Ron Howard regisserade ”Best
Picture,” A Beautiful Mind, som handlar om Nobelpristagaren
John Nashs liv och inkluderar den starka personlighet som
hans fru har. Om han skulle bestämma sig för att
producera en film om General Moses familjeliv, skulle han
komma över något gåtfullt material när
det gäller Sippora, Moses hustru. Dramatiska inslag
skulle inte fattas, särskilt inte om han än en
gång skulle vilja göra en historia om vikten
i att ha en hustru som stödjer sin man såsom
Nashs fru gjorde.
De inledande scenerna skulle
fokusera på en mäktig Prins av Egypten som flyr
för sitt liv och söker efter ett gömställe.
Han skulle vara en mogen man men ge intrycket av att vara
yngre. Det kunde vara en utmaning för regissören
att skildra honom klädd i kunglig dräkt och med
en högutbildad persons hållning samtidigt som
att fånga hans vildsinta identitet av hebreiskt ursprung.
På en stenig, ödslig
vildmark i Midians land skulle skuggorna av Sinais vördnadsbjudande
bergstoppar tjäna som bakgrunden för ung kärlek.
Det skulle finnas en del våld när herdarna trakasserar
Jethros sju döttrar medan flickorna försöker
vattna faderns får. När flickorna kommer hem
(något tidigare än vanligt)
och redogör för vad som hänt är Jethro
redan imponerad av sin tillkommande svärson, även
innan han har träffat honom.
Reg. Ron kunde fantisera vilt
hur han ville måla scenerna där Jethro bjuder
Mose ett hem och en av sina döttrar i giftermål.
Fick Mose välja? Ville flickan gifta sig med Mose eller
bjöd det henne emot? Kunde hon på något
sätt förnimma, som Mose föräldrar gjorde
när han föddes, att han var en påfallande
speciell person, att Gud ville ha honom for något
mäktigt ändamål? Var hon betagen av hans
gestalt eller helt likgiltig?
Vad hände Mose i denna
totala förändring av sin miljö? Han ägde
en stor kunskap i hieroglyfer, vetenskap, litteratur, och
militärstrategi. Ingen annan hebré hade haft
den möjligheten. Som litet barn tränade hans föräldrar
honom hängivet och lärde honom tillit och vad
det betydde att ge kärlek, att vara rättvis, ta
ansvar och frukta och älska Gud. Under hela sin uppväxt
och livet som vuxen man bodde han i ett palats. När
han talade, reste sig folk, vände sig till honom och
lyssnade respektfullt. Får gör inte så!
Han var inte i närheten av ”sina egna”
som han älskade innerligt. Hur klarade han förändringen?
Hur klarade hans nya fru sig medan han jobbade sig igenom
denna process? Reg. Ron skulle ha stor frihet att utveckla
berättelsen.
Vad hände under de fyrtio år de tillbringade
tillsammans i öknen? Vad såg de fram emot som
ett par? (Vår adress? . . . hm,
Öken 001! Vårt yrke? jaha, Herdar!) Vad
tänkte Mose själv under åren som gick? .
. . 1 år. . . 3. . . 5. . . Hade han någon aning
om att han skulle vara Räddaren för sitt folk?
. . . 10 år. . . 15. . . Om han gjorde det, vad tänkte
han på under de tillsynes spolierade. . . 20. . .
25. . . åren i öknen? . . . 30. . . 35. . . Sippora
och Mose hade verkligen tid att utveckla en god relation,
men gjorde de det? Vad berättade Mose om sitt tidigare
liv och sin Gud? Utvecklade Sippora en egen relation med
Herren? Någon gång under denna period födde
hon två pojkar.
Efter 40 år i öknen
sade Herren till Mose att han skulle gå tillbaka till
Egypten. Hur reagerade Sippora då? Olik Mose hade
hon aldrig sett något annat än öknen. Var
hon nyfiken och ivrig eller rädd och ovillig? Hur som
helst, packade hon och följde med honom.
Höjdpunkten i sitt drama
skulle Reg. Ron finna i 2 Mos 4. Efter att ha gett tydliga
instruktioner och uppmuntran till Mose inför hans resa
till Egypten (och Moses lydnad inför
densamma), ville Herren nu döda honom! Reg.
Ron har flera obesvarade frågor här, men en sak
är säker. Sippora räddade Mose liv.
Något var helt på
tok. Mose hade förbisett en del av förbundet (som
Gud hade med sitt folk) vilket visade lydnad inför
Gud. Varje gudfruktig jude skulle omskära sina söner
på den åttonde dagen efter födseln. Detta
borde ha varit lika självklart för en israelit
som att en nyfödd behöver näring. Det är
viktigt att förstå att Guds folk på den
tiden levde under lagen, inte av nåden som vi gör
nu. Sippora kände till vad som var fel och tog själv
tag i det. Hon tog en vass flintsten och utförde det
blodiga dådet vilket måste ha skakat om henne
på djupet.
Hur reagerade Mose? Sippora
kunde faktiskt i vrede ha kastat stenen istället, tagit
åsnan och barnen, gett sig av och lämnat honom
att klara sig själv med Herren. Var det här ett
sista viktigt steg i processen att förvandla Mose från
mannen som inte ville lita på att Gud skulle kunna
verka genom honom, till den storslagne general han blev?
Ödmjukhet, ärlighet och renhet skulle prägla
denne gudsman. Utan Sipporas insats hade Mose inte ens överlevt,
för att inte tala om att mogna.
I filmen, A Beautiful Mind
poängterade Reg. Ron vikten av en hustrus makt i en
relation. John, den briljante, excentriske, och arrogante
matematikern led av schizofreni. I en gripande scen och
vid vändpunkten för dramat, bestämmer sig
Alicia för att stå vid Johns sida, lika bestämd
som han själv att se honom gå igenom sjukdomen.
Även om hennes del är överdriven i filmen
är det sant att John berömmer både Alicia
såväl som sina kolleger för deras långvariga
stöd som hjälpte honom att återfå
sitt liv.
Om du är gift kanske
du sitter och tänker på att din man varken är
en general utsedd av Gud eller en briljant Nobelpristagare.
(Det är inte många som är
det!) Men, vi har alla unika möjligheter att
hjälpa våra närmaste att utvecklas till
att vara den som man var ämnad att vara.
Är det inte mera vanligt
att det är kvinnan som känner behov och problem
i en relation? På samma gång kan hon vara blind
inför hur hon själv skadar den. Hon kan ta ”en
vass flintsten” och använda den av kärlek
eller missbruka den. HUR hon tar upp dessa områden,
vare sig det är något andligt, något personligt
mellan dem, eller något annat kommer det att visa
hur klok hon är. Ömsesidig sårbarhet skulle
kunna vara att säga till varandra, ”Jag skulle
vilja att du hjälpte mig att se vad jag försummar
i vår relation och i mitt liv med Gud, även det
som jag kanske inte är medveten om. Jag lovar att lyssna
med öppet hjärta till allt du har att säga.”
Detta skulle förutsätta att båda parter
känner sig trygga i varandra. Båda vill bara
gott och inte ont i sin relation. En sådan relation
är mycket sällsynt men värd att sträva
efter.
Även om alla har det
yttersta ansvaret för sin egen mognad håller
vi medmänniskor i våra händer makten att
bygga upp och hjälpa ett annat liv att blomstra, eller
att rivas ner. Hur kommer vi att använda vår
”vassa flintsten”?
Hela kontexten för berättelsen
kan läsas i 2 Moseboken 2:15-25, 4:19-26, 18:1-6.
