Det är önskvärt
att man läser Bibelställena för att bättre
kunna förstå artikeln.
1 Sam 14:49 - 2 Sam 21 Särskilt: 1 Sam 18, 19, 25, 2 Sam 3, 6
Strålande solsken glittrade på Sauls
och Jonatans glänsande, rakbladsvassa spjut av stål.
Hästar snörvlade och stampade otåligt och
stönade medan tunga, pansarklädda soldater klättrade
upp på dem. Mikal satt som förstenad av det
som skedde, särskilt synen av sin far, den ståtlige
kungen, längre än alla de andra, och den som
dirigerade den tidiga morgonens aktivitetet. Krigarna bockade
till och log brett mot honom i beundran, och Mikals hjärta
svällde i bröstet av stolthet. Hon visste att
de var beredda att dö för hans skull, bara han
gav kommandot.
Folket hade sagt sitt. De hade vågat
trotsa Guds önskan och bad Honom om en kung. Mikal
visste att hennes far följde Guds regler, inte på grund
av att han längtade efter Gud, utan for att det var
vägen till framgång, till ett större rike
och mer makt. Mikal återvände till sitt rum.
Kalla och hårda avgudar av trä stod trofasta
på sin hylla, och Mikal kände tydligt av deras
underliga dragningskraft.
Något hade gått snett. Sauls ögon var
mörka, hans sinnesstämning förfärlig.
Innan gryningen vaknade Mikal upp ur en
orolig sömn till de ljuvligaste toner av harpa som
hon kunde tänka sig. Nattens mörker såväl
som ondskans ande som vilat över palatset skingrades.
Mikal blev kär i den unge, harp-spelande herden som
fick hennes far lugn och som var hennes älskade brors
trogne vän. När han störtade deras fiendes
mest skräckinjagande jätte med bara en slangbössa
och fem små stenar älskade hela Israel honom.
För hennes skull allena bevisade David sin kärlek,
genom att dräpa 200 Filistéer. Saul, trots
ilska och svartsjuka, tvingades hålla sitt löfte,
och Mikal blev Davids brud. Mikal fick bevittna hur David ägde
en riktig förtröstan på Herren. Utan att
ta den som sin egen erkände hon att den var anledningen
för Davids enastående framgång och, paradoxallt,
nog också hans ödmjukhet.
En ond ande hade förvandlat hennes
storartade far till en hopkrupen patetisk gestalt, besatt
med att hålla fast vid det lilla spår av makt
han fortfarande ägde.
Medan Mikal promenerade mot sitt hus dök plötsligt ett sändebud
upp bredvid henne och varnade henne för Kung Sauls planer att
skicka soldater för att döda David morgonen därpå.
Utom sig av oro vaktade Mikal vid fönstret och väntade under
natten tills hon var säker på att ingen var utanför.
Hon sträckte sig ut över fönsterbrädet så långt
hon vågade. Från det att Davids händer gled ifrån
hennes tills hon återhörde honom landa med en mjuk duns,
kunde hon nästan inte andas. David sprang iväg, snabbt och
ljudlöst. Inom ett par sekunder var han ur sikte. På morgonen
vann Mikal tid för David genom att ljuga för Sauls tjänstemän
och senare ljög hon för sin far om hennes makes försvinnande.
Natt efter lång natt tittade Mikal
efter David, medan hon hela tiden visste att han inte kunde återvända.
En dag kom en av Sauls tjänstemän och bönföll
henne att följa med på en resa med honom. Saul
hade bestämt en ny man vid namn Palti åt henne.
Bedrövad i sitt hjärta visste Mikal att det var
ingen idé att protestera eller att försöka
springa. Det var hennes pappas rätt att göra
vad han ville med henne. Hon fick gå med på det,
men hennes hjärta tillhörde David.
Palti var överlycklig. Han behandlade
Mikal som den prinsessa hon var och med tiden växte
inom henne en kärlek för honom, och även
till deras enkla liv på landet. Hon var förkrossad
när nyheten av Jonatans död kom. Hon hörde
den med sorg men blev inte förvånad över
hennes egen fars våldsamma slut. Nyheterna om Davids
olika giftermål och hans barn nådde henne också.
Hon undrade om han var lika tillfredsställd i sitt
nya liv som hon var i sitt.
En kunglig galavagn stod untanför
dörren. Mikal beordrades tillbaka till Jerusalem!
I en politisk manöver ville Kung David få tillbaka
sin ägodel! Mikal och Palti grät bittert i varandras
armar. Palti följde efter, gråtande, tills han
blev beordrad att vända. Mikal grät men vreden
fyllde hela hennes sinne.
Så egendomligt, tänkte Mikal.
Här står jag vid ett fönster igen. Denna
gång återvänder min man till mig. Han
dansar som en gammal get och gör narr av sig själv
och det på grund av den där arken.
Hela Guds helighet fanns i “den
där arken.” Guds välsignelse över
folket vilade där arken vilade. David var upprymd över
att äntligen ha fått Gud och Hans välsignelse
genom att återbörda arken där den hörde
hemma.
Av alla lärdomar som Mikals krönika
kan lära oss, låt oss så titta på en
enda. Eftersom hon blev ett offer av sin tid och kultur
kan mycket sägas till Mikals försvar. Hon kände
till allt hon behövde veta för att göra
de rätta valen, för att välja en nära
relation med Gud. Till och med offer, och alla är
vi offer någon gång, är ansvariga för
sina val. Mikals problem kan verka avlägset för
oss i vår värld. Men, är det verkligen
det?
När vi känner oss tomma och
slitna dras vi, som Mikal, till den tillfälliga friheten
som synden verkar erbjuda. Tillfällen finns i mängd
för att våra hjärtan ska dras i motsatt
riktning än till den som Gud vill att vi ska gå.
Richard Lovelace skriver i Dynamics of Spiritual Life:
Strukturen av synd i den mänskliga personligheten är
något mer komplicerad än enstaka handlingar
eller tankar av avsiktlig olydnad...
Den är mer besläktad till en nätverk av tvångsmässiga
attityder, övertygelser och handlingar som har djupa rötter
i vårt utanförskap från Gud. s. 88-89
John Ortberg skriver i Livet jag längtar
efter: Det är en skrämmande upplevelse att börja
se sanningen om sitt eget inre och dess behov av rening.
Det var därför Martin Luther ägnade så mycket
tid åt bikt. Det Luther var rädd för var
sin egen skicklighet i fråga om självrättfärdigande.
Han visste att det viktigaste budet handlar om att älska
Gud av hela sitt hjärta, av hela sin själ och
av all sin kraft -- och han klarade inte ens att efterleva
det i fem minuter. s. 190
Paulus skrev: Skriften är till nytta ...så att den som tillhör
Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags
goda gärningar. Tanken är att ...varje ögonblick skulle
bli en spegelbild i miniatyr av livet i Guds rike. s. 191-2
Mikal hade privilegiet av en nära
relation med David som i Bibeln kallas för “mannen
efter Guds eget hjärta”. Att hon inte kände
igen det hjärtat i handling är den stora tragedin
i hennes berättelse. Må den inte vara det i
vår.
