Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste,
honom har Gud gjort både till Herre och Messias.
Apostlagärningarna 2:36, Fb
Petrus gör nu ett hopp från Jesu uppståndelse från de döda till hans upphöjelse på Guds högra sida. Från denna position av yttersta ärobetygelse och verkställande auktoritet, och efter att ha fått ta emot löftet från Fadern, hade Jesus utgjutit Anden.
Petrus kopplar återigen sitt påstående till ett träffande citat ur Gamla testamentet. På samma sätt som han tillämpade Ps 16 på Messias uppståndelse, tillämpar han nu Ps 110 på Messias himmelsfärd:
Herren sade till min Herre:
”Sätt dig på min högra sida,
tills jag har lagt dina fiender
som en fotpall under dina fötter.” Apg 2:34-35
David hämtades upp till himlen lika lite som att han bevarades från förgängelsen genom en uppståndelse. Ändå kallar han honom ”min Herre” som Jahve hade befallt att sätta sig på hans högra sida. Jesus hade redan tillämpat denna vers på sig själv i samband med att han undervisade i templet. Han frågade de judiska ledarna hur David kunde kalla Messias för ”Herre” om denne samtidigt var Davids son (Mark 12:35-37). Det är värt att uppmärksamma att både aposteln Paulus och Hebréerbrevets författare en tid senare tillämpade Psalm 110 på Jesus (1 Kor 15:25; Heb 1:13).
Petrus slutsats blev att hela Israels folk skulle vara förvissat om att denne Jesus, som de hade tagit avstånd från och korsfäst, hade Gud nu gjort ”till Herre och till Messias” (Apg 2:36). Det var självfallet inte så att Jesus blev Herre och Messias först vid sin himmelsfärd, för under sina verksamma jordeår var han (och gjorde klart anspråk på att vara) bådadera. Det är snarare så att nu hade Gud upphöjt honom till att i verkligheten och med verklig makt bli vad han redan var genom sonens rätt.
Läs vidare: Apg 2:33-36
GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
