Dorkas? Miriam? Orpah?
Vi får inte ens veta hennes namn. Hon är bara
”Potifars hustru”! Hennes berättelse är
kort och ämnet gammalt och beprövat. Denna handling,
däremot, där huvudrollen innehas av en förmögen
mans uttråkade hustru, vävs samman på ett
intressant sätt med den manliga birollen! Låt
oss nu titta på en 2000-tals tolkning av den urgamla
historien.
Rollfigurerna är: 1)
Perotto, högste befälhavare som har uppsikt
över många, har ansvar för landets säkerhet
och dessutom klättrar uppför karriärstegen.
Denne man bor mer än bekvämt i en lyxig villa
där han skämmer bort sin 2)
hustru. Hon har egna tjänare och allt hon kan
önska sig av det materiella. Han har även hittat
en 3) assistent Josse,
som han kan lita på till hundra procent.
När hon hade ätit
färdigt reste sig Fru P. från sin bekväma
stol i matsalen och ålade sig långsamt fram
till sin man medan hon mjukt rättade till sin åtsittande
sidenklänning. Hon suckade djupt, smekte Perottos skuldror
och nacke och lutade sig över honom i ett försök
att locka till sig hans uppmärksamhet till det hon
hade att erbjuda. Utan att se upp, åt Perotto klart
sin favorit efterrätt, choklad mousse, och lät
den bubblande sensationen fylla sin mun. Samtidigt fördjupade
han sig i det senaste numret av Veckans Affärer för
att kolla sina aktier och höll upp sin kaffekopp för
en påtår av sin specialblandning. Högljutt,
fortsatte Fru P sitt ensamma suckande, hällde upp kaffet,
och försökte avbryta Perottos tankar genom att
fråga, ”Vad ska jag säga Märta att
hon ska förbereda till officers middag imorgon kväll”?
God mat, visste Fru P., kunde väcka hennes mans intresse.
”Bry dig inte om det,
Josse tar hand om allt detta. Han är bara för
bra för att vara sann. Vet du, jag tror jag ska låta
honom flytta till förstatjänarens hus här
på gården. Han kan få ansvaret för
hushållet likaväl som han kan administrera befälet
åt mig. ”Perotto spann vidare,” Han är
samvetsgrann, plikttrogen och ärlig ----. Det kanske
har något att göra med att han har en så
stark tro på sin gud.”
Fru P. piggnade till. Josse,
den unge, välbyggde och utsökt attraktive mannen!
Hon hade haft ett gott öga till honom en längre
tid och tillåtit sin fantasi skena iväg när
det gällde honom. Medan Perotto var imponerad av hans
kvalifikationer var hon mer intresserad av helt andra egenskaper.
Tanken på att han skulle flytta in i huset intill
var fullständigt ljuvlig! Perotto verkade inte ha den
minsta aning om hur ensamt det var att vara hemma dagarna
i ända att strosa runt i det stora huset. Han hade
heller ingen aning om hennes sexuella behov.
Befäls middagen var det
perfekta tillfället att värma upp den långe,
ståtlige Josse! Hon såg hur han sneglade på
hennes dramatiska paljettbeströdda klänning med
den låga urringningen både fram och bak. Hon
rörde sig så utmanande att han inte kunde missa
någon detalj. Hon gick långsamt fram till honom
och med en beslöjad röst lät honom förstå
att hon var SÅ glad att få veta att de skulle
ses ofta i fortsättningen. Hon undrade faktiskt om
han inte kunde komma förbi redan nästa dag och
börja med sitt uppdrag i huset. Vad kunde han säga?
”Det är klart att jag kommer!”
Perotto gick tidigt från
huset varje morgon till. . . ja, vem visste vart? Eftersom
Josse tog hand om alla affärerna kunde Perotto fördriva
tiden som han behagade. När Josse dök upp nästa
dag visade Fru P. honom runt i huset och sparade det stora
sovrummet till sist i vandringen. Kattlikt tog hon av sig
sin tunna cashmirsjal så fort hon steg in i det rosendoftande
rummet och drog Josse till sig. ”Nu får vi ta
en välförtjänt paus,” föreslog
hon djärvt medan hon slängde sig på den
stora, mjuka sängen. Till hennes förvåning
drog sig Josse undan, stammade fram att han hade en förtroendetjänst
och även om han var fri att ta hand om hushållet
på sitt eget sätt. Därför vore det
inte tillåtet att röra henne och det skulle dessutom
vara ett brott mot hans Gud! Fru P. låg med öppen
mun ensam på sängen och såg hur Josse försvann
ut genom dörren och hörde hans snabba, hårda
fotsteg mot den klädda trappan.
Fru P. fortsatte sin förföriska
lek varje gång hon hade tillfälle, dag efter
dag. Josse undvek henne det bästa han kunde. Efter
en tid bestämde hon att göra ett sista desperat
försök att få denne unge adonis. Hon skickade
bort alla tjänare i huset och kopplade om alla telefonsamtal
till en kontorslinje. Punkligt, precis som vanligt gick
Josse raka vägen till sitt kontor, hängde sin
jacka på stolsryggen och började jobba. Plötsligt
öppnades dörren och in i rummet skred Fru P. med
beslutsamma steg, utsmyckad mer i en bedövande doft
av Mysk än i klädnad – en nästan genomskinlig
och fjäderprydd skapelse vilken lämnade väldigt
lite till övers för fantasin. Hon bar en bricka
med doftljus, lotioner och två ångande muggar
med örtdryck. Med beslutsamhet i blicken sade hon bestämt,
”Idag vill jag ha dig, Josse. Följ med mig NU!”
Josse sprang omedelbart ut ur rummet utan att vända
sig om och stannade inte förrän han var utanför
huset.
Fru P., generad och ursinnig,
fullständigt kokade. Hon förstod att Josse kunde
få för sig att informera Perotto om vad som hade
försiggått. Det gällde att tänka snabbt.
Alltså slet hon sönder sin klänning, tog
upp Josses jacka från ryggstödet och rusade upp
till sitt rum där hon skrek ut sin förtvivlan
och vrede genom fönstret . . . . .
Nu säger Du som läser
detta, ”Du skojar, det finns ingen sådan berättelse
i Biblen!” -Jo då, nästan. Den ”riktiga”
berättelsen kan läsas i 1 Moseboken, kapital 39.
Några tankar och frågor
angående denna berättelse: Finns det något
annat i vårt samhälle som är så missförstått
eller missbrukat som vår sexualitet? Kan man ta upp
en veckotidning utan att läsa denna berättelse
i någon form? Kan man ta upp en dagstidning utan att
läsa om sexmissbruk? Varför har det blivit så
vanligt i vårt samhälle?
Att vår sexualitet är
en värdefull gåva är en röd tråd
som slingrar sig genom Skriften från Skapelseberättelsen
i det gamla testamentet genom det nya testamentet, där
orden om att man och kvinna ska vara ett kött upprepas
tre gånger. En hel bok, den erotiska Höga Visan,
ägnar sig åt sexuell kärlek. En värdefull
ägodel är något vi skyddar så att
den inte blir stulen eller misshandlad. Oavsett vilket civilstånd
vi än har är vår sexualitet värd att
skydda. Det har sagts att vår mest erogena zon är
vårt sinne och i det bestämmer vi också
våra gränser. Hur ser det ut när det gäller
mina dagliga relationer? Är det något jag borde
tänka på när det gäller mitt liv?
Läser man vidare efter
kapitel 39 hittar man vad som hände med ”Josse,”
men Fru P. då? Hon nämns inte igen. Tänk
Dig att Du är hennes väninna, lillasyster eller
hushållerska. Tänk på och skriv gärna
en fortsättning: Hur gick det sedan . . . för
Potifars Fru?
