Flera århundraden
passerar efter Josefs död innan Israels nationella
medvetande vaknar under Moses ledarskap. Guds handlande
i historien får helt nya dimensioner med den unika
förvandlingen av Israels folk -från att ha varit
Faraos slavar blir de Guds utvalda folk och en självständig
nation. Folket befrias på ett mirakulöst sätt
från dåtidens mäktigaste regent... Det
är inte förvånande att denna ovanliga händelse
återberättades och återupplivades varje
påskhögtid. Profeterna och psalmförfattarna
framhåller åter och åter att Israels befrielse
är det viktigaste undret i dess historia. (Gamla
Testamentet Talar av S. Schultz, s. 63)
Varm, impulsiv, entusiastisk,
radikal, festens mittpunkt, envis och kompetent, född
till ledare -Det är några av de karaktärsdrag
som skulle dyka upp på ett rekommendationsbrev för
Miriam, den äldre systern till Aaron och Mose. Hon
levde under den troligen mest spännande perioden i
Israels historia, och hennes personlighet passade den!
Miriam bevittnade inte bara
Guds mirakler när Han befriade Israels folk, utan hon
deltog aktivt i processen. Tiden gick och trots Guds godhet
och generositet för dem medan de långsamt reste
till Landet som Han hade lovat, ömsom grinade och klagade
folket, ömsom prisade de Hans storhet. Miriam med bröderna,
Aaron och Mose, uppmuntrade hela tiden folket i deras tro
och mod, men en ödesdiger dag föll Miriam och
Aaron själva för frestelsen att klaga på
Guds utvalda ledare, deras egen yngre bror, Mose.
Guds dom kom snabbt och hårt.
Miriam bannlystes att vistas utanför lägret. Hon
tvingades stanna där i sju dagar, en förödmjukelse
i sig och en fördröjning för hela folket
som inte kunde fortsätta förrän hon var återställd.
Om de olika vändingarna som hennes tankar tog hade
skrivits ner, kunde de kanske ha varit ungefär så
här?
Dag Ett -
Vilken fruktansvärd förödmjukelse! Vilka
fasansfulla blickar jag fick av alla som såg mig!
Och vilken våldsam smärta! Bölder av spetälska
över hela min kropp förvandlade mig ögonblickligen
till en grotesk varelse! Bannlyst! Vilken förnedring!
Jag förtjänar INTE det här! Det är för
svårt. Jag kan inte tillräckligt nog uttrycka
mitt vrede! Gud, jag skulle klara mig bättre utan Dig!
Dag Två -
Så mörkt det är! Vilken total tomhet! Intet!
Varför gör Han så här mot mig -behandlar
mig som en vars far har bespottat mig! Jag struntar i allting.
Dag Tre -
Tystnaden breder ut sig. Den är kvävande. Hur
jag saknar de andra. Jag saknar mina vänner, mina bröder,
de andra ledarna. Hur kunde Mose tänka sig att gifta
sig med den kvinnan! Hon vet ingenting om hur det är
att vara en hebreisk kvinna. JAG var kvinnan Herren kallade
till att vara ledare!
Åh, varför kunde
jag inte vara mer lik Reka? Hon klarar sig alltid så
bra, tar inte Gud så allvarligt. Inget sådant
här händer henne! Det skulle vara så mycket
lättare än att kämpa för att lära
känna Honom som jag har gjort i alla år. Det
lönar sig inte! Vad dum jag var! Detta är så
orättvist!
Dag Fyra -
Jag är så fruktansvärt ensam! Ensamheten
är som en genomträngande smärta inom mig,
värre än den intensiva smärtan som spetälskan
var. Men nu ser jag de här männen mer tydligt.
Hur de håller sig fast vid makten såsom små
barn som trycker en mjuk filt till sig. (Mose,
måste jag erkänna, är annorlunda.)
Men JAG, jag har inte detta problem! Jag trivs mycket med
att komma folk nära, att få bli engagerad, fängslad
av hur relationer fungerar, gör jag inte det? ... Jo,
jag måste behålla någon kontroll. Annars
skulle jag gå under. När jag avslöjar några
av mina brister för någon i ett försök
att uppmuntra eller tjäna den personen, verkar det
som om det används emot mig! Jag FÅR INTE tillåta
detta! Jag MÅSTE ha lite kontroll över folk.
De får inte utnyttja mig! Jag får inte bry mig.
Dag Fem -
Mina tankar går till glansdagarna och hur annorlunda
det var då. Vilka intensiva känslor som avlöste
varandra! Vilken glöd vi kände när vi VISSTE
helt klart att vi snart skulle bli ett Fritt Folk! Våra
nerver var på bristningsgränsen när Farao
ändrade sig gång på gång. Men, på
den sista dagen VISSTE vi att detta var Dagen! Ett högt
pris fick betalas -en död i varje Egyptisk familj,
en son i varje hem! Och vilken kalla verklighet för
oss. Herren räddade oss från dödens ängel
genom att vi strök offerblod från lamm på
dörrarna. Tragiskt enkelt men helt obegripligt!
Och DÅ, precis när
vi trodde vi VAR fria, kom Faraos grymma soldater efter
oss, och det mäktiga Röda Havet låg framför
oss! Vi hade ingen chans! Folket blev panikslagna. Åh,
denna omvälvande och på samma gång härliga
känsla jag fick när jag hörde det fruktansvarda
vrålet av vinden som likt ett spjut borrade sig genom
vattnet. När vi till slut verkligen var säkra,
ville vi bara prisa Gud. Vilken fest! Vilken upprymdhet
jag kände i att ha äran att leda kvinnorna i refrängen
till männens sång. Ekot av våra gemensamma
röster måste ha hörts många mil, långt
borta -ett ljuvligt vittnesbörd till vår Herre.
Dag Sex -
... Minsann, Herren räddade oss. Men nu förstår
jag att det inte var bara Egyptierna som var mina fiender.
Jag tog en hel del med mig genom Röda Havet som inte
blev begravt i vattnet. Tyvärr är min egen önskan
för erkännande, kontroll, beundran, min egen vilja,
min egen stolthet viktigare för mig än Hans vilja.
Att jag anklagade Mose visar bara hur liten jag egentligen
är--hur lite jag verkligen älskar andra, och hur
mycket mer viktigt jag tycker min egen plan är, istället
för Guds heliga vilja.
Min svåra smärta
har visat mig mycket. Nu vill jag i all uppriktighet ha
Gud mer än något annat. Utan den här erfarenheten
hade jag inte förstått detta. Jag skulle ha vandrat
vidare på min egen stig, och hållit fast vid
min egen lilla kallelse av att ära mig själv.
Mitt lidande var ingenting gentemot den ånger jag
nu känner när jag förstår hur långt
ifrån Gud jag egentligen är. Jag känner
mig som om jag har gått sönder och det finns
bara små bitar av mig överallt. Nu vill jag lita
på Honom att sätta ihop dem igen, enligt Hans
vilja och till Hans ära.
Dag Sju -
Kan det vara sant? Kan Gud vilja ha mig mer än jag
vill ha Honom? Jag vill dansa och sjunga med kvinnorna igen.
Jag vill tillbedja Honom men nu kommer det att finnas ett
djup i det som inte var möjligt förr. Jag vill
vara öppen och ärlig med mina käraste vänner,
lita på dem, och älska dem på så
sätt att de också vill lära känna Honom
... inte i det glada, ljusa som Han ger oss, utan för
vem Han är -allena -min Frälsare, min Räddare
som aldrig slutar helga mig.
Hela kontexten för berättelsen
kan läsas i 2 Moseboken 5 - 40 och 4 Moseboken 1 -
20:1. Specifika referenser till Miriam kan läsas i
2 Moseb. 2:1-10; 15:19-21; 4 Moseb. 12:1-15; 20:1; Mika
6:4.
