Trettondedag jul

När vi gick i skola och hade geografilektion, var det alltid väldigt spännande att få gå fram till kartan - särskilt om det var examensdag, och man vattenkammad och fin, i bästa, nyinköpta kläder från Åhlén och Holms vår- och sommarkatalog, blev uppkallad att peka ut någon plats. Tänk om man nu inte visste var Kilimanjaro eller Jang- tse- kiang låg. Och det var ju inte alltid så lätt för en tioåring, som mest tyckte om fotboll. Och visste man inte blev det genant för de lika nervösa föräldrarna längst bak i den blomsterprydda skolsalen.

 Vi ska föreställa oss, att vi på missionens dag, trettondagen, hade en världskarta upphängd här i kyrkan idag. Vi ska peka ut tre platser på tre olika ställen i världen. Men jag lovar, att inte kalla upp er för att svara på, var de här platserna låg. En skulle ni klara ganska lätt, de två andra lite svårare.

 NINEVE
 Den första platsen är Nineve, huvudstad i en av den tidens stormakter, Assyrien, med sin stormaktstid förlagd till 800-600-talen före Kristus. En 200-årig världsmakt. Mitt i denna världsmakt huvudstaden Nineve - ett dåtida New York eller Tokyo. Ett rikt och mäktigt folk bodde i en storstilad och stolt stad. Men på en punkt var staden underutvecklad - och det var på det andliga området. Jona bok, som berättar om det här, talar om en andlig luftförorening i Nineve och beskriver det dramatiskt med att stadens 'ondska har kommit upp inför Guds ansikte'.

 Dit sändes Jona. Och Jona visste precis - till skillnad kanske från examendagens nervöse skolpojke - var den här staden fanns. På östra stranden av den väldiga floden Tigris. Dagens högaktuella Irak. Men Jona ville inte dit. Ville inte till ockrarna, de prostituerade, småsyndarna, storsyndarna i världsstaden. Nu vet vi, att Herren ändå fick honom dit han inte ville, till Nineve som botspredikant med budskapet: 'Gör bättring, annars kommer staden att gå under'. En predikan, som kunde tyckas vara rena dårskapen. Hur skulle en storstad som  Nineve kunna gå under?  Men folket trodde på den här underlige väckelsepredikanten - ockrarna, de prostituerade, småsyndarna, storsyndarna bättrade sig. Hjärtats sanna ånger visade man genom att sätta på sig säckväv och sätta sig i aska. Den tidens sätt att visa, att man ville göra bättring och omvändelse.

 Detta Nineve får trettondag jul påminna oss om samma sak - att göra bättring. En förutsättning för att nå Gud. 'Utan helgelse kan ingen se Herren', säger Skriften. Nineve får lära oss att uppriktigt sjunga Anders Frostensons adventspsalm: 'Öppna Ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum'.

SÖDERLANDET
 Så låter vi någon av oss i tanken peka ut den andra platsen: SÖDERLANDET. 'Till Österland vill jag fara' sjunger vi och i politiska sammanhang talar vi om 'västerlandet'. Men var ligger 'Söderlandet?' Ja, forskare pekar rätt samstämmigt ut dagens Sudan eller Etiopien. Ett starkt kungarike fanns där, benämnt Axum. Det kungariket styrdes rätt ofta av drottningar. Drottningen av Saba kom därifrån, när hon besökte kung Salomo för att lyssna till hans vishet och frambära gåvor. Drottningen kom med och i all sin rikedom, kom såsom en av den tidens mest bemärkta kvinnor. Hade hon levat idag skulle skvallertidningarna ha haft henne på löpsedlarna lite då och då. Helt enkelt: en världskändis - på väg att möta en annan berömd personlighet: Salomo. Ur det toppmötet kom att drottningen av Saba kom till tro på Salomos Gud. Det hon vill säga oss idag är också ett missionsbudskap, en appell: Lämna ditt liv åt Gud! Guldet hjälper dig inte inför evigheten, Gud hjälper. Gud kommer före guld - precis som i ordboken. 'Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?' 'Ty jag blev frälst, ja härligt frälst, och jordens skatter får vem som helst. Jag byter ej bort den skatt jag fått, för millioner jag mår så gott'.

 Drottningen av Saba stämmer in i psalmen:
Giv mig den tro, som skådar dag
där världens ögon blott se natt.
Din tro, som söker Guds behag
och på hans vägar vandrar glatt.
Den tro, som offrar världens glans,
för äran av att vara hans.

DIN STAD
 Då vi ska peka ut den tredje platsen på vår världskarta, måste vi låta pekpinnen gå från mellanöstern, över Medelhavet, över Alperna, upp mot Nordsjön, över Danmark, in mot den svenska kusten, upp över landet - till din stad, din plats. Här finner vi trettondag jul ingen Jona, ingen mörkhyad drottning från Saba, men ibland oss står en som är förmer än Jona och drottningen - Jesus Kristus. Idag stannar han till hos dig och frambär ett missionsbudskap, en appell: 'Följ mig!'. En kallelse på liv och död från honom som är Gud, uppenbarad på jorden. Jona och drottningen av Saba kände denne Gud bara styckevis - i skapelsen, i samvetena - men de sade ändå sitt Ja till honom, och det blev dem till liv, inte död.

 Vi som lever efter Jesus - eller med Jesus som levande och uppstånden ibland oss - har det så mycket lättare. Vi får säga vårt 'Ja' till honom - och det ger oss ställning som Guds barn här idag och ställning som helgon i himlen. Mission skall visa människorna de livsviktiga nio kilometrarna från Jerusalem till Betlehem, från hednisk materialism till kristet andeliv, barnslig tillbedjan, från människors härlighet till Guds härlighet.

 I den svenska vinterfrusna jorden vilar många, som under sitt jordeliv var trogna mot Kristus. Efter sin död har de mött Jesus - Domaren och Frälsaren - som väckt dem till liv, klätt dem i vita, fotsida kläder. De ska få glädjas i himlen tillsammans med Jona, med ockrarna, de prostituerade och småsyndarna från Nineve, som ångrade sig. De ska i himmelrikets bröllopsssal få sitta vid samma festdukade bord som drottningen av Saba.

 Gud give oss, dig och mig, att vi idag kunde säga vårt 'ja' till Kristus. Lydnad för Kristus. Helig lydnad. Kanske någon, som äntligen vågade säga sitt 'Ja' till Kristus. Hände det, så skulle Sveriges alla kyrkklockor ringa ut budskapet över jorden: 'gläds med mig. Ty denne min son var död, men har fått liv igen. Han var förlorad, men är återfunnen'. Då skulle det bli en glädjerik trettondag jul i himmelen.

Carl-Erik Sahlberg