“ . . . i otukt har hon blivit
havande.”
Så här års
för väl de orden oss till Maria. Det var hon som
folk, inklusive hennes fästman Josef, trodde blev havande
på ett omoraliskt sätt. Men nu handlar det istället
om en helt annan kvinna. Tamars berättelse i Första
Moseboken 38, erbjuder hopp till oss alla, men särskilt
till de av oss som blivit misshandlade och utnyttjade och
längtar efter rättvisa. Denna historia är
så solkig att den kommer nog aldrig till “en
biograf nära dig.” Efter att ha blivit utsatt
för åtskilliga övergrepp, planerade denna
kvinna noggrant hur hon skulle lura sin svärfar att
ligga med henne! Men, hon hyllas i Ruts bok och är
den första kvinna som nämns i Nya Testamentet.
Hur kommer det sig?
Juda, sonsonsson till Abraham,
levde vid den tiden utanför sitt folk och sitt land.
Han valde Tamar som inte var från Israels folk som
fru åt sin äldste son, Er, men han var så
ond att Herren tog hans liv! Vi kan bara tänka oss
hur Tamar fick lida med en så grym man. Då befallde
Juda sin andre son att ta Tamar som sin fru! Här har
vi nyckeln till denna berättelse–spelreglerna
som Tamar fick rätta sig efter. En viktig sed, hos
många folk på den tiden, var att om en man dog
barnlös skulle hans närmaste släkting göra
hans änka havande för att den dödes namn
skulle kunna leva vidare. Samtidigt var detta en trygghet
för änkan som utan man eller son inte hade någon
försörjning och då skulle vara tvungen att
tigga eller något ännu värre.
Onan låg gärna
med Tamar, men, ovillig att dela sitt arv med någon,
drog han sig ur hennes kropp innan hon kunde få vare
sig njutning av akten eller det som skulle bli resultatet
av den, befruktningen. Herren var lika missnöjd med
honom som med Er. Ytterligare en begravning fick äga
rum.
Föreställ dig chocktillståndet
i familjen! Sönernas mor i sin stora sorg var troligen
både skräckslagen och full av hat till Tamar,
kanske rentav trodde att Tamar hade en ond ande. Hon klagade
nog på Juda som skickade Tamar tillbaka till sin familj
för att där vänta på att Sela, den
tredje sonen, skulle växa upp.
Juda försatte henne i
en fruktansvärd situation. Även om hon fortfarande
var ung fick hon inte gifta sig. Utan försörjning
var hon inget mer än en generande börda för
sin fars familj och anklagad för att hon inte hade
fått barn som ju var syftet med hennes liv. Utnyttjad,
Bedragen, och Övergiven. Några av oss känner
igen oss i varje punkt. Alla har vi någon gång
varit orättvist behandlade eller svikna.
Detta påminner om en
film med tre utsatta kvinnor i huvudrollerna. Dolores Claiborne
var misshandlad av sin man men inte förrän hon
fick reda på att han sexuellt utnyttjade deras dotter
blev denna “kvinna med ett hjärta av stål
en enda stor lipande hög.” Dolores visste att
just hon inte skulle få någon hjälp från
myndigheterna och sedan stålsatte hon sig själv
och ordnade en dödlig fälla för sin man.
Hon var jättemodig och handlade helt fel. Alla tre
kvinnorna sade någon gång under filmen, “Ibland
måste en kvinna få vara en satmara för
att klara sig.” Hårt, stenhårt, och utan
sant hopp, för att inte nämna glädje.
Dan Allender kommentarer fenomenet
i sin bok, Kränkt som barn–sårad för
livet? “Fienden är densamme för den som
varit utsatt för sexuella övergrepp som för
den som inte varit det – en envis, driftsäker
böjelse att söka andra gudar för att få
liv utanför en dynamisk, stund-för-stund relation
med Livets Herre. För den som har en övergreppsbakgrund
gäller dock, att den svåra kränkningen av
tillit och intimitet än mer förstärker den
egna beslutsamheten att leva utan smärtan av otillfredsställd
längtan. Så förnekar man den djupa törst
som endast Gud kan stilla.” s.
43
Tror Tamar att hon nu måste
bli en “satmara” för att överleva?
Sätt på dig ett par “helgade glasögon”
och kika in i hur Tamar kunde ha resonerat medan hon väntade
på sitt enda hopp–att Juda ska hålla sitt
löfte.
Tamar försökte
att undvika sin fars vrede, som berodde på skammen
för att hon var hemma igen. Hon jobbade flitigt med
varje syssla för att desperat försöka förtjäna
sitt uppehälle – rensade ogräs , spann,
vävde och flätade korgar. Hon stod på
marknaden i timmar. Dagarna förflöt långsamt,
men hon var fast besluten att vara trofast. Hon skulle
vänta på Juda. En dag på marknaden drogs
hennes uppmärksamhet till två unga, våldsamma
män i ett fyllebråk. Häpet såg hon
att den ene var Sela, definitivt en vuxen karl. Det gick
upp för henne att Juda inte hade för avsikt
att hålla sitt löfte . Nu såg hon det
som alla de andra förstått hela tiden. Vad
skulle hon göra? Tamar grät sig till sömns
nätterna igenom. En dag kom nyheter som satte igång
en otrolig och mycket riskfull idé. Judas fru hade
varit död en längre tid och nu när den
officiella tiden för sorg var slut skulle han iväg
till fårklippningsfestivalen i Timna. “Hmmff”,
tänkte Tamar, “Skökornasfestival var ett
bättre benämning!” Tamars tankar snurrade
runt i huvudet på henne. . . Hon kunde fortsätta
att kyskt vänta , eller . . . Han letade kvinnligt
sällskap. . . och hennes hjärta bultade i bröstet
. . . Varför skulle det inte vara hon som försedde
honom med det kvinnliga sällskapet?
Sagt och gjort. Hon klädde
sig som en av tempeltjänarinnorna i många tunga
slöjor, vilket var definitivt till hennes fördel
och väntade på Juda vid den väg hon visste
han skulle ta till Timna. Hon bad honom om en get som betalning
för sin tjänst och om en pant tills dess den kunde
levereras. Hans ring, snodd och stav skulle duga. (dvs.
hans körkort, och både hans Visa och Masterkort!)
Dådet undanstökat hade hon bara att vänta
för att Juda skulle höra nyheterna . . . “i
otukt har hon blivit havande “. . . för att han
skulle komma springande. Han hade rätt att döda
henne för hennes otrohet och hade för avsikt att
göra det tills budet hon skickade i förväg
nådde honom med hans personliga tillhörigheter
och budskapet att de tillhörde fadern till hennes barn.
Omedelbart intog Juda en ödmjuk ställning och
deklarerade att hon var mer rättfärdig än
han. Hon hade inte bara skaffat en trygg framtid för
sig själv utan också en arvinge åt honom.
Tamar och Judas ena barn,
Peres, fortsatte linjen som leder till Kung David och slutligen
till Jesus. Att Tamar finns med i släkttavlan kan ses
som bevis på att Gud vill inkludera alla folk i Hans
underbara frälsningsplan. Hon ska inte prisas. Gud
ska. Den lilla kvinnan, som modigt men helt fel poserade
som en tempeltjänarinna vid en väg, användes
av Gud för hans heligaste av syften. Vi kan vara utan
hopp, hålla på med att göra fel på
värsta sätt, om och om igen, men Gud älskar
oss i alla fall. Han dog för oss och välsignar
oss trots att vi är helt ovärdiga det. Den oförtjanade
nåden ropar till oss även idag utifrån
sann kärlek och tacksamhet och ger oss sant hopp. Han
har lovat att en dag kommer ondskan och dess konsekvenser
att förgöras. Vårt Hopp finns i Honom som
håller alla sina löften.
