Att gunga gungbräde med Gud "Gud vill liksom gunga gungbräde med oss. Han sänker sig ner genom att bli människa och vi åker upp, upp till honom." Med de orden inleder biskop Arborelius sin lilla tänkebok ATT GUNGA GUNGBRÄDE MED GUD - TANKAR UR TYSTNADEN (CORDIA 2001). Inför Påsken har vi glädjen att sända ett kort avsnitt ur denna bok (kapitlet Om Jesus, s. 27ff). Allra först låter vi biskopen lite utförligare förklara meningen med gungbrädeteologin i ett avsnitt ur Trosmediation (s. 44). Du Guds kärleks källa, du skall evigt välla, evigt hälsosam skall din flod gå fram. (Sv ps 246) God påskläsning önskar Gungbrädeteologin Kyrkofäderna brukar se på inkarnationen som ett slags gungbräda: Gud sänker sig ner (grek. katabasis) och människan lyfts upp i höjden (grek. anabasis). Gud har inte mycket att vinna på ett sådant byte, men människan har i gengäld så mycket större utbyte av det. "Om hans kärlek har dragit honom så djupt ner från himlen, att han kan göra sig lik oss, hur mycket måste han då inte längta efter att lyfta oss upp och göra oss lika honom. Det är en grym väg han har valt genom att ta på sig vårt elände och lidande för att kunna ge oss sin glädje och härlighet", skriver Dom John Chapman (1865—1933). Jesu födelse i Betlehem kan förefalla idyllisk på ytan. Men på djupet är det långt ifrån någon idyll. Inkarnationen är början till en grym väg för Guds Son. Han lägger sitt öde helt i våra händer, och något värre öde kunde han knappast ha valt. Människans klassiska fråga till Gud varför har alltsedan inkarnationen avlösts av Guds varför till människan. I Betlehem börjar vägen till Golgota för Guds Son. Krubban förebådar korset. En inkarnerad och korsfäst Gud kan vi inte längre fråga varför. Det är i stället han som borde ställa frågan till oss. Men han tycks vara för ödmjuk för det. Han väljer i stället att dela vårt elände och lidande för att vi skall få del av hans glädje och härlighet. "Guds Son har förödmjukat sig och upphöjt oss. Han har gjort sig själv fattig och oss rika. Han har valt förakt och gett oss äran." Tankar ur tystnaden Allt på jorden pekar vidare på något himmelskt och evigt. Så måste det vara, eftersom Gud har skapat allt som en avglans av sin eviga verklighet. Ännu tydligare blir det när Gud blir människa i Jesus Kristus. När vi ser på Jesus anar vi Fadern. När vi lyssnar till Jesus, hör vi Fadern. Gud vill synas och höras i denna värld, fast han är osynlig och vi inte kan höra hans röst. Därför blir han en av oss och talar till oss med mänskliga ord och låter sig ses i mänsklig gestalt. Jesus Kristus har kommit för de svaga. Han har kommit för att frälsa. Han kommer till oss varje ögonblick för att ta på sig det som vi inte klarar av och orkar med. Men Guds helande nåd ligger ofta så djupt att vi inte tycker oss se den. Det finns en längtan i Jesu hjärta att gå hur långt som helst i sin utblottelse för att få vårt hjärta att tina upp. Utblottelsen har sin rot i en kärlek som inte söker sitt. Guds sätt att älska är att söka den andres lycka. Så är det redan inom Treenigheten, där de gudomliga personerna lever mer i varandra än i sig själva. Genom att bli människa utblottar Sonen sig totalt och gör sig helt skyddslös. Hans lidandes väg börjar från allra första början. Det finns en kontinuitet mellan krubban och korset. Utblottelse och kärlek är oskiljaktiga. Om vi envetet håller fast vid det som är vårt, våra tillgångar eller våra uppfattningar, då kan kärleken aldrig riktigt komma till sin rätt. Jesu vilja att tvätta lärjungarnas fötter öppnade deras ögon för den fulla verkligheten, där man växer och blir större genom att göra sig liten och utblotta sig. Det enda svar vi kan få på alla vår frågor om lidande, sjukdom, ondska och död, är en söndertrasad människa på ett kors, en människa som samtidigt är Gud. Utan en levande tro på att Jesus Kristus har uppstått i sin mänskliga kropp och förhärligats hos Fadern faller kristendomen platt till marken. Mitt i det vanliga liv vi lever är Guds nåd en kraftkälla, som kan förvandla vårt liv till en Kristushymn. Varje kristen människa är kallad att leva i en så djup förtrolighet med Jesus Kristus att varje andetag påminner henne om vem hon tillhör. Redigerad textdel ur boken "Att gunga gungbräde med Gud". Vill du köpa boken?  Biskop Anders meny: Prediknar & Tal | Just nu! | Anders Arborelius ocr | Brev till Dig | Boktips!