Kära Arboreliusläsare!

"En av syndens mest katastrofala följder är att vi har glömt bort att vi i Kristus är förutbestämda till härligheten."
Denna mening finns i avsnittet "Synden" i biskop Anders lilla bok Att gunga gungbräda med Gud, utgiven på Cordia. Dessa ord om härligheten är en lämplig överledning till vår kommande Arborelius-text i Bibelskolan.
Biskopen använder där ordet adoption för att hjälpa oss att ana något om Guds fantastiska erbjudande att vi faktiskt får del av hans eget liv i Jesus Kristus. Det detta liv som kallas för "härligheten".

Du Guds kärleks källa, du skall evigt välla,
evigt hälsosam skall din flod gå fram.
(Sv ps 246)

God läsning tillönskas er alla!

Om synden

Synden är ett desperat, men misslyckat försök från människans sida att bli av med sin skönhet, att bli av med den gudslikhet som utgör hennes största skatt.

En av syndens mest katastrofala följder är att vi har glömt bort att vi i Kristus är förutbestämda till härligheten.

Öknens förtärande hetta måste få torka ut och bränna bort våra mer eller mindre själviska planer, önskningar, drömmar och illusioner. Vi konfronteras där med hela vidden av vår synd.

Öknen är ingen behaglig plats och den ska inte vara behaglig. Där sätts vi på prov av Satan och förstår hur mycket vi har kompromissat med honom. Men det är bara den nakna kampen och konfrontationen som kan få oss att se den enda vägen ut ur öknen: "Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet."

Det stora med alla äkta uttryck för ånger över synder i det förflutna är att man ber om förlåtelse för den egna sidans skuld - och inte för de andras.

Det ska kosta oss möda att be om förlåtelse. Det får inte vara för lätt, antingen det nu är jag själv som bekänner min egen synd, eller påve och biskopar som på hela Kyrkans vägnar ber om förlåtelse för historiska missgärningar. Den enda som har det lätt är vår Herre, för det är hans stora glädje och privilegium att få förlåta.

Det ska kosta oss möda att be om förlåtelse. Det får inte vara för lätt, antingen det nu är jag själv som bekänner min egen synd, eller påve och biskopar som på hela Kyrkans vägnar ber om förlåtelse för historiska missgärningar. Den enda som har det lätt är vår Herre, för det är hans stora glädje och privilegium att få förlåta.

Varför kom så många av de värsta bödlarna i koncentrationslägren från kristna familjer? Varför tycks kristendomen så oförmögen att förvandla människors hjärtan?

Om Jesus

Allt på jorden pekar vidare på något himmelskt och evigt. Så måste det vara, eftersom Gud har skapat allt som en avglans av sin eviga verklighet. Ännu tydligare blir det när Gud blir människa i Jesus Kristus. När vi ser på Jesus anar vi Fadern. När vi lyssnar till Jesus, hör vi Fadern. Gud vill synas och höras i denna värld, fast han är osynlig och vi inte kan höra hans röst. Därför blir han en av oss och talar till oss med mänskliga ord och låter sig ses i mänsklig gestalt.

Jesus Kristus har kommit för de svaga. Han har kommit för att frälsa. Han kommer till oss varje ögonblick för att ta på sig det som vi inte klarar av och orkar med. Men Guds helande nåd ligger ofta så djupt att vi inte tycker oss se den.

Det finns en längtan i Jesu hjärta att gå hur långt som helst i sin utblottelse för att få vårt hjärta att tina upp. Utblottelsen har sin rot i en kärlek som inte söker sitt. Guds sätt att älska är att söka den andres lycka. Så är det redan inom Treenigheten, där de gudomliga personerna lever mer i varandra än i sig själva. Genom att bli människa utblottar Sonen sig totalt och gör sig helt skyddslös. Hans lidandes väg börjar från allra första början. Det finns en kontinuitet mellan krubban och korset.

Utblottelse och kärlek är oskiljaktiga. Om vi envetet håller fast vid det som är vårt, våra tillgångar eller våra uppfattningar, då kan kärleken aldrig riktigt komma till sin rätt. Jesu vilja att tvätta lärjungarnas fötter öppnade deras ögon för den fulla verkligheten, där man växer och blir större genom att göra sig liten och utblotta sig.

Det enda svar vi kan få på alla vår frågor om lidande, sjukdom, ondska och död, är en söndertrasad människa på ett kors, en människa som samtidigt är Gud.

Utan en levande tro på att Jesus Kristus har uppstått i sin mänskliga kropp och förhärligats hos Fadern faller kristendomen platt till marken.

Mitt i det vanliga liv vi lever är Guds nåd en kraftkälla, som kan förvandla vårt liv till en Kristushymn. Varje kristen människa är kallad att leva i en så djup förtrolighet med Jesus Kristus att varje andetag påminner henne om vem hon tillhör.

Låt Gud avgöra vilken sida
som öppnas för Dig.