... välsignad vare
du, som idag har hindrat mig från att ådra
mig blodskulden... (v. 33)
- den krönte Kung David till Abigail, då fru till den
onde Nabal
När Abigail träffade David var
han vred. Jagad av Kung Saul hade han sprungit för sitt
liv i flera år och hade visat en enorm självkontroll
för att inte hämnas på Saul som attackerade
honom gång på gång. När tillfället
kom då David skulle ha kunnat döda sin fiende,
behärskade han sig till det yttersta och Saul fick leva.
David blev trött och hungrig och han som hade varit
tålamodet själv tappade till slut kontrollen.
Om det inte hade varit för Abigail med sin sällsynta
kombination av inre och yttre skönhet, hade han gjort
sig skyldig till mord och äventyrat sin framtid.
Abigail var gift med Nabal, vars namn betyder
bl.a. självisk och stridslysten. Det betyder också dåre – och
i Skriften är en dåre lika med någon som
säger att det inte finns någon Gud och lever sitt
liv efter den filosofin. Som ägare till tusentals djur
var Nabal mycket förmögen och tillbad nog det allsmäktiga
guldet. Han festade hårt och var oärlig och orättvis.
David råkade befinna sig i samma område som Nabals
herdar var och där vaktade de hans boskap.
För att förstå konflikten
som uppstod, är det viktigt att känna till lite
bakgrundsfakta. Medan Israels officiella krig leddes under
Kung Sauls befäl, stred David och hans 600 lojala kämpar
mot olika vilda stammar ute i öknen. Som ett resultat
av detta blev herdarna i området skyddade mot vilda
stammar som plötsligt kunde attackera och stjäla
boskap. Enligt dåtidens sed skulle ägaren, när
det var dags för fårklippning, dela med sig av
sin vinst till dem som hade skyddat hans herdar ute på fälten.
Det var ungefär som att lämna dricks idag. Det
var därför ganska naturligt att David skickade
några av sina män till Nabal när det var
dags för fårklippning. Davids tålamod tröt
helt när Nabal vägrade att skicka någon mat
med Davids män. David blev vansinnigt arg och överreagerade.
Han utrustade 400 män och hade för avsikt att utplåna
Nabal och alla som jobbade för honom.
Under tiden sprang en av Nabals tjänare
till Abigail och rapporterade om allt som hade hänt.
Hon fick veta om det starka skydd som David hade varit för
Nabal och om Nabals arrogans och snålhet när Davids
män fredligt kom och bad honom om mat. I denna krissituation
strålar det om Abigails person. Den är värd
en djupare eftertanke.
Till skillnad från sin man var Abigail
någon man kunde gå till och nå fram till.
Tjänaren hade förtroende för Abigails klokhet
och förmåga att åtgärda situationen.
Hon måste agera snabbt och hon valde att göra
det på ett sätt som skulle vara bäst för
alla. Hon hade förmågan att sätta sig in
i både Davids såväl som Nabals tankar. Hon
hade stora ekonomiska tillgångar till sitt förfogande
vilka hon drog nytta av, och hon fullföljde det som
hon hade bestämt. Snabbt ordnade Abigail den största ”catering
via åsna service” som någonsin varit av överflödet
från maten vid festandet och gick iväg mot Davids
läger.
I denna otroligt känsliga situation
skulle det första intrycket vara ytterst viktigt, och
det var tydligt att Abigail planerade vad hon skulle göra
och säga. När hon såg David klev hon ner
från sin åsna och bugade sig ner mot jorden framför
honom. Modigt visade hon ödmjukhet utan att vara självutplånande.
Abigails tal är ett av de längsta talen någon
kvinna i Bibeln hållit. Det visar hur hennes tro påverkar
hela hennes sätt att vara. Genom hela talet kallade
hon sig själv ”tjänarinna” och David ”min
herre.” Hon förde sin mans talan genom att be
David att betrakta Nabal för den han var, en okunnig
man. Hon tog själv på sig ansvaret för sin
mans handlingar och bad David att förlåta henne
och acceptera gåvorna som en gottgörelse. Hon
vädjade också till honom på ett personligt
och andligt plan genom att påminna honom om att han
var krönt av Herren och att hans liv var i Herrens goda
skydd. Smaken av hämnd genom att mörda många
oskyldiga, på grund av en dåres dumhet, var inte
värt det han skulle komma att förlora. Denna vackra,
visa kvinna var så säker på sin plans värde
att hon avslutade sitt tal med att be David komma ihåg
henne senare när det gick väl för honom.
Föreställ dig David. Han
hade verkligen inte förväntat sig att träffa
en vacker kvinna ute i bergen, och ännu mindre en kvinna
med åsnor fullastade med precis allt han ville ha,
inklusive vällagad fårstek för hans kurrande
mage. Som om inte det var tillräckligt, i all ödmjukhet
talade hon i väl valda ordalag och satte hans erfarenhet
och önskan för hämnd i ett nytt perspektiv.
Kombinationen var kraftfull. Hur kunde han göra annat än
tänka om?
Abigail återvände hem till sin
redlöse man. Hon hade stått emellan honom och
David som var beredd att ta livet av honom och alla hans
tjänare, och han var helt omedveten om farorna. På morgonen,
när Nabal led av en svår baksmälla, berättade
Abigail för honom vad som hade hänt. Skräckslagen,
fick han en hjärtattack, repade sig aldrig och dog några
dagar senare. När David fick höra om Nabals död,
tänkte han omedelbart på hur det skulle kunna
ha varit om han hade tagit Nabals öde i sina egna händer,
istället för att vänta på Herren. Han
kom verkligen ihåg den vackra kvinnan som hade talat
honom till rätta och bad henne att bli hans hustru.
Abigail var antagligen en stor inspirationskälla
för många i hennes omgivning och får också vara
det för oss. Vad är det som människor i vårt
samhälle letar efter? Det fanns nyligen en längre
intervju i Göteborgs-Posten med Marie Ehrling som har
haft olika chefspositioner inom SAS och numera är vd
för Telia Sonera. Enligt artikeln är hon ”en
av landets mäktigaste företagsledare”. Hon
hittade inga idoler i affärsvärlden, utan har som
förebilder människor med en ”inre hållning” vilka
ibland kan vara ”obekväma.” Nelson Mandela,
bland andra, nämndes. Reportage efter reportage bekräftar
detsamma. Folk letar efter någon som bryr sig, efter äkthet
och inre styrka.
Vilken svensk kvinna av vår tid skulle
Abigail kunna vara? Silvia? Anna Lindh? Kd: s Maria Larsson?
Skulle hon kunna vara vd för ett företag, en kvinnojour,
eller författare till en bok om unga tjejers självbilder,
till exempel? Kanske det. Men skulle hon kunna vara en ”vanlig” kvinna
i en ”vanlig” familj med vanliga vänner,
grannar, och arbetskamrater och med en ovanligt dynamisk
relation med Gud? Egentligen var det så Abigail var!
Vi behöver kvinnor överallt i vårt samhälle
idag, som äger en öppenhet som attraherar och inger
förtroende, med en intellektuell förmåga
kombinerad med ett jordnära och sunt förnuft, och
med ett personligt mod som inte sviker i svåra situationer.
Framförallt behöver vi kvinnor som känner
Gud, litar på honom, och genom att utveckla och fördjupa
sin relation med honom får en världssyn och andlig
styrka som genomsyrar deras sätt att tänka och
vägleder deras handlingar. Må världen kunna
hitta vad den söker!
