSTNADEN (CORDIA
2001). Inför Påsken har vi glädjen
att sända ett kort avsnitt ur denna bok (kapitlet
Om Jesus, s. 27ff).
Allra först låter vi biskopen lite utförligare
förklara meningen med gungbrädeteologin i ett
avsnitt ur Trosmediation (s. 44). Du Guds kärleks
källa, du skall evigt välla, evigt hälsosam skall din flod gå fram. (Sv ps 246)
God påskläsning önskar

Kyrkofäderna brukar se på
inkarnationen som ett slags gungbräda: Gud sänker
sig ner (grek. katabasis)
och människan lyfts upp i höjden (grek.
anabasis). Gud har inte mycket att vinna
på ett sådant byte, men människan har
i gengäld så mycket större utbyte av det.
"Om hans kärlek har dragit honom så djupt
ner från himlen, att han kan göra sig lik oss,
hur mycket måste han då inte längta efter
att lyfta oss upp och göra oss lika honom. Det är
en grym väg han har valt genom att ta på sig
vårt elände och lidande för att kunna
ge oss sin glädje och härlighet", skriver
Dom John Chapman (1865—1933).
Jesu födelse i Betlehem kan förefalla idyllisk
på ytan. Men på djupet är det långt
ifrån någon idyll. Inkarnationen är början
till en grym väg för Guds Son. Han lägger
sitt öde helt i våra händer, och något
värre öde kunde han knappast ha valt. Människans
klassiska fråga till Gud varför har
alltsedan inkarnationen avlösts av Guds varför
till människan. I Betlehem börjar vägen
till Golgota för Guds Son. Krubban förebådar
korset. En inkarnerad och korsfäst Gud kan vi inte
längre fråga varför. Det är
i stället han som borde ställa frågan
till oss. Men han tycks vara för ödmjuk för
det. Han väljer i stället att dela vårt
elände och lidande för att vi skall få
del av hans glädje och härlighet. "Guds
Son har förödmjukat sig och upphöjt oss.
Han har gjort sig själv fattig och oss rika. Han
har valt förakt och gett oss äran."
Allt på jorden pekar vidare på
något himmelskt och evigt. Så måste
det vara, eftersom Gud har skapat allt som en avglans
av sin eviga verklighet. Ännu tydligare blir det
när Gud blir människa i Jesus Kristus. När
vi ser på Jesus anar vi Fadern. När vi lyssnar
till Jesus, hör vi Fadern. Gud vill synas och höras
i denna värld, fast han är osynlig och vi inte
kan höra hans röst. Därför blir han
en av oss och talar till oss med mänskliga ord och
låter sig ses i mänsklig gestalt. Jesus Kristus har kommit för de
svaga. Han har kommit för att frälsa. Han kommer
till oss varje ögonblick för att ta på
sig det som vi inte klarar av och orkar med. Men Guds
helande nåd ligger ofta så djupt att vi inte
tycker oss se den. Det finns en längtan i Jesu hjärta
att gå hur långt som helst i sin utblottelse
för att få vårt hjärta att tina
upp. Utblottelsen har sin rot i en kärlek som inte
söker sitt. Guds sätt att älska är
att söka den andres lycka. Så är det redan
inom Treenigheten, där de gudomliga personerna lever
mer i varandra än i sig själva. Genom att bli
människa utblottar Sonen sig totalt och gör
sig helt skyddslös. Hans lidandes väg börjar
från allra första början. Det finns en
kontinuitet mellan krubban och korset. Utblottelse och kärlek är oskiljaktiga.
Om vi envetet håller fast vid det som är vårt,
våra tillgångar eller våra uppfattningar,
då kan kärleken aldrig riktigt komma till sin
rätt. Jesu vilja att tvätta lärjungarnas
fötter öppnade deras ögon för den
fulla verkligheten, där man växer och blir större
genom att göra sig liten och utblotta sig. Det enda svar vi kan få på alla vår
frågor om lidande, sjukdom, ondska och död,
är en söndertrasad människa på ett
kors, en människa som samtidigt är Gud. Utan en levande tro på att Jesus
Kristus har uppstått i sin mänskliga kropp
och förhärligats hos Fadern faller kristendomen
platt till marken. Mitt i det vanliga liv vi lever är Guds nåd
en kraftkälla, som kan förvandla vårt
liv till en Kristushymn. Varje kristen människa är
kallad att leva i en så djup förtrolighet med
Jesus Kristus att varje andetag påminner henne om
vem hon tillhör.

Redigerad textdel ur boken
"Att gunga gungbräde med Gud". Vill
du köpa boken?  |